När planeterna stannat
Lyssnar på Familjen och känner mig inspirerad. Inte The Family International, utan bandet. Något annat hade ju varit heltokigt.
Men känner för att slänga ett gnäll på gamla relationer. Hur besviken man blir på folk som förändras, till något man inte känner igen. Eller så känner jag bara för att skriva av mig lite, det kan man också behöva.
Jag har bott i Stockholm i två och ett halvt år. Innan dess gick jag på konstskolor, och hade en komma-ut-som-bög-period på två-tre år (född och uppväxt i Nordvästra Skåne, Sveriges mest homofoba plats). Jag dejtade allt från himmel och jord på 2 år, även om man var selektiv och förvirrad. Främlingar från Österrike till underliga människor som viftade med knivar i sitt kök.
Nu tappade jag nog tråden. Hur som helst: Man träffade mycket människor under dessa år (var en rätt okej socialt kapabel person), en blandad skara av kön och livsfilosofi. En del passerade, en del blev vänner. Och en del är antagligen inte detta idag. Och det är punkten som jag ville komma till. Är det inte superläskigt när människor förändras i samband med att de kommer ut, går på elitistisk skola, eller hamnar i underliga umgängen? Ibland är jag tveksam till val av vänner. Känner alltför många som har kommit ut, och ändrar identitet på en kort tid. Från att vara en helt normala karaktärer till något jag inte förstår. Helt plötsligt är det pride, intresse för smink och litteratur skapat av flator (med rutiga skjortor och rakat hår). Allt för att passa in en stereotyp, och för att radera sin dåvarande identitet.
Och när det inte räcker så ska många vänner helt plötsligt agera vuxna. Finkammat hår och parmiddagar. Dans på fredag och lördag, och övriga veckan har vardagsrummet bekantat sig med Ikea. Saft i bersån och präktighet på fat. Nischade stilar som tar över personligheten.
Det är klart att människor förändras, jag har nog också blivit annorlunda. Men det är ändå läskigt när folk förändrar sig fullkomligt. Och man vet inte riktigt vad som är kvar av den människa man från början lärde att känna. De senaste åren har jag märkt att de personer som fortfarande är sig själva, är nördarna. Jag gillar nördar.
Nu ska jag ta och duscha, och sova, för att vakna, och plugga.
[ia=25085; large]
Klart man förändras och ibland faller folk bort, sådana man en gång var snortight men någonstans bytte de (eller jag) spår. Mina närmsta vänner är fortfarande de jag träffade under grundskolan. The old gang liksom, fastän många som jag bildat familjer och sånt där kan vi fortfarande garva som när vi var 13.
Man ska inte göra sig till eller försöka passa i de formar som folk vill placera än i. Man ska vara sig själv och aldrig ta någon eller något för givet
Det är lite som med kärlek, man ska aldrig stänga några dörrar och möjligheter. Lever man och tänker lite öppet så är inget eller ingen omöjlig
Vi som är hetrosexuella (jag riktigt hatar att man lägger till -sexuell när man ska beskriva sin läggning, som om det bevisar att man är bättre än någon annan), har det tämligen lätt när vi ska leta partners, vi behöver inte "skämmas" för de människor vi är, och det ska inte människor som är Gay heller göra; men samhället vill hela tiden påpeka att man måste vara si och så för att smälta in. Osäkra människor, som inte har något att komma med, använder mobbing eller smädelser för att rikta bort blicken från sig själva, de är så klart rädda för att någon ska se hur misslyckade de är. Buntar man ihop tillräckligt många sådana människor på en plats, så har man ett Skåne
Självklart behöver man inte gilla människor som är Gay, men man ska inte håna, förödmjuka eller på något annat sätt förringa deras / din / er existens.
De som förändras i och med att de berättar för världen, gör något mycket modigt, de släpper garden och får vara sig själva en stund. Jag hade önskat att alla bara kunde acceptera det, för jag gör det, och jag skulle vilja ha samma bemötande om jag vore i samma skor.
Fina inlägg gott folk.
Undrar egentligen vad man ska ändra på för att folk ska undvika hamna i stereotyper a.k.a ändra personlighet på så kort tid. Samhället kanske. Hade man varit 14 år, kommit ut och varit förvirrad, hade nog varit lockande att låta RFSL leverera personligheten (som när min sambo en gång var där, läste sportbladet, och en random bög sade: nämen, du är bög, du kan inte gilla sport!).
Men ibland när folk är äldre och har kommit ut, är det ändå konstigt att de söker en ny personlighet. Vid ett liv i förtryck kanske det är en grej, som en motreaktion, men annars är det knepigt att förstå.
Tycker vi kan skippa ordet sexualitet. Det har egentligen inget med identitet att göra. Låt oss kalla det preferenser.
Det är rätt så konstigt att det är så här i ett så "utvecklat" land som Sverige är. I Thailand har alla läggningar varit accepterade i hundratals år, och det enda kravet samhället har på sina invånare, är att man ska klä sig propert för sin situation och för sitt jobb. Läkare ska ha rockar, poliser ska ha uniformer etc. Istället får de inte ha på sig exakt vad de vill inom vissa yrken, och när de går i skolan, men läggningen är helt upp till var och en. Det är en underlig värld vi lever i.
Jag hoppas att Sverige blir mer och mer öppet, vi har mycket att lära av sådana länder. Rädsla måste övervinnas med kärlek och acceptans. Respektera din närmsta.
Jag är nörd och som du sa om nördar så har jag har inte ändrat mig så jättemycket precis.
Alla kommer någon gång stöta på personer man var bundis med som ung och upptäcka att det inte är som när man var liten, Bruce sjöng om glory days och det stämmer.
För min del så har jag ingen som helst kontakt med vännerna från grundskolan. I takt med att vi växte upp så gled vi ifrån, alla skulle ha mopeder vid 15 men jag var inte intresserad, så då blev man inte ens frågad om man ville hänga med på nåt kul. Hade kontakt med dem ett tag till trots utfrysningen, och vid 18 skulle det vara körkort och bil, men jag ville inte ta körkortet just då och är allmänt icke bil intresserad.
Poff så var man inte med i gänget längre, Hur trevlig att umgås med man än var så blev jag utfryst, sparkad, uppsagd från vänskapen.
Likväl det, för vad är de för vänner som ignorerar och fryser ut en om man inte delar deras flyktiga intressen?!.
Jag har nu bra vänner med olika intressen och vi har hur kul som helst, De flesta spelar och några har man träffat tack vare FZ.
Tack boyos och ladies.
"Satire is meant to ridicule power. If you are laughing at people who are hurting, it's not satire, it's bullying." - Terry Pratchett