Johannes 64 år

Ibland händer det intressanta saker i ens liv som man inte riktigt räknade med. Ibland är de trevliga saker och ibland är de hemska. Gemensamt är dock att de får dig växa som person eftersom det är en ny situation eller en ny bekantskap och det är när du utsätts för det som du växer som människa.

Jag hade en sån upplevelse igår när jag lärde känna Johannes. Det var inte meningen att vi skulle träffas och egentligen hade det nog varit trevligare om vi inte hade behövt göra det. Situationen var nämligen inte så trevlig då jag och flickvännen gick hemåt från tunnelbanan då vi hörde någon med svag röst ropa på hjälp. Vi vände oss om och såg då en äldre man som låg på rygg utanför en port.

Vi hjälpte honom upp och det var uppenbart att promillehalten inte var i närheten av 0. Han kunde gå men hade inte riktigt koordinationen för att öppna dörren själv så vi fick hjälpa in honom i lägenheten. Här hade historien kunnat sluta men eftersom flickvännen är läkare så kom det en rad frågor som gjorde att vi ringde ambulansen. Han hade haft två hjärtinfarkter tidigare och eftersom han inte kom ihåg hur han hamnade på marken så måste han uppenbarligen undersökas.

Det var under tiden som vi väntade på ambulansen som vi började prata. Han berättade att han heter Johannes, är 64 år och kom till Sverige från Baltikum 1987. Här har han livnärt sig som reparatör av diverse elektronikprylar vilket vart rätt uppenbart eftersom det var steroeapparater och högtalare i stora högar över hela lägenheten, men i hemlandat var han fysiker. Han hade inte någon familj här vilket fyllde mig med en enorm medkänsla som inte blev mindre när tårarna började komma.

Han hade ju bara varit lite dum och druckit för mycket. Han "var ingen knarkare" och han skötte sin medicinering, vilket tjejen kund bekräfta efter en genomgång av hans många medicinburkar. Han var bara ensam och ledsen vilket just idag hade inneburit för stort alkoholintag. Det var inte normalt för honom. Just det där sista tror jag väl inte riktigt på, men det var inget tvivel om att det här var en ensam och snäll gammal man.

Vet inte riktigt hur länge vi var kvar där innan ambulansen kom och tog över, men oavsett är det en kväll jag kommer ta med mig. Uppskattningen vi fick av Johannes bara för att vi gjorde det som jag hoppas att alla skulle göra lär jag inte glömma i första taget. Mest bestående är dock sorgen och rädslan i hans blick och röst när han berättade om hur ensam han är. Om det är något jag verkligen inte vill uppleva så är det att åldras i ett hav av ensamhet.

#blogg

Mjo jag tror han gjorde det. Tjejen såg honom tydligen idag också gåendes på torget. Såg ut att må mycket bättre och framförallt nykter så det var kul att höra