Operationen närmar sig och med det slutet på en fantastisk resa
Nu är det verkligen nära och tankarna kring operationen blir allt mer frekventa och vildare. Tidigare så har det ju varit lite abstrakt, även efter att jag började gå på konsultationer och bokade in den 23e mars, men nu när det inte ens är två veckor kvar och jag har betalat in pengarna till kliniken så börjar ju nervositeten komma krypande. Jag har ju trots allt aldrig opererat mig tidigare och i jag kan endast minnas ett tillfälle då jag legat på sjukhus och det var när jag halkade hemma, slog i bakhuvudet, svalde tungan, fick hjärnskakning och därför fick spendera natten på Danderyds Sjukhus.
Det är ju alltså inte så konstigt att tankarna börjar snurra, det är ju trots allt alltid en risk. Tänk om de glömmer att sätta dit naveln tex? Det skulle ju se lite udda ut. Fast samtidigt som nervositeten finns där så är ändå förväntan den dominerande känslan, förväntan och glädje. Ska bli så ofantligt jävla skönt att bara få göra det här sista efter allt slit, om man nu kan kalla det för slit eftersom det varit väldigt roligt också. Man tar ju och tittar och greppar tag om "påsen" ibland när man har tillfälle och då är det svårt att förstå att den snart kommer vara borta. Och när man tänker på det så är det svårt att inte spricka upp i ett leende.
[ia=2091; large]
Jag vid resans start...
Så även om nervositeten finns där så är det en sund sådan och inte något som får mig att tvivla på det jag gör. I nästan alla lägen så har jag en tendens att tycka att jag har kunnat göra något mycket bättre än vad jag gjort, att jag inte förtjänar någon beröm eller att unna mig någonting eftersom jag alltid kunna prestera mer, men det har jag inget problem med här. Det här är en av få, om inte den enda, jag är stolt över att jag gjort. Inte själv viktminskningen, för gå ner i vikt kan alla göra, utan för att jag gjort om mitt liv på ett såpass radikalt sätt som jag ändå gjort. Om jag för några år sedan fått veta hur jag levde idag så hade jag inte trott på det, förändringen är verkligen totalt.
Men men, det ska i varje fall bli så enormt skönt att få avsluta den här resan och börja på en ny. Ingen aning om vart den kommer ta mig, men när jag väl påbörjar den kommer jag i varje fall veta att jag gett mig bättre förutsättningar än vad jag någonsin trodde skulle vara möjligt för att den ska bli helt fantastisk
Du kommer få ett fantastiskt rikt och fint nytt liv, det finns ingen tvekan om den saken, kram på dig!
Lycka till!
Själv jobbar jag på att bli av med de 20gk som kombinationen av ett gamingliv och urspårad ämnesomsättning har orsakat. Jag har insett att jag är tvungen att sluta med "snask" i alla dess former då det räcker med att jag tittar på en chipspåse för att den ska få mig att gå upp i vikt.
Självklart har man inte varit en renlevnadsmänniska men har hållit alla onyttigheter till helger, och då i rimliga mängder.
Ska finna någon lämplig träningsform också.
Du är en inspiration!
Allah är stor men jag har större
Riktigt imponerande, och inspirerande, resa du gjort, Simon. Bra jobbat! Och som gammal jojotränande, viktpendlande person skriver jag under på det du säger: det är inte att tappa några pannor som är det svåra. Det är att hitta en livsstil som är lagom nyttig, lagom självunnande och funktionell för en själv och sedan hålla den som är utmaningen.
Bugar och bockar för stödet och extra kul att kunna inspirera någon