En sann historia?
I morse lyssnade jag klart på "Asyl" och med den tog ett 20 timmar långt äventyr, som också innefattar "Gömda", slut. Det har varit en fantastisk resa. Jag har också kommit att ändra uppfattning om Liza Marklund. Tidigare har jag tyckt att hon varit, på ren svenska, lite jobbig. Det kanske hon är men hon kan verkligen bygga upp en historia.
Såklart har jag läst att berättelsen påstås vara byggd på lögner, vilket av principskäl är förkastligt. Men jag beslutade mig för att svepas med för, lögn eller ej, det är inget som påverkar mig personligen. Jag ser dock fram emot att läsa eller höra "Mia: sanningen om Gömda". Men innan dess tänker jag ta mig an "Mias hemlighet" och "Emma, Mias dotter" som skrivits av Maria Eriksson själv.
[ia=29129; large]
Eller är det?
En Bamseponny av folket
NYHET!: "En man sköt sin son, han blev inspirerats av spelet Doom!"
Också en san historia, typ.
Fy vad spel har gjort oss våldsamma.
"Satire is meant to ridicule power. If you are laughing at people who are hurting, it's not satire, it's bullying." - Terry Pratchett