Snölöp
Förkylningen tvingade mig att skjuta upp årets första löparpass, men nu mår halsen bra och jag är sugen.
Jag hyser en slags hatkärlek för snölöpning. Det är tungt att behöva ploga upp motionsspåret med sina fötter men å andra sidan bygger man upp rejäl styrka - såväl fysiskt som psykiskt - när man forsar genom snön. Förra vintern blev löpningen också ett sätt att flytta mina gränser. "Okej, kunde jag springa i minus fjorton då ska jag ta mig tusan fixa minus sjutton!" Faktum är att jag föredrar minusgrader framför trettio plus, åtminstone vad gäller löpning.
I morgon gör jag så till slut årsdebut (peppar, peppar...). Tanken är fem lugna kilometer och sedan ta det därifrån i en lagom takt. Jag har inga speciella målsättningar just nu, men visst, mina finaste personliga rekord börjar få några år på nacken. I år skulle det kännas fint att förbättra dom. Det blir Premiärmilen för femte gången (av fem möjliga!) likväl som mitt femte Göteborgsvarv.
[ia=24407; large]
Varje resa börjar med ett litet steg.
En Bamseponny av folket
Varför inte införskaffa längdskidor på vintern, istället för löpning?
Mindre risk för skador, samtidigt som det är minst lika effektiv träning om inte bättre.
