Liv, död och Alice
Antagligen tycker jag om att plåga mig själv. När jag flög hem från London - som var vårigt och grannt - stormade det så att planet skumpade och hade sig. Under tiden läste jag orden: "delar av planet kastades vida omkring tillsammans med lösryckta människolemmar, dränkta i brinnande bensin". Men jag gillar att flyga. Man känner att man lever, troligen för att döden lurar runt nästa vindpust.
Skönt med kall svensk mark under fötterna igen. Och resan var lyckad, hektisk, intensiv, rolig, jobbig, hungrig, törstig, tröttsam, spännande - som pressresor tenderar att vara. Jag fick upp ögonen för en ny darling, Alice: Madness Returns. Blir ett fint sommarnöje mitt i sin psykos. "Sommaren med Alice"... kan inte bestämma mig för om det låter som svensk mjukporr eller en Colin Nutley-rulle. Kanske både och.
[ia=25959; large]
Underliga underland. Jag längtar.
En Bamseponny av folket
