Gästkrönikan – Mina barn
Nice skrivet , många minnen som kom tillbaka som tex när jag och farsan lirade nått robot spel till nintendo 8bit man var en blå och en silver robot som sprang omkring och sköt. Kommer inte ihåg var det heter dock. Några år senare så lirade vi golden eye tillsammans nån gång det var också kul.
Nu är ju spelandet en del utav mig så ja kommer att lära ut samma sak till mina barn "och nej jag är ingen nörd har jobb / sambo.
Tror spel har en tendens att göra skolarbete väldigt tråkigt i jämförelse och det är väl typ det största problemet. Våldet är jag inte så rädd för, om det känns för verkligt för barn så gillar dom det inte. Hade dom sett COD "kills" som riktigt död så skjuter dom det ifrån sig, det är finns i oss och behöver inte direkt passas på ens.
Skolan måste dock ist för att sätta in läsning av fler böcker när barn i skolan läser mindre (antagligen på grund av internet och spel där pedagogiken för inlärning är BRA mycket mer avancerad och effektiv än den i skolan egentligen), försöka matcha det med en ökad pedagogik och mer effektiv inlärning.
Så länge skolan baseras på äldre metoder för inlärning så kommer det bli jävligt grått när man sätter sig i skolbänken efter att ha lärt sig massor med saker i WoW, om WoW (som frigör dopamin eller vad det nu är, inlärning alltså).
Spel erbjuder alltså lättsam underhållning som stimulerar inlärningens belöningssystem i hjärnan, som skolan kan få det svårt att konkurrera med, DET tror jag är ett problem.
Problemet med skolan på min tid var att de inte uppmuntrar elever som gör bra ifrån sig. Istället för att ge nya uppgifter av samma art så borde de låta dessa få börja på något nytt annars så har man ingen motivering för att fortsätta lära sig. Skolan måste sluta med att tänka på elever som en grupp och istället se till individerna i denna grupp. Tack vare datorer är detta nu en möjlighet.
Jo jag är med dig, skolan måste bli mycket mer individualistisk, lär folk att hitta deras styrkor och uppmuntra sen att utveckla dom.
subterranean homesick alien
Mina föräldrar är ganska anti-spel. Har aldrig deltagit när jag och syskonen har spelat.
Har ändå väldigt fina minnen av när mina två större bröder brukade spela Diablo 1 medans man själv tittade på.
Fanns inget roligare än att se på när de plötsligt började bråka över vem som skulle få ta det bra:iga looten som låg på marken.
En väldigt fin krönika måste jag säga. Jag tackar för läsningen
Everybody needs help.
Hela den där Resident Evil grejen känner jag igen. Jag kan inte varit äldre än 6-8 när jag smög in i min storebrors rum mitt i natten och fick för mig att titta på när han spelade något av Resident Evil spelen som släpptes på Dreamcast, för att sedan uppleva samma skräcksymptom som du beskrev i krönikan. Är 19 år gammal nu och har fortfarande problem med vissa spel och filmer.
Nice skrivet , många minnen som kom tillbaka som tex när jag och farsan lirade nått robot spel till nintendo 8bit man var en blå och en silver robot som sprang omkring och sköt. Kommer inte ihåg var det heter dock. Några år senare så lirade vi golden eye tillsammans nån gång det var också kul.
Nu är ju spelandet en del utav mig så ja kommer att lära ut samma sak till mina barn "och nej jag är ingen nörd har jobb / sambo.
Commando är väl originalnamnet, Probotector här i väst. Finns till både NES och SNES (Super Probotector).
Mor var och är lika stor spelfantast. Vi spelade inte så mycket tilldammans men tittade gärna på när den andre spelade. Zelda, Mario och andra klassiker gick varmt. Hon brukade till och med "provspela" julklapparna på natten till julafton
Farsan brukade spela Hexen 2 och Quake 2 när jag var liten. Dock så hade vi bara en dator, så det fanns ingen möjlighet att spela mot varandra. Det blev inte ens något multiplayer lir när jag fick mitt N64 med James Bond Golden Eye. Han har ju visserligen aldrig varit någon multiplayerfantast. Men det var ändå skoj att titta på när han spelade Hexen 2 och Quake 2
Kan inte mer än hålla med allas lovord för denna krönika.
Fantastisk krönika Herr Arnroth.
Tror spel har en tendens att göra skolarbete väldigt tråkigt i jämförelse och det är väl typ det största problemet. Våldet är jag inte så rädd för, om det känns för verkligt för barn så gillar dom det inte. Hade dom sett COD "kills" som riktigt död så skjuter dom det ifrån sig, det är finns i oss och behöver inte direkt passas på ens.
Skolan måste dock ist för att sätta in läsning av fler böcker när barn i skolan läser mindre (antagligen på grund av internet och spel där pedagogiken för inlärning är BRA mycket mer avancerad och effektiv än den i skolan egentligen), försöka matcha det med en ökad pedagogik och mer effektiv inlärning.
Så länge skolan baseras på äldre metoder för inlärning så kommer det bli jävligt grått när man sätter sig i skolbänken efter att ha lärt sig massor med saker i WoW, om WoW (som frigör dopamin eller vad det nu är, inlärning alltså).
Spel erbjuder alltså lättsam underhållning som stimulerar inlärningens belöningssystem i hjärnan, som skolan kan få det svårt att konkurrera med, DET tror jag är ett problem.
Problemet med skolan på min tid var att de inte uppmuntrar elever som gör bra ifrån sig. Istället för att ge nya uppgifter av samma art så borde de låta dessa få börja på något nytt annars så har man ingen motivering för att fortsätta lära sig. Skolan måste sluta med att tänka på elever som en grupp och istället se till individerna i denna grupp. Tack vare datorer är detta nu en möjlighet.
Jo jag är med dig, skolan måste bli mycket mer individualistisk, lär folk att hitta deras styrkor och uppmuntra sen att utveckla dom.
Jag studerar till gymnasielärare i mattematik och teknik och håller självklart med dig. Det gör dock inte de som styr över utbildningarna.
Jag förstår att lärare har svårt att göra sitt jobb idag, det är en sådan fruktansvärd mängd byråkrati och pappersarbete att de drunknar! Att sedan hoppas på att utbildningen ska ta upp eller uppmuntra saker som dataspel i undervisningen kan man ju drömma om. Tack och lov är vi som studerar väldigt aktiva och diskuterar ständigt med varandra kring detta m.m.
TL;DR Dataspel i undervisningen är upp till yngre generationer av lärare att skapa själva. Det kommer inte komma från utbildningar eller makthavare.
tror mycket övervärderas här, men huvudsaken och viktigare antagligen än all upplevd pedagokik är att ni har kul Arnrötter.
tex, dottern parar ihop tjejer i Sims och blir upplyst tror jag inte ett dugg på som nått särdeles som kräver dator. småtjejer parar ju ändå ihop Barbie med Cindy och tycker det är helt ok, vid tonåren så är de dockorna, men senare är deras moraluppfattningen genomsnittlig samhället. och i vilket fall, vilket spel lär grabbarna att det är ok att sova med andra grabbar och framföra pastejtrucken i skogen? knappast CoD eller GoW iaf, även om båda realistiskt konstruerade vore perfekta för det.
Nice skrivet , många minnen som kom tillbaka som tex när jag och farsan lirade nått robot spel till nintendo 8bit man var en blå och en silver robot som sprang omkring och sköt. Kommer inte ihåg var det heter dock. Några år senare så lirade vi golden eye tillsammans nån gång det var också kul.
Nu är ju spelandet en del utav mig så ja kommer att lära ut samma sak till mina barn "och nej jag är ingen nörd har jobb / sambo.
Commando är väl originalnamnet, Probotector här i väst. Finns till både NES och SNES (Super Probotector).
"originalet", var ju inte bara namnet som byttes ut direkt.
Bra krönika. Jag tror inte att du kommer få några mothugg på FZ, men i den verkliga världen kan det vara helt andra toner. Spelmotståndarna i Sverige är väldigt få till antalet, och de börjar göra sig av med motbevisade argument som att spelande är skadligt för hjärnan eller orsakar aggressivitet. Istället handlar det om att barnen inte gör sina läxor eller är "osociala". Lösningen på alla världens problem är numera att barnen måste spela fotboll i regnet eftersom det är en social aktivitet, och alla andra hobbies som uppfanns innan tv-spel ses automatiskt som bättre av oklara skäl. Förhoppningsvis är inte nästa generation lika fördomsfull och okunnig.
Bra krönika. Jag tror inte att du kommer få några mothugg på FZ, men i den verkliga världen kan det vara helt andra toner. Spelmotståndarna i Sverige är väldigt få till antalet, och de börjar göra sig av med motbevisade argument som att spelande är skadligt för hjärnan eller orsakar aggressivitet. Istället handlar det om att barnen inte gör sina läxor eller är "osociala". Lösningen på alla världens problem är numera att barnen måste spela fotboll i regnet eftersom det är en social aktivitet, och alla andra hobbies som uppfanns innan tv-spel ses automatiskt som bättre av oklara skäl. Förhoppningsvis är inte nästa generation lika fördomsfull och okunnig.
Det gäller väl att göra båda sakerna. Jag tror att både fotboll och TV-spel kan vara positivt för gemenskapen. Kör 50/50 istället för att köra 100 på något.
Spelade Tekken 2 med mor och lillebror hela dagarna när jag var liten. Och jag kommer göra detsamma med mina barn i framtiden.
tror mycket övervärderas här, men huvudsaken och viktigare antagligen än all upplevd pedagokik är att ni har kul Arnrötter.
tex, dottern parar ihop tjejer i Sims och blir upplyst tror jag inte ett dugg på som nått särdeles som kräver dator. småtjejer parar ju ändå ihop Barbie med Cindy och tycker det är helt ok, vid tonåren så är de dockorna, men senare är deras moraluppfattningen genomsnittlig samhället. och i vilket fall, vilket spel lär grabbarna att det är ok att sova med andra grabbar och framföra pastejtrucken i skogen? knappast CoD eller GoW iaf, även om båda realistiskt konstruerade vore perfekta för det.
Commando är väl originalnamnet, Probotector här i väst. Finns till både NES och SNES (Super Probotector).
"originalet", var ju inte bara namnet som byttes ut direkt.
Från soldater till robotar, och hela den baletten. Kändes som kuriosa när det ändå var Probotector han var ute efter
tror mycket övervärderas här, men huvudsaken och viktigare antagligen än all upplevd pedagokik är att ni har kul Arnrötter.
tex, dottern parar ihop tjejer i Sims och blir upplyst tror jag inte ett dugg på som nått särdeles som kräver dator. småtjejer parar ju ändå ihop Barbie med Cindy och tycker det är helt ok, vid tonåren så är de dockorna, men senare är deras moraluppfattningen genomsnittlig samhället. och i vilket fall, vilket spel lär grabbarna att det är ok att sova med andra grabbar och framföra pastejtrucken i skogen? knappast CoD eller GoW iaf, även om båda realistiskt konstruerade vore perfekta för det.
Commando är väl originalnamnet, Probotector här i väst. Finns till både NES och SNES (Super Probotector).
"originalet", var ju inte bara namnet som byttes ut direkt.
Från soldater till robotar, och hela den baletten. Kändes som kuriosa när det ändå var Probotector han var ute efter
Contra heter serien och den finns till ett gäng olika format samt arkad, bara för att förtydliga. Väldigt bra spel, Contra III/Super Probotector är ett av mina favoritactionspel och helt klockrent i multiplayer.
Lustigt, jag satt just och lyssnade på Contra III-musiken
För övrigt så är det en bra skriven krönika och något jag hoppas blir självklart i hem där det finns konsoler eller datorer - minns ju själv att det var kul då man lyckades lura föräldrarna att prova, men det var ju en handfull gånger mest.
Däremot så spelade syster och jag en hel del ihop, vill minnas att hon var fenomenal på Top gear om någon minns det spelet, medan jag var den som var plattformsspecialist... eller nåja, något ditåt iaf.
Kul krönika! Känner igen väldigt mycket i den, har också spelat ihop med mina barn sen dom var i 10-års åldern,
Det började med lite singleplayer-spel och övergick ganska snabbt i multiplayer.
Day of Defeat var det som startade allt, och sen har det rullat på med diverse spel. När min dotter 11 år spöade killarna på 15-16 år i Quake 3 på LAN fick jag ett litet leende på mina läppar
Hänger väl med dom hyffsat bra än, så jag behöver inte be dom om nåd
Kommer själv spela spel med mina barn om dom finner det kul efter spelat med dom mer än gärna.
och kommer verkligen icke följa pegi, utan använda huvudet istället utifrån sina barn resunemang ifrån åldern och iakta.
såg min första skräckfilm vid 11 års ålder spelade doom vid 9-10 års ålder cant remember.
fö: satt jag och skrattade i den skräckfilmen tror det vart braindead den klassikern ;D
Från soldater till robotar, och hela den baletten. Kändes som kuriosa när det ändå var Probotector han var ute efter
visst, det är säkert mer Contra än nånting är Supermario, men..äh, här:
Contra heter serien och den finns till ett gäng olika format samt arkad, bara för att förtydliga. Väldigt bra spel, Contra III/Super Probotector är ett av mina favoritactionspel och helt klockrent i multiplayer.
kan ha inbillat mig, men jag tror den versionen i sin tur fick en mer korrekt egen uppföljare.
ivf så är det en av få saker jag tycker blev bättre i vanställt skick. robotar är alltid plus liksom.
Spelar väl mest på Ipad nu men lite Bilar och flash-spel på datorn med grabben på 3 bast. Men att han lär sig fort hur man gör och lär sig att TURAS OM känns väldigt bra. Det blir inga co-op spel än så man får turas om och för honom är det väldigt viktigt att han inte får spela två liv på raden. Man måste turas om vid banbyte också.
Kommer att fortsätta spela med honom och han kommer lätt att få ärva mina "gamla" datorer så att vi kan spela tillsammans.
Det sämsta med detta måste nog vara att man måste köpa alla spel flera gånger. Blir dyrt i längden
Här hemma blir det många speltimmar i veckan. Grabben har lirat Little Big Planet sen treårsåldern och är nu vid sex års ålder en fena på baneditorn. Sen är vi alla lite svaga för legospelen och i spelpauserna bygger vi riktiga legomodeller.
De hårdaste kamperna äger rum i Plants vs Zombies och jag minns stoltheten i mitt fadershjärta när grabben för första gången spöade mig "på riktigt".
