Bli vän med en vampyr
Jag tillhör troligtvis en utdöende art som tycker att Sims-spelen är ett finfint tidsfördriv. Att fly från sin dysfunktionella familj och skapa sin egen kliniskt finslipade version är något som inte kan beskrivas med ord – det måste upplevas.
Däremot har jag varit tveksamt inställd till de otaliga expansionerna. Eftersom jag lider av kronisk beslutsångest känns det inte helt lättsmält att tvingas välja mellan tjugo fåtöljer istället för två. Dessutom har jag ofta hunnit tröttna på spelet elva gånger innan den första påbyggnaden når handeln.
Men jag måste ändå erkänna att jag föll pladask för Kvällsnöjen. Stadskänslan är klockren och känslan av att inreda sin egen takvåning är maffig. Att fara runt från den ena creddiga klubben till den andra är också ett trevligt sätt att slå ihjäl en kväll.
Men igår när jag tog en drink i en snitsig bar fick min sim en ny önskan: ”bli vän med en vampyr”. Jag. Orkar. Inte. Jag var trött på blodsugartrenden redan innan den kom igång (förutom Buffy, man måste älska Buffy). Men Twilight-döingarna med sina insugna kinder och True Blood med påtvingad mjukporr på kyrkogårdarna har fått bägaren att rinna över – flera gånger om. Jag lovar; om jag stöter på en blodsugare i Sims 3 åker träpålen fram snabbare än du hinner säga: ”Robert Pattinson”.
[ia=23180; large]
Sug på den.
En Bamseponny av folket
