"Jag vill bara knulla"-Hanna död och återuppstånden

Flakmonkey
"Jag vill bara knulla"-Hanna död och återuppstånden

Så har då en av de starkast lysande stjärnorna på blogghimlen tagit livet av sig, eller ja inte riktigt sig själv utan snarare den karaktären hon spelade. Efter sitt sista blogginlägg där Hanna Widerstedt "chockade" sina läsare genom att skriva om att ta sitt eget liv så har hon nämligen startat en ny blogg och gått ut med att allt var ett projekt, ett konstprojekt. I det som hon själv säger var en reaktion på alla desktruktiva bloggar skapade hon själv karaktären Louis Vulgorette för att försöka förstå vad som drev de "äkta" bloggeskorna som ju tycks ha blivit föredömen för så många.

Hon satte upp tydliga mål och riktlinjer för vad hon skulle ha på sig, vad hon skulle skriva om, vad hon skulle göra och vad hon skulle säga för att bli en populär bloggerska och det blev hon ju. Youtubefilmen om att hon bara vill knulla, hatar svenska män, etc etc blev ju riktiga snackisar och gjorde henne både känd och framgångsrik. Visserligen så blev hon väl inte känd på något positivt sätt, men med tanke på att målet var att bli just det så måste man ju säga att hon lyckades mer än väl.

På ett sätt är hela grejen fascinerande, att skapa sig en sådan karaktär och göra de saker som hon har gjort mot det som hon nu hävdar är mot hennes natur. Samtidigt så är ju frågan hur mycket som egentligen är mot hennes natur när den mest tycks handla om att synas och göra ett avtryck. För det var väl precis som det som hon ville åstakomma som sin påhittade Louis Vulgorette-karaktär. Sen kan man ju alltid diskutera om det är konst eller icke. Själv är jag lite skeptisk mot de som kallar sig för "Performance artists" eftersom det inte säger någonting om vad du egentligen kan göra.

Imponerande är det i varje fall och det hemska är väl att även om man i vissa lägen tänkte att hon bara var för mycket så köpte man det ju ändå eftersom det ändå inte vara så otroligt. Förmodligen så var det just det som hon ville visa, det absurda i det hela, men frågan är om det gick fram överhuvudtaget eller om hon inspirerat mer som Louis Vulgorette än vad hon gör nu som Hanna Widerstedt.

Läs om projektet

#blogg

Medlem
"Jag vill bara knulla"-Hanna död och återuppstånden

Tråkigt att det inte va sant

Medlem

Intressant projekt tycker jag. Det är ett ämne som verkligen kan diskuteras. Nu är jag inte superinsatt i alla modebloggar, men jag vet att många inte är så olika den som Hanna fejkade, så får det dom att öppna ögonen så har hon gjort en insats anser jag. Plus att alla "hatare" får en liten ögonöppnare själva. Källkritik gott folk, källkritik.

Det här tyckte jag var ett bättre "konstprojekt" än det Lars Vilks håller på med. Tack för inlägget Simon!

Medlem

Coolt projekt att driva med fjortiskulturen.


"Med Gud och segrande vapen" Gustav II Adolf

Medlem

Är inte förvånad faktiskt.

Detta kände man ju på sig redan i början när denna person började blogga.

Detta togs snabbt upp på våra allas favorit forum som man ej nämner vid namn här antar jag.

Tror dom flesta som läst tråden där har vetat om detta


Min Dator Går På StjärnKraft !

Medlem

Jag tycker att begreppet performance är otroligt viktigt, möjligen inte i det dagliga livet, men syftet med performance, eller den fria konsten i sig är väldigt ofta att ställa en fråga. Till motsats till hötorgskonsten, där det ofta ger ett svar direkt ("jag har målat ett landskap,"). "Tekniska skills" som skulptering, kroki och måleri är kanske inte alltid varken realistiskt eller välgjort, däremot kan det ge utrymme för andra frågor.

Just att arbeta med pseudonymer är jätteintressant. Anledningen varför jag ordbajsar just här och nu, är för att jag själv gillar konstarten. Speciellt påtagligt blir det på Internet när man helt plötsligt kan skapa sin egen identitet, flera gånger om, vilket är enklare än i den fysiska verkligheten.

Modebloggarna är att driva med, och de ska sannerligen ner, en efter en. Kvarlevorna från modevärlden idag är mäktiga tanter i Italien (Grace Coddington) t.ex, men den nya generationen gör sig känd genom att visa andras verk, istället för att lära sig om komposition och färglära, som är så stor del av grunden i design. Det skrämmer mig hur modevärlden ser ut om 30 år, hur mycket kunskap som kanske gått till spillo, för att fokuset fanns låg i att visa dagens outfit.

Ibland kritiserar man bäst genom att vara på insidan.


FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego
SOCIALA MEDIER: www.instagram.com/i.e.g.o.c.e.n.t.r.i.c

Flakmonkey
Skrivet av Simon Karlsson:

Jag tycker att begreppet performance är otroligt viktigt, möjligen inte i det dagliga livet, men syftet med performance, eller den fria konsten i sig är väldigt ofta att ställa en fråga. Till motsats till hötorgskonsten, där det ofta ger ett svar direkt ("jag har målat ett landskap,"). "Tekniska skills" som skulptering, kroki och måleri är kanske inte alltid varken realistiskt eller välgjort, däremot kan det ge utrymme för andra frågor.

Just att arbeta med pseudonymer är jätteintressant. Anledningen varför jag ordbajsar just här och nu, är för att jag själv gillar konstarten. Speciellt påtagligt blir det på Internet när man helt plötsligt kan skapa sin egen identitet, flera gånger om, vilket är enklare än i den fysiska verkligheten

Visst är det viktigt med performance och fri konst, men ibland känns det som att den och kanske framförallt konstnärerna tar sig själva på för stort allvar och nästa ser ner på de som inte förstår det konstnärlig eller viktiga i det de gör. Det är heller inte okej att kritisera det för det är bara ett tecken på att man är korkade och inte förstår. Tror att det kan skrämma många människor från konstformen och det är riktigt trist.

Men det här med att spela karaktärer även utanför pjäser och film är intressant. Joaquin Phoenix i "I’m Still Here" är väl det mesta kända exemplet på det(?) och där tog det ju verkligen skruv hos många. Sen är det ju otroligt imponerande också att någon går in i rollen så totalt och kan lyckas upprätthålla den. Så långt ifrån vad man själv skulle klara av.

Medlem

Så sant. Konstvärlden är sjukt elitistisk dock, och en anledning varför jag med jämna rum gick bärsärkagång på konstskolan då man var tvungen att läsa boken om verket, istället för att verket i sig skulle uppenbara sig för vem som helst. Huruvida konstvärlden skall öppna sig gentemot gemene man, det vet jag inte hur det skulle fungera. Jag förstår till en viss del, att det är en fördel för betraktaren att förstå sig på kanske referenser för att förstå parafraser, men ändå, så skall verket kunna förklaras med en mening, istället för en lång uppsats om "vad konstnären tänkt".

Någon som har en lösning?

1
Skriv svar