Söndags-Skivan #4
Dags för jazz, jazz-fusion med inslag av rock för att vara exakt. (Jag kan gräva fram krångligare namn för er som undrar)
Den här artisten/bandet var en av dom första jag började lyssna på när det gäller jazz. Är inte svårt att se varför en rock/metal-fantast som jag själv fastnade för detta.
Veckans Skiva:
Passages (Frank Gambale - 1994)
- Vad som är så fantastiskt med denna platta är att den börjar i väldigt högt tempo med många "rockiga" låtar, men efter 6:e låten D-Day så saktar den ner och all gitarr efter den låten är då akustisk eller "o-distad".
Detta brukar vara ganska ovanligt i skivvärlden då en skiva oftast börjar och slutar lugnt, med all snabb musik i mitten.
Jag tror min favoritdel med Franks gitarrspelande är all känsla han lägger ner i det han spelar och hur mångsidigt han kan spela.
Kort och gott så är detta en skiva för dig som är intresserad av att börja lyssna på jazz, men som är stort fan av rockmusik.
Bästa: 6.8 Shaker - Förmodligen en av dom tyngre låtarna från skivan, mycket bra gitarrsolon.
Sämsta: White Room - Inte dålig, men på tok för enformig. Detta råkar även vara enda låten han inte skrivit helt själv, coincidence?
Tre låtar att lyssna på:
Hittade inget Youtube-klipp med bara låten, så istället så får ni se när Frank himself spelar låten i sin helhet!
Hittade inte denna på youtube ALLS, så jag bjuder på en Spotify-länk.
Ni får gärna hjälpa mig välja genre på nästa skiva, ge även förslag på artister/band i kommentarsfältet!
Nämen, trevligt att det finns fler som känner till Mr. Gambale
