Kyrkan

Så har man då kommit hem efter ett traditionsfyllt julfirande i föräldrahemmet vilket inkluderar ett besök i kyrkan. Mina föräldrar är nämligen troende kristna, min farfar var fram till sin död för en tid sedan pastor så jag har verkligen växt upp i en kristen miljö med kyrkobesök varje söndag, godnattbön och allt som kommer med det. Nu ska jag direkt säga att mina föräldrar inte är extrema på något sätt. De tillhör missionskyrkan som är en (åtminstone vad jag förstår) utvecklad frikyrka som inser att man måste anpassa tron till den moderna världen.

De har således aldrig ifrågasatt min bristande tro och de har ingenting emot sexuella, etc som alla tror att man måste ha bara är kristen. I mångt och mycket så kan jag nog tacka min kristna uppväxt för att jag är den jag är idag även om jag inte tror på gud/jesus själv. Det har gett mig en trygghet (som många säkert behöver) och en förståelse för troende som jag tror att många ateister saknar. Idag är det ju närmast något fult att tro vilket jag har svårt för. Jag har träffat väldigt många människor genom åren som har hamnat på rätt köl efter att de funnit tron och även om jag inte tror själv så är det någonting bra i min bok. Alla har sin sak som de tror på även om den saken kan vara att de inte tror på någonting förutom "vetenskapen" vilket är lite lustigt i sig eftersom vetenskapen alltid utvecklas och det som var sant igår inte är sant idag... men men det är en annan fråga..

Det jag tänkte skriva om när jag satte mig här var känslan av att sitta i kyrkan på julkrubban igår. Julkrubban inträffar varje julaftonsmorgon i kyrkan som mina föräldrar är en del av där barnen är en väldigt stor del av gudtjänsten som går igenom händelserna kring jesus födelse (som de stor i bibeln). På ett sätt är det otroligt skönt att vara där eftersom det är en tradition så länge jag kan minnas - när vi var små var det till och med min familj som anordnade det hela med diktläsning, sång, etc etc. Det är mysigt och man får alltid ett leende på läpparna när barnkören sjunger och när de ska ställa fram träfigurerna som hör hemma i krubban (josef, maria, herdar, får, vise män, etc) men på samma gång så får ja alltid en lite olustig känsla när det är dags för psalmer och bön.

För även om jag vuxit upp där (gick ju i söndagsskolan i närmare 10 år) så känns det lite fel att vara där och inte tro på något av det som det egentligen handlar om. Kändes väldigt stark igår när man såg människorna omkring som verkligen bad och så satt jag där och mest kände mig obekväm i det hela. Eller inte obekväm, men det kändes lite fel på någe vis. Efteråt så var det ju många som ville hälsa också, såna som jag inte sett sedan förra året men personer som jag träffade minst en gång i veckan när jag växte upp och det enda jag kunde tänka på var att jag inte var som dem...

Hmm nåja... det blev en härlig julafton ändå med trevliga presenter, men det får jag nog skriva om någon annan dag för nu ska jag fortsätta att rensa ut min garderob.

#blogg