Uncharted 3 varvat
Igår rullade eftertexterna för #Uncharted 3 och jag tittade inte klart. Jag är inte personen som sitter kvar i biografen efter varje film men likväl har det känts rätt att göra det för de senaste spelen jag varvat. När Nathan Drake gjort sitt sista dödsföraktade hopp för denna gång hade jag däremot ingen ro i kroppen.
Del tre inleds fenomenalt med ett par oförglömliga miljöer och upplevelser och den första halvan är som att hångla med Indiana Jones medan du fantiserar som Tintin. Efter ett tiotal kapitel börjar dock en irration att spira inom mig och till slut blir nästan varje eldstrid en ren pina. Det börjar när jag blir sönderskjuten från alla håll och kanter i en fartygskyrkogård och fortsätter i öknen och vidare in i gömda städer.
Naughty Dog ska ha en eloge för att misslyckat smygande inte resulterar i en direkt game over men det besinningslösa motståndet innebär ofta detsamma. Till en början ger det taskiga pangandet dig god anledning att använda den förbättrade närsstridstekniken men längre in i spelet blir fienderna för många och anfallsvinkarna för nackbrytande för att du ska kunna använda knytnävarna. Jag dör, dör och dör igen. Okul.
[eos_image="408239;w440"]I stort sett skittrist[/eos_image]
Jag saknar de riktigt hisnande klättringspassagerna och pusslen blir också färre ju närmre mållinjen du kommer. Det är synd, det är där seriens styrka ligger för mig. Skjutandet känns som en enklare utväg. Istället för att designa ännu en hjärngåta slängs en handfull fiender in i ett rum. Kanske är det också ett tecken på att tre överlag skitbra spel på sex år är ett ohållbart schema. Den andra halvan känns helt enkelt lite mindre inspirerad.
Uncharted 3 är ett bra spel som bör upplevas men jag hoppas att Naughty Dog sätter punkt här skapar något nytt istället.
Jag håller med till fullo! Jag gillade spelet, på samma sätt som jag gillade 1an och 2an också (väldigt mycket). Men jag kan nämna flera tillfällen då jag skrek i ren frustration så grannarna måste undrat vad jag höll på med inne hos mig. Flera gånger i öknen då antalet fiender gjorde att jag fick kasta in handduken. I den stora lyxkryssaren fanns det också ett par tillfällen där det stormade in massor med fiender vilket gjorde det övermäktigt, ända tills man hade lite flyt med att skotten man avlossade satt bra och lyckades fälla ett par hyfsat fort.
Tog man skydd så haglade det granater dessutom.
Saknade dessutom MYCKET fler pussel!
Jag vill inte spoila men, slutet lämnade mig med en...tom känsla. Det här var inte vad jag förväntade mig av ett Uncharted slut helt enkelt.
Trots allt negativt jag nu nämnt så gillade jag ändå spelet med alla galna actionsekvenser och fina platser man besöker som jag personligen tycker är synonymt för Uncharted serien.
Jag kom på mig själv vid ett antal tillfällen då jag satt och tänkte på Uncharted 2 och tänkte att det hade mycket mer av det jag gillade än vad Uncharted 3 hade, tråkigt.
Tvåan känns som det bättre spelet, helt klart. Där var det bara smygpassagen i museet som fick mig att bita i handkontrollen.