Arnroths krönika – Det finns inget "bara" med spel
Det är ju "bara ett spel", heter det ibland. Men det är fel, säger Arnroth. Och han tycker det är hög tid att vi slutar med att förminska oss själva och vår passion. För aldrig, aldrig, aldrig är ett spel bara ett spel.
Helt rätt, spel har varit och är en viktig del i mitt liv, är man trött efter en arbetsdag då ger spel ny energi,
nån gång kanske man inte mått så bra, kännt sig lite deprimerad, då har spel lyft mig och och fått mig att må bättre, ett riktigt lyckopiller,
och det är ju mycket roligare att vara aktiv och kreativ i ett spel än att sitta och titta på tv.
Så ja spel är min stora passion i livet.
Lagom är aldrig för mycket eller för litet.
Faktum är ju att själva aktiviteterna vi ägnar oss åt i spelen oftast inte lär oss ett nyttigt skit faktiskt, i vart fall inget som är användbart utanför spelets universum
När jag var en liten skit lärde jag mig rätt mycket engelska av att spela Metal Gear och Snakes Revenge.
Senare åren fick jag igen lära mig en hel del text och tal på engelska när man spelade i en europeisk guild i World of Warcraft.
PC - PS4 - PS3- PS Vita - Wii U
Faktum är ju att själva aktiviteterna vi ägnar oss åt i spelen oftast inte lär oss ett nyttigt skit faktiskt, i vart fall inget som är användbart utanför spelets universum
När jag var en liten skit lärde jag mig rätt mycket engelska av att spela Metal Gear och Snakes Revenge.
Senare åren fick jag igen lära mig en hel del text och tal på engelska när man spelade i en europeisk guild i World of Warcraft.
Den nya generationen är betydligt bättre på engelska än deras föräldrar just tack vare spel. Jag själv tillhör den nyare generationen och jag kan säga att jag har lärt mig en massa engelska just tack vare spel.
Håller med krönikören till fullo. I mitt liv är spelen jag spelar en del av den jag är idag, dom har hjälpt till att stöpa mig till den jag är och jag trivs med den jag är. Är inte det en viktig aspekt i en persons liv, att vara nöjd och gilla sig själv?
Så spel är mycket viktigt i mitt liv.
Nä, nu har jag inte tid att skriva mer, måste spela!
"The reality is not limited to the perception that we have traditional used." //Paul Stamets
What you don't learn with wisdom, you learn with pain.
Faktum är ju att själva aktiviteterna vi ägnar oss åt i spelen oftast inte lär oss ett nyttigt skit faktiskt, i vart fall inget som är användbart utanför spelets universum
När jag var en liten skit lärde jag mig rätt mycket engelska av att spela Metal Gear och Snakes Revenge.
Senare åren fick jag igen lära mig en hel del text och tal på engelska när man spelade i en europeisk guild i World of Warcraft.
Den nya generationen är betydligt bättre på engelska än deras föräldrar just tack vare spel. Jag själv tillhör den nyare generationen och jag kan säga att jag har lärt mig en massa engelska just tack vare spel.
Vet inte om jag håller med. Tycker nästan varje svensk man möter i LoL och i WoW är förbannat dåliga på engelska och gör som polackerna och börjar skriva skit på moderstungan istället för engelska.
Bara titta på svenskarna i WoW så samlar alla unga sig i svenska guilder på svenska servrar som outland eller frostmane.
PC - PS4 - PS3- PS Vita - Wii U
Klart det finns.
När jag var mindre och blev arg när det gick dåligt så sa min pappa alltid: "Robin lugna ner dig nu, det är bara ett spel".
Påstår du att min far ljuger?
Faktum är ju att själva aktiviteterna vi ägnar oss åt i spelen oftast inte lär oss ett nyttigt skit faktiskt, i vart fall inget som är användbart utanför spelets universum
När jag var en liten skit lärde jag mig rätt mycket engelska av att spela Metal Gear och Snakes Revenge.
Senare åren fick jag igen lära mig en hel del text och tal på engelska när man spelade i en europeisk guild i World of Warcraft.
Den nya generationen är betydligt bättre på engelska än deras föräldrar just tack vare spel. Jag själv tillhör den nyare generationen och jag kan säga att jag har lärt mig en massa engelska just tack vare spel.
Jag vet inte ifall den unge generationen blir så mycket bättre på engelska när de bara skriver i förkortningar. lol, rofl, noob som de använder sig av är inte riktig engelska. Grammatiken är fortfarande bedrövlig bland dem. Att yngre är bättre på engelska än 50-60-tals generationen är väl inget nytt.
Jag växte upp med Sierras äventyrsspel och lärde mig engelska eftersom jag var tvungen att själv skriva vad jag ville göra i spelet, t.ex. "Open door". Det har hjälpt mig oerhört mycket genom hela livet då jag alltid legat före andra när det gällt kunskaper i engelska. Sen vill jag tro att det spatiala sinnet utvecklats tack vare hur mycket spel som helst, men det blir svårt att mäta.
Personer som slänger sig med uttrycket "det är ju bara spel" slänger sig säkert med andra åsikter inledda med ett "ju". Ett tecken på osäkerhet. Visa dessa människor alla de som börjat skriva om, utveckla eller på annat sätt kommit att låta spelen forma deras liv. Eller ännu hellre ett bra spel, så att de själva kan få spela.
Även om spel är väldigt betydelsefulla, så håller jag inte med. Det ÄR bara ett spel. Det är inte verklighet.
Samma sak med filmer, det är bara en film.
Det gör dock inte att spel betyder mindre för en själv.
Själv spelar jag timtals varje dag.
Så, hur definierar du verklighet?
Att spel kan vara lärorika, framkalla känslor, tankar och intryck som du har med dig resten av livet är det ju knappast någon som förnekar.
Men jag anser att man bör samtidigt inte ta spel på allt för stort allvar när det kommer till våld, könsroller etc i spelen. Då är de "bara" spel enligt mig och i det fallet så ser jag inte hur jag på något sätt förminskar min hobby genom att ha en distans från spel och verkliga livet.
Blir du upprörd av att spel är våldsamma, sexistiska och icke politiskt korrekta? Ta ett chill pill, det är bara ett spel.
Låt spel vara det enkla rena som vi känner igen det som, kom inte med nått Micheal Jacksson uttalande och gör det simpla och enkla i livet till nått messed up psycho shit.
Skall vi se rent psykologiskt på spelande så är väl spel en del i hela livets lärande, som allt annat. Du blir "bestraffad" om du misslyckas med din uppgift i spelet. Du kanske blir av med lite loot, förlorar ett "liv", dör och får börja om, osv. Triggar detta igång någon som helst känslomässig reaktion hos dig så är detta något viktigt för DIG. Lyckas du med en svår sak i spelet blir du troligen glad/stolt/(lycklig?). Psykologiskt! Men behöver ej för den skull vara något negativt. Det är först när vi INTE reagerar på något sätt vi bör börja bli oroliga. Sen har vi i detta land rätt att tycka vad vi vill och uttrycka detta i tal eller skrift. DET är jag glad för och att jag alltid gillat spel. Det har berikat MITT liv. Jag spelar de spel jag gillar och sk#ter i vad andra tycker om det. Så länge jag mår bra och jag inte förstör för andra är det ok.
Spel är spel lika mycket som filmer är filmer och böcker är böcker. Det är komiskt att se hur GTA gång på gång utsätts för medias hysteri medan man ser hur liknande filmer och serier prisas av samma media.
Spela Fia med Knuff eller något annat spel och jag kan garantera att samma "rivalitet" finns även där. Ju mer "tävlingsinriktad" någon är ju mer förbannad blir denne över att förlora, spelar ingen roll om det är sport, datorspel eller ett spel som Monopol.
Att spel kan vara lärorika, framkalla känslor, tankar och intryck som du har med dig resten av livet är det ju knappast någon som förnekar.
Men jag anser att man bör samtidigt inte ta spel på allt för stort allvar när det kommer till våld, könsroller etc i spelen. Då är de "bara" spel enligt mig och i det fallet så ser jag inte hur jag på något sätt förminskar min hobby genom att ha en distans från spel och verkliga livet.
Blir du upprörd av att spel är våldsamma, sexistiska och icke politiskt korrekta? Ta ett chill pill, det är bara ett spel.
this ^ so much this ^
Håller med om det mesta som skrivs, men jag vet inte om jag tycker att det per automatik är dåligt att ett involverande RPG, som exempel, innehåller en story där det finns inslag av t.ex rasism. Så länge det är en tydlig del av en story, och inte något som spelet främjar som budskap tycker jag det är okej. Jag likställer literratur med spel personligen, när det gäller historieberättande. Det är ju liksom inte bra om vi bara ignorerar problem heller - det är ett utmärkt medium att belysa bra och dåliga saker i vårt samhälle.
Men som sagt, det är oerhört tröttsamt när folk använder "det är bara ett spel" som argument, för att avsluta seriösa diskussioner...
Tack Arnroth, den här krönikan har jag velat läsa länge. Har flera gånger försökt säga ungefär samma sak i debatter om både sexism och dataspelsvålds debatten. Klart att spel påverkar oss, säg den gamern som sitter och rattar sitt favoritspel som en känslolös potatis.
Spel är ju långt mer engagerande än tex en film, där det enda interagerande man gör består i att hålla ögonen öppna. Så att säga att man absolut inte, på något som helst känslomässigt plan, kan påverkas av ett spel är ju rent nonsens.
Återigen en strålande krönika.
Finns ingen som helst anledning att förminska spel eller att skydda dem från kritik och analys genom att dra ner de med det där onödiga "bara"-argumentet. Även om man bara spelar för att koppla av eller som ett rent tidsfördriv så har det också ett värde, och det påverkar en precis lika mycket som något annat man ägnar tid, energi och engagemang åt. Okomplicerad underhållning är också viktigt.
På det här temat rekommenderar jag också det här klippet med Orvar Säfström:
Även om spel är väldigt betydelsefulla, så håller jag inte med. Det ÄR bara ett spel. Det är inte verklighet.
Samma sak med filmer, det är bara en film.
Det gör dock inte att spel betyder mindre för en själv.
Själv spelar jag timtals varje dag.
Jag tror att han vill understryka att även om det inte är "på riktigt" så är känslorna kring det högst verkliga. Även fast du innerst inne vet att det bara är skådespelare så sitter du ändå och skriker som en liten flicka till rysaren som skrämmer dig mest.
Även om spel är väldigt betydelsefulla, så håller jag inte med. Det ÄR bara ett spel. Det är inte verklighet.
Samma sak med filmer, det är bara en film.
Det gör dock inte att spel betyder mindre för en själv.
Själv spelar jag timtals varje dag.
Jag tror att han vill understryka att även om det inte är "på riktigt" så är känslorna kring det högst verkliga. Även fast du innerst inne vet att det bara är skådespelare så sitter du ändå och skriker som en liten flicka till rysaren som skrämmer dig mest.
Självklart. Men som nån sa ovan, ett spel är ett spel som en film är en film och en bok är en bok.