Officiella Religionstråden(Håll det sansat!)
Om vi stänger in Gud i rumtiden är det sant att det kan te sig lite problematiskt att förklara den fria viljan. Detta problem kan vi bortse ifrån, eftersom Gud har skapat både tid och rum och finns utanför dessa. Hur exakt fungerar det? Ja, Gud lever i evigheten. Allt har redan hänt. För Gud är en dag som tusen år, och tusen år som en dag. (2 Pet 3:8, som hänvisar till Ps 90:4). Gud kan bläddra i historien som i en öppen bok.
Exakt hur fungerar det då? Tja, jag kan bara gissa.
Problemet är att hur man än vrider och vänder på det så vet Gud redan från början hur allt slutar. Han visste exakt vilka människor i framtiden som skulle och inte skulle följa honom samma dag som han skapade jorden. Det reducerar oss människor till marionetter, spelpjäser i hans egen lilla perversa lekstuga.
Metal is best served heavy.
Att hänvisa till bibeln hjälper inte din tes. Bibeln är inte skriven av Gud och man kan därför inte ta det som står där i för Guds sanning.
"A word to the wise is infuriating." - Hunter S. Thompson
http://www.fz.se/bloggar/min_kamp/
Sacrilege, innan jag svarar på dina frågor eller så, så vill jag ställa en fråga: Har du, förutom mina inlägg, läst de artiklar och dokument jag har länkat till? På ditt inlägg verkar det inte som att du har gjort det.
Dom flesta artiklarna 'svarade' jag på indirekt i mitt tidigare inlägg.
Jag svarar mycket hellre, direkt, på dina egna ord och, möjligtvis; frågor.
Ena artikeln tolkade jag t.ex. som att 'Gud' skulle ha satt standarden för någon slags 'objektiv moral'.
Till det vill jag bara säga att; om 'Gud' har satt den moraliska standarden så är den inte längre objektiv.
Ett annat exempel:
"Ondskan behövde inte existera, för att människan och änglarna skulle kunna välja att göra onda saker. Ondskan är snarare en följd av våra val."
Ondskan är en följd av våra val, ja, som 'Gud' själv har möjliggjort.
'Gud' har skapat både målet och vägen dit.
"Av egen erfarenhet vet vi alla att kärlek kan göra ont. I relationerna till människor vi älskar ? vår partner, våra barn, våra vänner ? är ofta en hel del lidande involverat. Jag vet att du haft din del av det i ditt eget liv. Vänner sviker, våra nära och kära dör, våra barn revolterar osv.
Jag tvivlar starkt på att våra nära och kära dör av kärlek till oss.
Det är inte kärleken i sig, i detta fallet, som 'gör ont'.
Everybody wants to go to heaven, but nobody wants to die.
Except the man who killed for God.
Från "Visste du att" tråden:
Chansen för att dessa bevis är av en slump är så löjligt liten att det är tusen miljarder gånger lättare att tro på Bibeln än det.
Lustigt. Jag slutade betrakta mig som kristen, eftersom jag kom fram till att det inte gick att tro på Bibeln.
Inte bara är den full av logikluckor och självmotsägelser, (min favorit här kommer från andra moseboken, trettioandra kapitlet och tjugosjunde versen. Du skall icke dräpa, my ass!) utan den framställer dessutom, framförallt i gamla testamentet, gud såsom en egocentrisk narcissistisk skitstövel.
Jag kan inte tro på en Gud som är en egocentrisk narcissistisk skitstövel. Alltså tror jag inte på Bibeln.
Jag tröttnade på min gamla signatur, men kom inte på något vitsigt att skriva som inte kändes fånigt, så det blev den här harangen i stället.
EliasN,
Stämmer det att en människa som tidigare i livet gjort fruktansvärda saker, kan, om denne 'accepterar' Jesus; komma till 'Paradiset'?
I sådant fall, var kommer moral in i bilden?
En människa som levt ett gott liv och som tillägnat all sin tid åt att hjälpa andra, kan, enligt kristendomen; hamna i 'Helvetet'.
Pga. denne inte tror på den kristna guden.
Är detta rättvist, tycker du?
Varför delar 'Gud' ut belöning och straff beroende på vad man tror och inte vad man gör?
Everybody wants to go to heaven, but nobody wants to die.
Except the man who killed for God.
Okej, vi säger att Gud skulle döma mig efter mina handlingar.
Jag har i stort sett aldrig brutit mot någon Svensk lag. Hela mitt liv har jag gjort mitt bästa för att vara altruistisk och inte tänka på mig själv mer än andra. Jag har gett tionde varje månad. Jag har försökt hedra mina föräldrar hela livet och jag har alltid försökt vörda Gud. Ganska bra meritlista, eller hur? Låt oss gå lite närmare och titta på de tio budorden:
1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
3. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.
4. Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.
5. Du skall inte dräpa.
6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.
7. Du skall inte stjäla.
8. Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.
10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans tjänare eller hans tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.
Hur har jag lyckats om vi tittar på dessa?
1. Ja, jag har aldrig haft några andra gudar och alltid trott på Gud, så den här kan man väl säga att jag spikar.
2. Hm, ja, nog har jag sagt olämpliga saker någon gång ibland, men det kan väl inte vara så farligt?
3. Nä, okej, den här har jag inte lytt alls.
4. Jo jag har ju alltid försökt hedra mina föräldrar, men jag har inte alltid lyckats.
5. Jag har inte dödat någon, så det är ju bra.
6. Äktenskapsbrott har jag inte heller begått.
7. Jag har inte stulit av någon. Okej, jag har tagit godis från kompisar utan att fråga, men det var "på skoj", om man säger så.
8. Jag tror inte att jag har vittnat falskt mot någon, men jag har ljugit, det har jag.
9 och 10. Tyvärr har jag haft begär efter andras saker, så dessa kan man säga att jag har brutit.
6 av 10 klarade alltså. Det var ju inte så dumt, eller hur? Det borde väl räcka för en icke fällande dom.
Men vänta lite, låt oss se vad Jesus sa i Bergspredikan:
Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld.
Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap.
Vad innebär detta? Jo, det innebär att det du gör i tanken är lika illa som det du gör i handling. Om du t.ex. går och fantiserar om att mörda någon eller att ligga med någon så är det i Guds ögon likvärdigt med att göra det i handling.
Och för att göra det ännu värre:
Den som håller hela lagen men överträder ett enda bud har brutit mot dem alla.
Aj. Okej, då var det kört.
Och detta är ändå jag som har trott på Gud i hela mitt liv och alltid försökt göra det som är gott. Trots detta är jag både rökt, stekt och kokad.
Det värsta egentligen är inte heller att jag har gjort fel x antal gånger i mitt liv, utan att jag fortfarande gör fel trots att jag vet att det är fel. Vi är inte syndare för att vi syndar, utan vi syndar för att vi är syndare. Vi är så infekterade av det att vi inte kan sluta, även om vi vill. Det fungerar precis som med beroendet som jag nämnde i en kommentar i ett av dokumenten jag länkade till: hur mycket jag än vill sluta kan jag inte!
Det är därför vi människor behöver hjälp från ovan. För hur står vi oss i rätten annars? Vi felar jämt och ständigt, och har du brutit ett bud har du brutit alla.
Så hur står vi oss i rätten? Illa, mycket illa.
Nu är det bara det att det inte heller räcker med att tro -- till och med djävulen tror på Gud. Det spelar ingen roll om man tror att Gud finns eller att han har skapat världen. På samma sätt spelar det ingen som helst roll om jag vet om att det är förbjudet att köra mot rött, för jag bryter ändå mot lagen om jag gör det. Det spelar heller ingen roll om jag inte tror att det finns något rättssystem, för jag blir dömd ändå.
Så vad är då lösningen på problemet? Eftersom vi människor befinner oss i en extrem situation, krävs en extrem lösning. Jesus dog på korset och tog så på sig våran skuld och vårt straff. Här kan man ju tänka: "Ja men så skönt. Då behöver jag inte tänka på det och då kan jag fortsätta göra hur jag vill -- för vad jag än gör är jag ju förlåten!". Riktigt så enkelt är det inte heller. För att vi ska kunna bli förlåtna krävs också att vi bekänner våra synder och omvänder oss.
Låt mig ta ett exempel: du har en vän som gör din en stor orätt. Han och du vet om det, men din vän vägrar erkänna det. Han ignorerar problemet och låtsas om att det aldrig hade hänt. Oavsett om du förlåter honom är det svårt att få en helt upprättad relation igen, eftersom din vän låtsas som om det aldrig fanns något problem från förstå början. Eller tänk om din vän bad om förlåtelse men inte ångrade sig och fortsatte att behandla dig på det viset? Det fungerar inte heller. Och allra värst är det naturligtvis om din vän varken erkänner sitt misstag eller ändrar sig.
Det som krävs är helt enkelt att vi bekänner våra synder, ångrar oss av hela hjärtat och tar emot förlåtelsen. Först då kan vi bli fria och först då kan vi få en hel relation med Gud! Det är det här som Jesus talar om i sina välkända ord:
"Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." (Joh 14:5)
Här är min favoritvers i hela Bibeln: "Därför blir det nu ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus".
Det som krävs är helt enkelt att vi bekänner våra synder, ångrar oss av hela hjärtat och tar emot förlåtelsen. Först då kan vi bli fria och först då kan vi få en hel relation med Gud! Det är det här som Jesus talar om i sina välkända ord:
Med andra ord, vi döms efter vad vi tror, inte hur vi handlar.
Fast det finns ju alltid det som är helt oförlåtligt: att förneka den heliga anden. Då kvittar det hur mycket man än tror, man är körd.
Rättare sagt så döms vi inte alls (om vi tillhör Jesus Kristus), men min poäng var just det att det inte räcker med att bara "tro".
Om det vore så att det verkligen var helt oförlåtligt att förneka den heliga Anden så skulle de flesta människor inte alls kunna komma till Gud ens genom Jesus. Av detta kan vi dra slutsatsen att det inte är det det handlar om.
Däremot: så länge du förnekar den helige Anden går det helt enkelt inte att tro på Gud, eftersom du då förnekar den du tror på.
Det står uttryckligen ett par gånger i NT att om man förnekar den heliga anden kan man inte bli förlåten. Det finns ingenting man göra åt saken då. Har du väl gjort det kommer du brinna i helvetet i all evighet.
Vilket fortfarande inte går ihop med det andra. Om vi rycker verser ur sitt sammanhang hittar vi lätt många "motsägelser" och vi kan få Bibeln att säga nästan vad som helst (det är därför det finns väldigt många sekter och liknande som bygger på enstaka verser ur Bibeln). Därför måste vi se på sammanhanget, för det Jesus sa var svaret på en fråga:
22Sedan förde man till honom en besatt som var blind och stum. Och han botade honom, så att den stumme kunde tala och se. 23Och allt folket slogs av häpnad och sade: "Är han kanske Davids son?" 24När fariseerna hörde det sade de: "Det måste vara med demonernas furste Beelsebul som den mannen driver ut demonerna." 25Men han visste vad de tänkte och sade till dem: "Varje rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en familj som är splittrad kan inte bestå. 26Och om Satan driver ut Satan splittras han. Hur skall hans rike då kunna bestå? 27Om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom. 28Men om det är med Guds ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. 29Hur skall någon kunna gå in och plundra en stark man på vad han äger om han inte först binder honom? Sedan kan han plundra hans hus. 30Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
31Därför säger jag er: all synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. 32Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som säger något mot den heliga anden får inte förlåtelse, varken i denna världen eller i den kommande.
Här är en kort artikel om det.
Jag ser varken hur artikeln eller sammanhanget får meningen att ändra betydelse. Så du får gärna förklara närmare.
Nu hoppar jag in lite i den här diskussionen.
Det som krävs är helt enkelt att vi bekänner våra synder, ångrar oss av hela hjärtat och tar emot förlåtelsen. Först då kan vi bli fria och först då kan vi få en hel relation med Gud! Det är det här som Jesus talar om i sina välkända ord:
Med andra ord, vi döms efter vad vi tror, inte hur vi handlar.
Fast det finns ju alltid det som är helt oförlåtligt: att förneka den heliga anden. Då kvittar det hur mycket man än tror, man är körd.
Nja, inte om man läser sammanhanget. Jesus helar en person framför ögonen på de religiösa, "skriftlärda" och de säger att det är Satan som arbetar genom Jesus när han hjälpte den här personen genom att hela honom. Då blir Jesus sur och säger att det är oförlåtligt att förkasta det den helige Ande gör genom honom.
Skrev äntligen en blogg om min väg från religionens bojor:
http://www.fz.se/bloggar/intresset/20100410/jesus-dog-just-fo...
Nja, inte om man läser sammanhanget. Jesus helar en person framför ögonen på de religiösa, "skriftlärda" och de säger att det är Satan som arbetar genom Jesus när han hjälpte den här personen genom att hela honom. Då blir Jesus sur och säger att det är oförlåtligt att förkasta det den helige Ande gör genom honom.
På vilket sätt säger det emot vad jag sade?
Nja, inte om man läser sammanhanget. Jesus helar en person framför ögonen på de religiösa, "skriftlärda" och de säger att det är Satan som arbetar genom Jesus när han hjälpte den här personen genom att hela honom. Då blir Jesus sur och säger att det är oförlåtligt att förkasta det den helige Ande gör genom honom.
På vilket sätt säger det emot vad jag sade?
Det betyder inte att det för gemene man är oförlåtligt att förkasta Anden.
Det betyder inte att det för gemene man är oförlåtligt att förkasta Anden.
Så det gäller speciella regler för skriftlärda som säger emot Jesus?
Det betyder inte att det för gemene man är oförlåtligt att förkasta Anden.
Så det gäller speciella regler för skriftlärda som säger emot Jesus?
Eftersom Jesus var en människa kunde han bli sur och säga saker åt specifika människor.
Men nu diskuterar vi en detalj.
*EDIT*
Bibeln har dock många andra motsägelser.
Vad innebär detta? Jo, det innebär att det du gör i tanken är lika illa som det du gör i handling. Om du t.ex. går och fantiserar om att mörda någon eller att ligga med någon så är det i Guds ögon likvärdigt med att göra det i handling.
Precis, det är som att vi i verkligheten skulle straffas för s.k. 'tankebrott'.
Dvs. du skulle alltså kunna dömas till vattentortyr för att fantisera om t.ex. våldtäkt.
Vi är så infekterade av det att vi inte kan sluta, även om vi vill.
-
Det är därför vi människor behöver hjälp från ovan.
"Snälla Gud, jag är en ynklig människa som inte vet vad jag skall göra - hjälp mig!"
Det är patetiskt och till viss del farligt att på detta sätt förnedra och se ned på den mänskliga rasen samt alla andra levande varelser; som vi nu är en del av.
Att ta Guds ord som någon slags absolut moral är att ignorera årtusenden av 'moralisk utveckling'.
Vi behöver inte hjälp från 'ovan'.
'Synd' per kristen definition existerar inte.
Syndens påstådda närvaro förutsätter att det finns en slags lagbestämmelse som menar på att det är fel att 'synda'.
I kristendomens fall är det Gud som har bestämt lagarna.
Gud har bestämt dessa lagar, skapat synden, och 'infekterat' människan med synd.
Allt detta har Han gjort, fullt medveten om att det kommer leda till att människor 'tvingas' spendera en evig tid i den brinnande sjön.
Gud förutsåg all framtid vid skapelsetillfället.
Samtidigt så bestämde han hur hela 'händelseförloppet' skall utspela sig.
Det är omöjligt för mig att respektera en sådan varelse, än mindre acceptera- och älska den.
Det spelar heller ingen roll om jag inte tror att det finns något rättssystem, för jag blir dömd ändå.
Vi kan bevisa att när någon kör mot rött så kan detta leda till problem i trafiken.
Vi kan också visa för varandra att folk har fått böta för fortkörning och andra otrevligheter.
Du kan inte på något sätt visa för mig eller någon annan människa, att den slutgiltiga domen faktiskt har med verkligheten att göra.
Sedan, att bli dömd för någonting som man inte kan rå för. Du säger själv att det inte går att undvika synd.
Det är som att införa t.ex. vattentortyr, som straff för epilepsianfall, gäspning- och hicka på offentlig plats, brytande av ögonkontakt under en konversation och 'felknutna' skosnören.
Så vad är då lösningen på problemet? Eftersom vi människor befinner oss i en extrem situation, krävs en extrem lösning.
Gud har försatt oss i denna 'extrema' situation.
En 'extrem' lösning krävs inte, kom ihåg att Gud är allsmäktig och allt vad det innebär.
För att vi ska kunna bli förlåtna krävs också att vi bekänner våra synder och omvänder oss.
Som sagt.
Det spelar ingen roll om jag lever det mest kärleksfulla livet någon någonsin har levat; jag kan ändå hamna i helvetet.
Hur du kan tro på- och försvara detta är för mig en till synes olöslig gåta.
Oavsett om du förlåter honom är det svårt att få en helt upprättad relation igen, eftersom din vän låtsas som om det aldrig fanns något problem från förstå början. Eller tänk om din vän bad om förlåtelse men inte ångrade sig och fortsatte att behandla dig på det viset? Det fungerar inte heller. Och allra värst är det naturligtvis om din vän varken erkänner sitt misstag eller ändrar sig.
Du glömmer bort grunden i det hela.
Det är jag i detta fallet som ligger bakom min väns beteende.
Jag har också möjligheten att med ett fingerknäpp lösa hela problemet.
Det som krävs är helt enkelt att vi bekänner våra synder, ångrar oss av hela hjärtat och tar emot förlåtelsen.
Säger vem? Och varför skall jag tro att detta har med verkligheten att göra?
Tron på Gud är rationell ur kristnas synpunkt eftersom tron leder till 'räddning'.
Samtidigt som dom 'behöver' bli räddade så är deras Skapare evigt- och villkorslöst kärleksfull.
Den anledningen att tro är rationell för dom troende.
Rädslan som kan komma av paranoid schizofreni är rationell för den schizofrene.
En människa som redan lever ett lyckligt och kärleksfullt liv har ingen som helst anledning att tro på den kristna guden.
Just därför 'tvingas' kristna komma med s.k. 'varningar', om helvete och elände.
Everybody wants to go to heaven, but nobody wants to die.
Except the man who killed for God.
Jag ser varken hur artikeln eller sammanhanget får meningen att ändra betydelse. Så du får gärna förklara närmare.
Det handlar inte om att meningen ändrar betydelse utifrån sammanhanget. Det handlar om att meningen ändrar betydelse utanför sammanhanget.
Och fortfarande: den andra tolkningen säger emot hela poängen med Bibeln och är därmed helt enkelt inte rimlig.
Grejen är just det, att om man förnekar den helige Anden, förnekar man också Jesu handlingar och man förnekar därmed även förlåtelsen -- och hur ska man kunna få något som man förnekar? Det är därför det inte går att förlåta någon som förnekar Anden, eftersom det för denne inte finns någon förlåtelse -- om du fattar vad jag menar.
En allsmäktig varelse är självförnekande.
En allsmäktig varelse är endast självförnekande om vi förutsätter att denna varelse är logisk.
En ologisk varelse som existerar bortom all möjlighet att förstå skulle kunna vara precis hur som helst.
Varelsen skulle kunna inneha egenskaper som är helt och hållet otänkbara.
Men om detta är fallet så återkommer vi till min tidigare fråga:
"Hur vet du att 'Yahweh' är god?
'Yahweh' förklarar/visar för dig att 'Han' är god.
Tänk att 'Yahweh' i själva verket är en mycket ondskefull varelse (Satan?).
Skulle inte denna varelse också, på alla tänkbara sätt; försöka övertala dig att denne är den 'sanna', goda guden och det 'rätta' valet?"
Everybody wants to go to heaven, but nobody wants to die.
Except the man who killed for God.
Precis, det är som att vi i verkligheten skulle straffas för s.k. 'tankebrott'.
Dvs. du skulle alltså kunna dömas till vattentortyr för att fantisera om t.ex. våldtäkt.
Nej, det är det inte. Ingen kan läsa tankar.
Nu menar jag dock inte att tillfälliga "Jag vill ge honom en smäll på käften"-tankar, för det är tillfälliga tankar som man inte kan göra så mycket åt, eller som Luther sa: "Ingen kan förhindra att fåglar flyger över ens huvud, men alla kan förhindra att den bygger bo där." (Jag är inte 100 % säker på att det var Luther som sa det, och mitt citat är taget ur minnet, så det är säkert lite annorlunda. Jag kollade på Wikiquote, men jag kunde inte hitta citatet där, så jag struntade i det för det känns inte så värst viktigt om det var Luther som sa det eller inte.)
Alltså, att göra något i tanken är lika illa som att göra det i handling.
Att ta Guds ord som någon slags absolut moral är att ignorera årtusenden av 'moralisk utveckling'.
Moralisk utveckling? Utveckla.
Vi kan bevisa att när någon kör mot rött så kan detta leda till problem i trafiken.
Vi kan också visa för varandra att folk har fått böta för fortkörning och andra otrevligheter.
Du kan inte på något sätt visa för mig eller någon annan människa, att den slutgiltiga domen faktiskt har med verkligheten att göra.
Sedan, att bli dömd för någonting som man inte kan rå för. Du säger själv att det inte går att undvika synd.
Det är som att införa t.ex. vattentortyr, som straff för epilepsianfall, gäspning- och hicka på offentlig plats, brytande av ögonkontakt under en konversation och 'felknutna' skosnören.
Naturligtvis kan jag inte bevisa det. Varför skulle jag då sitta här?
På vilket sätt är det fel att få epilepsianfall, gäspa och hicka på offentlig plats, bryta ögonkontakt under en konversation och 'felknutna' skosnören? Nej, ditt exempel duger inte. Låt mig ta något lite mer passande:
En pedofil står inför domstol. Han försvarar sig och sina handlingar med: "Jag kunde inte rå för det. Jag är beroende av det helt enkelt och kan inte sluta."
Vad ska man säga då? "Jaha, okej. Ja men då kan vi ju inte döma dig för de handlingarna. (På sin höjd kan vi döma dig för de handlingar du utförde innan du var beroende.)"?
Som sagt.
Det spelar ingen roll om jag lever det mest kärleksfulla livet någon någonsin har levat; jag kan ändå hamna i helvetet.
Hur du kan tro på- och försvara detta är för mig en till synes olöslig gåta.
Hur kärleksfullt är det livet?
Du glömmer bort grunden i det hela.
Det är jag i detta fallet som ligger bakom min väns beteende.
Jag har också möjligheten att med ett fingerknäpp lösa hela problemet.
Faktum att det inte är så enkelt. Din vän gör fel mot dig. Säg till exempel att han konstant talar illa om dig bakom din rygg och du får reda på det (på ett sätt som står utanför allt rimligt tvivel). Detta sårar dig och du pratar med din vän om det. Din vän vägrar erkänna det och säger att det inte är sant. Du vet att han har gjort fel, men han vägrar erkänna det. Kan du då bara strunta i det? Nej, för han har fortfarande gjort dig orätt och vägrar erkänna det. Den orätten, som båda känner till, men den ena vägrar erkänna, kommer för eller senare att omöjliggöra ert fortsatta umgänge. Det fungerar helt enkelt inte.
Eller om vi säger att han erkänner det, men vägrar be om förlåtelse eller ångra sig, eller att han fortsätter att göra det.
Hur det än ligger till kommer han att stå i skuld till dig moraliskt och kommer därmed inte längre att vara din jämlike, och alla vänskapsrelationer bygger på att man är -- just det -- jämlikar.
De andra frågorna och det tar jag sen. Det här tar sån tid. :/
Förresten, ska kommentera den här frågan: "Skulle inte denna varelse också, på alla tänkbara sätt; försöka övertala dig att denne är den 'sanna', goda guden och det 'rätta' valet?"
Är det inte det som Gud har gjort? Han har gett oss sitt ord i bokform, han har gett oss många anledningar att tro att detta är just hans ord, han utför mirakel och han har förlåtit oss allt vi har gjort, allt fel vi gör och allt fel vi kommer göra. Vad vill du att han ska göra?
På lång sikt är svaret till alla som protesterar mot läran om helvetet i sig självt en fråga: "Vad begär ni att Gud skall göra?" Utplåna deras tidigare synder och till varje pris låta dem börja på nytt, utjämna varje svårighet och erbjuda alla slag av övernaturlig hjälp? Men det har han gjort, på Golgata. Förlåta dem? De vill inte ha förlåtelse. Lämna dem i fred? Tyvärr fruktar jag att det är just vad han gör.
Jag antar att åtminstone en del av ditt svar kommer vara: "Visa sig" eller något i den stilen. Frågan är vad det skulle ge. För stunden skulle du säkert bli övertygad, men minnen bleknar och rätt vad det är det inte mer än en dröm. Man kan bygga tron på endast under lika lite som man kan leva på endast tårta. Det är väldigt gott och härligt, men vi får inte den näring vi behöver och i slutändan svälter vi ihjäl.
Frågan är : Varför ska mänskligheten förlåta Gud för allt som han har gjort?
Nej, det är det inte. Ingen kan läsa tankar.
Jo, per kristen definition så kan 'Gud' läsa tankar.
Jag applicerar Guds egenskaper på verkliga varelser, för att möjliggöra en jämförelse.
Du själv gjorde ett försök att jämföra Gud med en domare.
"Ingen kan förhindra att fåglar flyger över ens huvud, men alla kan förhindra att den bygger bo där."
Gud kan.
Alltså, att göra något i tanken är lika illa som att göra det i handling.
Enligt Gud, ja.
Håller du själv med om detta?
Menar du på fullaste allvar att du tycker det är lika illa att fantisera om att våldta en annan människa som att faktiskt begå en våldtäkt i verkliga livet?
Att genomföra en skolmassaker i sin fantasi är precis lika illa som att faktiskt gå till skolan och ha ihjäl en massa folk?
Hur är det med ofrivilliga fantasier a.k.a. 'drömmar'?
Moralisk utveckling? Utveckla.
Moral är någonting som människan själv har utvecklat för att på ett enklare sätt kunna samarbeta med varandra.
Det finns med största sannolikhet, samhällen där saker som våldtäkt, incest och ritualistiska spädbarnsoffer varit fullt accepterade.
Moralen är till för att hjälpa oss överleva och utvecklas som ras.
Om vi har ett samhälle där alla våldtar sina familjemedlemmar och sedan offrar alla nyfödda spädbarn till åskguden Legolas. Så tror i alla fall inte jag att denna grupp blir särskilt långlivad.
"Human beings will find a balanced situation when they do good things not because God says it, but because they feel like doing them."
På vilket sätt är det fel att få epilepsianfall, gäspa och hicka på offentlig plats, bryta ögonkontakt under en konversation och 'felknutna' skosnören? Nej, ditt exempel duger inte. Låt mig ta något lite mer passande:
Jag säger inte att det är 'fel'.
Vad säger är att det inte är 'fel'.
Du kan inte rå för att du får ett epileptiskt anfall, hickar, gäspar eller för en sekund bryter ögonkontakt.
På samma sätt kan du inte rå för att du syndar, du sade det själv.
En pedofil står inför domstol. Han försvarar sig och sina handlingar med: "Jag kunde inte rå för det. Jag är beroende av det helt enkelt och kan inte sluta."
Vad ska man säga då? "Jaha, okej. Ja men då kan vi ju inte döma dig för de handlingarna. (På sin höjd kan vi döma dig för de handlingar du utförde innan du var beroende.)"?
Sluta jämföra 'den levande Gud' med fullkomligt mänskliga domare.
Det är domaren i ditt exempel som ligger bakom det faktum att pedofilen inte kan motstå sina begär.
Domaren skapade pedofilen och alla dennes handlingar.
Att du sedan jämför våldtäkt på barn med: en verklighetssyn utan Jesus Kristus som Gud.
Jag vet inte hur eller ens om jag skall ge mig på ett försök att förklara hur hemskt det låter.
Hur kärleksfullt är det livet?
"det mest kärleksfulla livet någon någonsin har levat"
Utifrån min och alla icke-kristnas definition av ordet 'kärlek'.
- Konfucius
- Carl Sagan
- Astrid Lindgren
- Chuang Tzu
- Richard Feynman
Ja, det finns många människor jag skulle vilja besöka i det kristna 'helvetet'.
Faktum att det inte är så enkelt. Din vän gör fel mot dig. Säg till exempel att han konstant talar illa om dig bakom din rygg och du får reda på det (på ett sätt som står utanför allt rimligt tvivel). Detta sårar dig och du pratar med din vän om det. Din vän vägrar erkänna det och säger att det inte är sant. Du vet att han har gjort fel, men han vägrar erkänna det. Kan du då bara strunta i det?
Det är precis vad det är; enkelt.
Förstår du inte?
Din Gud är Skaparen.
Jag i detta fallet; skapade min vän och förutsåg alla hans framtida handlingar.
När jag skapade min vän så var jag medveten om att han i framtiden skulle komma att tala illa om mig bakom min rygg.
Jag var även medveten vad som skulle ske efteråt.
Samtidigt så har jag, som sagt; makten att 'fixa' hela problemet med ett fingerknäpp.
Låt oss jämföra Universum med spelet 'Postal 2'.
Skapade Gud endast grafik- och fysikmotorn?
Var Han helt frånvarande när handling och AI skrevs?
Är det inte det som Gud har gjort? Han har gett oss sitt ord i bokform, han har gett oss många anledningar att tro att detta är just hans ord, han utför mirakel och han har förlåtit oss allt vi har gjort, allt fel vi gör och allt fel vi kommer göra. Vad vill du att han ska göra?
Låt oss för trevlighetens skull säga att Bibeln är Guds ord.
Hur vet du att Yahweh inte är en ondskefull varelse som målar upp sig själv som Kärleken, Vägen, Sanningen och allt det goda; helt i syfte att locka dig i 'felaktig' tro?
Du behöver inte 'visa' mig någonting.
Förklara bara för mig hur du vet.
-
Everybody wants to go to heaven, but nobody wants to die.
Except the man who killed for God.
Jag tycker att det finns många bra skäl till att gud INTE finns:
* Varför skulle gud bosätta sig i våran himmel då han har ett helt universum att välja och vraka i?
* Det var först tack vare vetenskap som vi listade ut att jorden(och alla andra himlakroppar) var klotformade och att det inte var jorden som allt var centrerat runt. Om nu gud skapade alla fina saker så kanske han skulle nämnt det...
* Hur kommer det sig att gud inte hört av sig på väldigt många år? vi har ju så många frågor att ställa...
och många mer anledningar men jag är lite småtrött så orkar inte rota upp dom atm...
There are times when the world asks ordinary men to do extraordinary things.
Grejen är just det, att om man förnekar den helige Anden, förnekar man också Jesu handlingar och man förnekar därmed även förlåtelsen -- och hur ska man kunna få något som man förnekar? Det är därför det inte går att förlåta någon som förnekar Anden, eftersom det för denne inte finns någon förlåtelse -- om du fattar vad jag menar.
Men inget av detta säger ju emot vad jag sa.
Så som det uttrycks i Bibeln är det oförlåtligt, sen används inte en sådan grov tolkning av dagens kristna.