När kärleken rasar ihop...

Idag så kom första bråket mellan mig och min tjej. Vi har, på måndag, varit tillsammans i 2 veckor och det har haft sina upp och ner. Men idag så kom det till en lite mer känslig punkt, imo.
Hennes klass hade ett disco för de mindre så att hennes klass kunde tjäna in mera pengar. Hos oss är det väldigt vanligt. Säkert för många andra också.

Men när jag satt med henne i ca 2h och pratade lite. Efter en stund kom några av hennes klasskompisar, som är mina kompisar också, killar, och dem skulle ut och röka. Jag följde med dem ut och jag förstod redan stunden innan att hon rökte.
Det var något jag inte vetat under den korta tiden vi har varit tillsammans. Jag vet inte om jag överreagerade, men när det gäller folk under 16 år som röker så har jag alltid varit väldigt skeptisk och bestämd när det gäller sådant. Dock inte att feströka då jag ser det i en annan position. Kanske ifrån min yngre dagar (kanske fel ordval, är ju trotsallt 16 år själv).

Men så går vi mot stället jag bor, inte alls långt ifrån skolgården. Där discot hölls.
Så gick jag och vände mig om lite halvt och sa hejdå tyst. I vanliga fall hade jag pussat min sötnos hejdå och varit glad resten av kvällen. Men icke. Jag gick tillbaka för att hämta min lillebror och samtidigt tog jag mig en titt in och såg henne sitta i en killkompis knä. Jag blir väldigt lätt svartsjuk, inget jag tänker dölja.
Men medan hon själv fattade att jag ville prata med henne följde hon mig ut. Jag bad om ursäkt för att jag kanske överreagerade och sa att jag bara blir orolig över henne i helhet. Samtidigt så sa hon att hon var rädd att jag skulle göra slut med henne om hon skulle berätta det till mig.

Men jag försökte så gott jag kunde att övertyga henne om att jag inte kommer att göra det. För jag vet. Mitt hjärta är alltid det hjärtat som blir krossat. Alltid.
Men att prata med henne var inte det lättaste, då hon stod där ute i kylan nästintill naken och slickade på sin klubba samtidigt som hon kollade ner i marken utan att lyfta blicken uppåt för att kunna se mina ögon, fastän jag bad henne. Till slut verkade hon bli ledsen, vilket jag inte gillar alls. Så hon gick in med sina kompisar samtidigt som dem gick in.

Mitt mål var att bli vän med henne och försöka få henne att förstå att jag bryr mig om henne och vill absolut inte att hon ska göra sig illa på något sätt. Bl.a genom att röka.
Men när jag kom hem med ett halvbrustet hjärta så talade jag ut med mitt ex på msn då hon är duktig på att lyssna och var snäll som tröstade mig och påstod också att jag är en bra pojkvän, vilket gjorde mig glad.

Allt jag kan göra nu är att hoppas på att hon förstår hur jag känner och att hon ska kunna bli glad och kunna lita på mig när jag säger att jag faktiskt finns när hon behöver mig.

_Heyno

#blogg

73mpl4R: Jag hoppas på det. Jag har försökt att övertyga henne att jag bara bryr mig om henne. I've done my part.

zauii89: Lite. Jag har ju all rätt att bli sur på henne. Men samtidigt så vill jag inte att hon ska behöva bli ledsen pga mig eller att jag ska behöva bli ledsen pga henne.