Att snubbla över ny musik

Alla som någon gång reflekterat över musik, vilket sannerligen torde vara en hel del av oss, är säkerligen medvetna om en hel del minnen och tankar knutna till drivor av artister, låtar, spelningar eller varför inte hela genrer. Ibland känns det som ren slump att man dyker in i ny musik, att man fastnar för en viss grupps förmåga att uttrycka vissa budskap, förmedla ett sätt att se världen på eller bara har ett ordentligt gött pom-pom pom-pom.

Egentligen kanske man borde låta dessa minnen förevigas i texter, varje gång, för en dag sitter man säkert där och funderar – antingen för sig själv eller vid (den digitala?) sidan av någon – hur och varför man knutit an till vissa tankegångar, musikspår och genrer. Kanske kan man genom att skriva ner sina funderingar väcka extra möjligheter till reflektion.

Senaste bandet jag själv skulle vilja föreviga på något sätt är Imagine Dragons, ett Las Vegas-grundat gäng som varvar medryckande synth-pop med alternativ rock (eller indie kanske?). Jag skummade igenom olika playlists på Spotify, och när jag såg bandnamnet skrattade jag först till lite smått. Allvarligt, Imagine Dragons? Dock gillar jag drömmar, och jag tycker drakar är rätt fräsiga (var trots allt med i Fantasybokklubben i tio år innan den dog ut och käkades upp av Adlibris).

Första låten från det grymma gänget jag snubblade över var It's Time, där intresset vaknade till liv när (den riktiga) introsekvensen drog igång. Ett skönt flow som fick mig att vilja lyssna mer, och mer komplicerat än så behöver det inte alltid vara.

EP:n som då fanns ute på Spotify bjöd på fem låtar till, med bra exempel som energiinjicerande On Top Of The World, reflexiva Round and Round och pyttelite tyngre Radioactive.

Nu, någon vecka senare har ett helt album dykt upp, helt pladask. De sex låtarna har blivit till elva, och efter att ha hört fyra av de nya just precis nu är jag på lite myshumör och mycket nöjd. Det kan också ha att göra med min mysiga lilla kopp ingefärsté, toppat med färsk citron och en touch av honung.

Men åter till det där med att fångas av musik; Jag fungerar ofta så att jag grottar in mig i ett visst antal låtar i en viss period, innan intresset liksom ebbar ut och låtlistan absorberas i min bild av musik som påverkat mig på något sätt, med vissa låtar lite högre värderade än de andra. Vilka artister jag bränns fast vid är ofta, som jag i förbigående sa i början av inlägget, artister som liksom jag är ett barn av vår tid, som fångar några tankar som präglar dagens vardag i såväl utformning som textformuleringar.

Så när jag en dag funderar hur musiken påverkat vem jag är när jag, säg om fem år, sitter på en intressant metafilosofisk perrong i väntan på nästa resa ut i intet, kan jag åtminstone komma ihåg Imagine Dragons. Med lite hjälp från min lilla FZ-blogg.

Att jag skrev det här inlägget bara några månader innan slutskedet av min FZ-aktivitet närmar sig, och att jag nämner det här såhär i blogginlägget, är även det värt att ha i åtanke. Spännande att ha i åtanke är att jag kan tolkas på många sätt i hur jag skriver, och det är egentligen bara de som verkligen (tror att de) känner mig som både nu och i framtiden kan veta vad de här orden och formuleringarna egentligen var tänkta att framhäva.

Med det sagt, jag ser fram emot att veta det jag vet nu med det jag vet om fem år.

#blogg