Utan karta i Nepal
Så har jag då äntligen fått lite tid över för <i>Uncharted 2: Among Thieves</i>. Fast inte förrän jag tvingats se två personer spela igenom de första tre nivåerna eller så, så själva början av spelet var rätt mycket upprepning för mig. Men när jag väl kom till Katmandu blev det roligare. Jag drogs in mer och mer i vad som i praktiken är en blanding av <i>Tomb Raider</i> och <i>Max Payne</i>, utan en enda originell tanke. Men när jag skriver detta är jag lite mer än halvvägs igenom spelet, tror jag, och <b>jag kan inte sluta</b>!
Efter alla år i spelbranschen är det en märklig känsla när något sådant här anländer. Egentligen borde jag ju inte tycka om det, jag borde klaga på <b>bristen på originalitet</b>, de enerverande ögonblick då slarvig bandesign <b>överger mig på ett hustak</b> utan en aning om vad jag förväntas göra för att komma vidare (stå på exakt rätt ställe för att få glida nerför en vajer, visade det sig) och <b>bossfighter</b>. Jag har alltid hatat bossfighter. Men grejen med <i>Uncharted 2</i> är att det tar sig igenom allt det där. Spelet har charm, förmedlad med hjälp av lite <b>overkligt färgglad grafik</b> (givetvis ett medvetet stilval, och både snyggt och praktiskt - är du fast så är det oftast bara att leta efter en avvikande färg eller en lysande lampa), <b>bra röstskådisar</b> och en story som <b>trots sin klichéfetma</b> ändå når fram, bara för att den ständigt har glimten i ögat och hela tiden påminner dig om att det du spelar är en kärleksfull hyllning till <b>alla bra äventyrsfilmer som någonsin gjorts</b>. Det här är ett spel som tar en formel som använts tusentals gånger förut, och gör den så bra att man bara måste älska det. Det enda jag egentligen kan gnälla på är att man inte kan spela co-op i split screen.
<b>Bonus: </b> Jag gillar verkligen den skönt slöa vintermorgonbanan, någonstans i Himalaya, där det enda du behöver göra är att följa en långsamt promenerande man genom en liten bergsby. Men du förförs ständigt av de detaljerade husen, människor att prata med (även om de inte förstår vad du säger) och annat. En oväntad och välkommen paus i actionfloden.
Du är spot on på din beskrivning av Uncharted 2. Lite synd att man gärna inte vill spela om de bara efteråt. De känns som att man tittat på en bra film som man inte vill se om igen för att man inte vill förstöra den där goa känslan för filmen/spelet i fråga. Men de börjar rycka lite i kroppen nu efter lite paus ifrån spelandet. Imorgon kommer dock min God of War 1+2 Blueray skiva till PS3 så får väl ta mig an dessa 2 som jag missade under PS2 eran.
"It aint about power, it's about balance!" InitialD