Vardagssympati - fast för fel människa?
Idag slogs jag av en tanke medan jag stod i tunnelbanan på väg hem från jobbet som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om. Det var som så att när jag stod där så satt en söt tjej i vagnens ena hörnplats. Givetvis vandrade mina ögon över till henne som hastigast titt som tätt och efter en stations resande så såg hon mindre road ut, inte för att hon sett mig titta på henne (hoppas jag iaf) utan för att en alkoholiserad tant satt sig mittemot henne med sin inte alltför välvårdade hund. Redan då såg man att hon skruvade på sig och inte blev det bättre när tanten började diskutera alla de hundar hon haft, vad de hette, raser, etc etc. Självklart var det inte särskilt sammanhängande, men vad kunde tjejen göra annat än göra som nog de flesta av oss gör - sitta där snällt och nicka och le. Sen vid gullmarsplan så blev det ännu lite "bättre" då tantens kompis kom och han var inte mycket bättre skick. Visserligen så flyttades ju uppmärksamheten från tjejen till kompisen nu, vilket nog var en liten lättnad, men hon såg ju ändå inte riktigt bekväm ut när hon satt där inklämd i hörnet.
Nåväl jag ska kanske komma till tanken som kanske inte är så pc. När jag stod där och studera situationen så kände jag sympati, men inte för tanten och kompisen som nog är beroende av gud vet vad och utan för tjejen som satt där. Hon som säkerligen har ett jättebra liv utan några större bekymmer här i livet. Hon var personen som jag "led" med för att hon tvingades sitta där. Det var min första tanke, men sen så svepte en våg av vemod över mig. Borde jag inte känner mer sympati för de som har de sämre än de som har det bra?
Kan inte tänka mig att jag är ensam om att tänka såhär, och jag vet ju själv att jag inte är någon hemskt människa bara för att jag tänker den tanken... men det känns ändå lite olustigt...
Jag kallar det Cityproblem:) Bara för att dom inte har det så bra ställt behöver dom inte vara jobbiga, men jag tror å andra sidan att dom inte menar att vara det heller. De kanske bara vill ha någon att prata med, fast lyckas mindre bra.
Hur som helst är det oftast en obekväm situation som du beskriver.
Vet inte hur jävla många ensamma gubbar & tanter man får snacka med på jobbet i kassan. Säger bara att om man visar lite mer intresse så är det trevligt att prata med nästan vem som helst. Så nej, känner verkligen ingen sympati för denna tjej, försök mer.
Don't tell me i got no life, im a gamer, i got millions.
Det går aldrig att avgöra vem som har det "bättre" och sämre än någon annan varelse baserat på den egna uppfattningen. Den tenderar att vara högst subjektiv och opålitlig när den kommer till analyser av andra...