RIP Greg Martin
Greg Martin vemdå? Fram till för några dagar sedan hade jag svarat likadant. Namnet Greg Martin sade mig ingenting förrän jag av någon anledning fick för mig att googla "adventure island" american box art artist. Då fick namnet Greg Martin en enorm betydelse för mig, eftersom det visade sig att det är mannen som illustrerat flera av de mest ikoniska omslagen till de spel jag växte upp med. Adventure Island-spelen är bara toppen på ett artistiskt isberg som också inkluderar flera Sonic-spel, Little Nemo the Dream Master, Bonk's Adventure, Super Bomberman, Pocky & Rocky, Ducktales 2 och dussintals Hanna-Barbera och Looney Tunes-licensspel. Det sistnämnda var speciellt passande då Martin i flera år jobbade som illustratör för just Hanna-Barbera och därför var perfekt att gestalta karaktärerna när de tog klivet till spelvärlden.
Och nu har han alltså gått ur tiden. Namnet dök upp på grund av den här tråden där en av hans vänner offentliggör nyheten. Ett otroligt sammanträffande att jag bara några dagar efter att den här ikoniske men likväl nästan helt anonyme mannen dött just får för mig att leta fram namnet på hen som skapade några av mina favoritomslag från min barndom. Det var de här bilderna jag stirrade på i affären eller hyrbutiken. Det dök upp i Nintendomagasinet och på affischerna i mitt rum. De definierade hur jag upplevde och tolkade den pixelerade grafiken. Det var så här spelet "egentligen" såg ut i mitt huvud.
Ett otroligt sammanträffande. Ett sorgligt, uselt sammanträffande. Men nu vet jag i alla fall vem han var, och namnet Greg Martin kommer därför alltid ha en enorm betydelse för mig.
Hur många känner du igen? Många fler finns i länken ovan och på hans hemsida.
PS. Värst vad många nekrologer jag skriver i den här bloggen.
Tråkigt att höra, de är tydligt att han behärskade sitt medium.
Tråkigt att höra, de är tydligt att han behärskade sitt medium.
Absolut. Det är kanske spelillustrationernas guldålder det här. Fantastiska bilder. Det vore skam om det inte blev en bok eller nåt av hans samlade verk.
Damn, vilken backflash jag fick av första bilden, den på Dream master. Helt plötsligt kom jag ihåg leksaksbutiken hemma i Enköping där dom hade spel när man var liten.
Som andra redan sagt, illustratörerna borde lyftas fram mera. Då var det ju allt att en kartong såg häftig ut, fanns ju inga spelsidor att kolla trailers och gameplay på, inga tips annat än från vänkretsen i skolan och enstaka speltidningar.