Längtan till er
Resan går genom tiden, till glömda kontinenter och djupt ner i rykande vulkaner. Allt för att återställa den förlorade världen. Aldrig är vemodet så starkt som när de tre vännerna kommer till en liten ö med en liten, liten by. För 50 år sedan föll ett regn som förstelnade människorna. Byns tafatte krigare är den enda överlevande och numera en gammal, fårad man.
I 50 år har han väntat och längtat.
Det är en kavalkad av känslor som sköljer över mig när jag går runt bland de skimrande statyerna för att bit för bit återuppleva människornas sista ögonblick i livet. De har hopp, om att de just i år ska få regn för att kunna odla åtminstone lite mat. Men när regnet till slut faller, precis i slutet byts hoppet mot en desperat panik. Och som spelare kan jag inte göra något, bara se på.
[ia=647343; large]
Eller också är det en krass verklighet.
En Bamseponny av folket
Hua, Inget öde som jag vill tvinga på någon, Lite som Chrono trigger, den där unga kvinnan som bor i öknen, men åk bakåt i tiden och *Do that quest* så är det ett grönskande område med gladare ansikten som möter en.
"Satire is meant to ridicule power. If you are laughing at people who are hurting, it's not satire, it's bullying." - Terry Pratchett