Underbart är kort i Vanquish

Innan jag satte igång #Vanquish så var mina förväntningar högre än på länge. På något sätt hade jag fått för mig att det här var ett spel som verkligen skulle falla mig i smaken. #Gears of War är ju en av mina favorittitlar den här "generationen" och det blandat med japansk speldesign från #Platinum Games med allt vad det innebär i form av grafik, mekanik och tight kontoll kunde ju inte bli fel. Sen att det hausats upp rejält av nära och kära som jag brukar ha samma smak som, min kusin Olof tex, gjorde även sitt för att höja temperaturen.

Vad är det för något?
Japans svar på #Gears of War kan vissa säkert säga och visst finns det likheter. Perspektivet är detsamma, en hel del tid spenderas bakom skydd och det är ett futuristiskt med stora starka marinsoldater, men som det brukar vara med såna här jämförelser så är det är samtidigt en något enkel förklaring.

Gillade
Farten:
Fullt ös medvetslös är väl det enklaste sättet att beskriva det. Ta ett japanskt shoot 'em up och sett in det i en modern shooter i överaxelperspektiv och du har en aning om vad som väntar. Det är fiender på alla ledder, explosioner överallt och skott av olika slag till höger och vänster om dig hela tiden. Lägg därtill att du är en snubbe iklädd en superdräkt som gör det möjligt att "åka" i en hiskelig fart längs med marken och du har en situation som kan se "lätt" kaotisk ut.

Styrningen
Min pappa hade en lapp på dörren till vårt datorrum hemma när jag var liten där det stod "Ordning är för idioter, genier behärskar även kaos". Nu kan jag inte hålla med om att ordning är för idioter men om den andra delen stämmer så gör styrningen i #Vanquish dig till ett geni. #Platinum Games har ju på rekordtid gjort sig kända för sin förmåga att ordna till en tight kontroll och här cementeras bara det intrycket. Till en början kan det kännas som mycket att hålla koll på men det tar inte många minuter förrän du glider fram över marken, slänger dig bakom ett hinder, hoppar över det hela, slänger dig åt sidan för att aktivera bullettime där du skjuter ner några fiender för att avsluta med en effektfull närstrids-takedown. Det är faktiskt rätt underbart när det väl sitter.

Grafiken
Här tittar jag till det rent estetiska och det faktum att allting flyter på i hög och stabil FPS. Om vi återigen ska jämföra med #Gears of War så kunden den visuella stilen inte vara mycket mer olik. Där GoW är brunt grått och smutsigt är #Vanquish vitt blått och rent. Båda stilarna, som av somliga klassas som väst mot öst, är givetvis bra på sitt sätt och passar spelen, men på något sätt tilltalar det sterila i #Vanquish mig mer. Kanske för att jag själv gillar att ha rent och snyggt omkring mig, jag är lite tråkig på det sättet

Ogillade
Längden:
Ordningen är återställd, jag klagar återigen på ett spels längd efter två riktiga långkörare. Som ni själva kan se så klarade jag av det på 6 timmar, 26 minuter och 6 sekunder och det är självklart på tok för lite. Nu köpte jag det ju för 200 kr och det kan jag lätt tycka att det är värt, speciellt som det lockar till omspel (ovanligt för min del) tack vare styrningen och att jag vill ha en ännu större utmaning nu när jag lärt mig det, men ja 6 timmars kampanj är vad det är helt enkelt.

Sammanfattning
Jag skulle nästan vilja skriva någonting till som jag ogillar bara för att väga upp lite, men jag kommer faktiskt inte på någonting mer som jag ogillar. Visst är det saker som inte är bra, storyn är kanske inte den starkaste tex, men det är inte så illa att det är värt att ta upp här. Allt som allt kan jag därför bara konstatera att #Vanquish är underbart men för kort.

#blogg