Från iphone till i-want
Igår utannonserade Apple sin nya <b>iPad</b>, till ett kanske inte riktigt lika stort jubel som väntat. Där alla fans hoppats på något världsomvälvande, revolutionerande och nytt (tänk en maskin som kan koka kaffe och suga av dig samtidigt), fick de istället... <b>en lite större iPhone - utan telefon</b>! Okej då, det är en iPod Touch. Fast det kommer en telefonversion med 3G i april, som kommer att kosta mer än vad Steve Jobs som vanligt ljög om att den ska kosta igår.
Men det fina här är inte att Apple har försökt släppa en läsplatta, eller världshistoriens största mobiltelefon. Nej, jag ser det här som Apples försök att ge sig in på netbook-marknaden, och dessutom ett mycket lyckat sådant. På en netbook går det ändå inte att arbeta seriöst, men däremot går det utmärkt att surfa, skriva anteckningar, läsa böcker och titta på film. iPad är helt enkelt samma sak, fast snyggare och utan det onödiga, oanvändbara mikrotangentbordet! Plus att man till skillnad från liknande läsplattor (Amazons Kindle, jag tittar på dig) INTE använder ett exklusivt format för e-böcker. Något av en revolution för Apple, som annars brukar hålla användarna i så strama tyglar de bara kan, och en välkommen nyhet för mig som ofta och gärna läser på min iPhone.
<b>Spel då?</b> Jo, det är klart att det kommer spel, och att tidiga utvecklare kommer att tjäna miljoner på dem (om iPaden säljer, alltså), precis som på iPhone. Och precis som på iPhone (eller vilket annat format som helst, förstås) kommer 95% att vara derivativt avskräde, och 4-5 spel om året värda att prova. Inget nytt där. Och man måste fortfarande styra med pekskärmen, vilket alltid funkar sådär i spel. Det är ingen anledning att köpa en iPad.
Jag vill förstås ha en. Men jag väntar nog något år tills den snåla lagringskapaciteten gått upp lite, och priset ner - 5-6000 spänn, som den billigaste varianten lär kosta i Sverige, är lite magstarkt för en surfdator.
Jag är småsugen, helt klart. Jag ser dock ingen funktion att ha mer än 16gig minne och 3G i den, kommer bara att användas hemma och med nätverkslagring.
Jag kan se en poäng med 3G, då kan man ju nödsurfa på tåget och sånt, kanske inte ens behöver ta med telefonen (om det går att ringa på plattan). Och nä, man kanske inte behöver så himla mycket mer minne, men priset är lite högt, om än lägre än alla trodde det skulle bli. Man KAN ju bara köpa en Eee för under 3000 spänn och få samma sak, egentligen.
Min lilla erfarenhet av netbooks är att de är för små och pilliga för att använda på ett skönt sätt. Med multitouch och ett gränssnitt som andas lite 2000-tal blir jag fuktig.
