Hur lik boken måste en film vara?
Precis kommit hem från ett biobesök på biopalatset Söder där jag tillsammans med ett par vänner såg Snabba Cash. Såg verkligen fram emot att få se den. Boken är en av de bästa jag läst på väldigt länge och även om jag på förhand visste att filmen skulle ta väldigt många friheter med Jens Lapidus originaltext så hade jag inte i min vildaste fantasi trott att det skulle vara så annorlunda.
Nu ska jag väl inte säga alltför mycket då jag inte vill förstöra för de som inte sett filmen eller läst boken men ni som både sett och läst måste ju hålla med om att det inte är särskilt mycket som är intakt. Eller intakt är kanske fel ord att använda, annorlunda är nog ett bättre val. Grundupplägget är ju detsamma med en låtsasbratt, en chilenare och en jugge vars liv vävs ihop på grund av kriminalitet, men hur allt detta sker är i princip ändrat, borttaget eller adderat. Självklart fattar jag att man inte bara kan ta en bok och spela in det som en film, dels för att den skulle bli väldigt lång men även för att vissa saker inte fungerar lika bra på film som det gör i en bok. Jag har dock aldrig upplevt en film som är så annorlunda jämfört med boken, inte ens Sagan om Ringen-filmerna gör så mycket eget som Snabba Cash-filmen gör och det säger väl en del...
Detta innebär dock inte att filmen är dålig, inte på långa vägar. Jag gillade den och när jag tänker efter så stör jag mig enbart på att saker och ting är just annorlunda än filmen i sig. För att vara en svensk film av det här slaget så är den riktigt bra och snyggt gjord med bra skådespelareinsatser. På något sätt så kan jag dock inte bara undgå att tro att jag hade gillat den betydligt mer om jag inte läst boken först.
