"Jobb" eller "Arbete"?

Jobb/Arbete= Kreativitet hos mig, har varit så de senaste 22 åren och är till 90% något som handlar om att ha kul och utvecklas.

Jag associerar "Jobb" med jobbigt. Ett jobb blir något jag måste utföra för att förtjäna mitt levebröd kan man säga.
Medan "Arbete" är mer åt det positiva, det är det som du gör när du hittat något som du trivs med att göra för ditt levebröd.

För mig var det ett jobb med att söka arbete, det suger att vara arbetslös men det måste göras för att få det arbete du vill ha.

Så det ena känns mer negativt medan det andra blir positivt.
Det har de flesta arbetslösa jag har varit i kontakt med tyckt också.

Ser "arbete" som det formella ordet för jobb. Associerar båda med slöseri av liv.

som Oscar Wilder sa.

Wow, vilken positiv inställning. Hittar man ett jobb som man trivs med, bra kollegor, intressanta arbetsuppgifter och så vidare så är det knappast slöseri av ditt liv.

Kan inte hålla med där. Jobb är ett nödvändigt ont för att ha en plats i samhället; Man jobbar dag ut och dag in för att ha råd att bosätta och ta sig till sin arbetsplats, sedan blir man tacksam när man under 5 veckor årligen får en paus från det hela. När man sedan får all tid i världen att faktiskt leva så är det för att man jobbat halvt ihjäl sig och inte längre är önskad på arbetsmarknaden. Vilken underbar existens.

Tror inte heller på det "perfekta jobbet" som skolsystemet tutar i oss som barn. I bästa fall handlar det om en kompromiss, någonting man tål att göra. Du jobbar för att kunna vara kunden, kunden styr sedan vart du behövs på arbetsmarknaden. Alltså finns det aldrig ett jobb man gillar eller utför på sina egna villkor. Det är bara att ta vilket som helst så kallat "drömyrke" i världen och sätta som exempel:

Du hittar någonting du verkligen älskar att göra och är bra på, därför startar du eget (eller blir anställd). Kunderna börjar trilla in med sina specifika önskemål och du måste anpassa dig, säljer du inget riskerar du ju ditt företag/jobb. Därför tvingas du smått ändra på din produkt eller tjänst. Till slut är du fast med att göra någonting du en gång brann för, detta helt utan möjlighet att varken gå tillbaks till hur det var förr eller göra någonting helt nytt eftersom din erfarenhet säger att kunderna inte vill ha det. Du tål att utföra ditt arbete helt enkelt, men du klagar på måndagar, ser fram emot fredagar och räknar dagarna till semestern precis som medelsvensson.

Tänker inte sitta här och påstå att det finns bättre alternativ eller att arbetslöshet är bättre, men att göra någonting man i bästa fall "tål" för att ha råd att leva till dess att man under 5 veckor tillåts göra det man faktiskt vill, det kallar jag slöseri av liv.

Jag trivs otroligt bra på min arbetsplats. Jag ser fram emot att gå dit, jag ser fram emot att träffa mina kunder och utföra mina arbetsuppgifter. Att anpassa sig till kundens behov och önskemål är en del av jobbet, en del av det som gör det intressant och en del av det som gör varje kundmöte unikt. Att jag skulle gå dit enbart för att få pengar att leva för är inte sant. Och självklart blir vardagen trist ibland så att man ser fram emot helgen. Men på samma sätt blir ledigheten trist om jag tar ut alla 5 veckor på samma gång. Variation förnöjer, som man brukar säga.

Jag delar inte din negativa syn på arbetslivet. Förhoppningsvis hittar du ett arbete som gör att du i framtiden kan dela min åsikt. Annars kommer du få ett otroligt tråkigt liv. Lycka till. (Jag menar det verkligen)

Kunde inte sagt det bättre själv. Den där låten är mitt ledmotiv Synd att den inte fick delta i Eurovision.

Jag instämmer med Kabbe om att jobb endast är ett nödvändigt ont.

Om jag kunde så hade jag valt bort mitt välbetalda jobb (sett till medianlönen i sverige) med allt vad det innebär till att istället vara helt fri från att jobba resten av livet och samtidigt ha en lika hög levnadsstandard som jag har idagsläget. Jag är alltså inte alls intresserad av att vara rik och kunna konsumera vad jag vill och hur mycket jag vill.

Vad som är mer intressant för mig är att äga min egen tid. Jag kommer aldrig att äga min egen tid om jag måste spendera 8-10 timmar om dagen på ett kontor, som i mitt fall, för att kunna ha mat på bordet varje dag och betala mina räkningar i slutet av varje månad. Det spelar ingen roll om jag byter jobb eller arbetsuppgifter, jag kommer fortfarande att spendera dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år i ett ”hamsterhjul” fram till att jag går i pension, vilket är om ca 35 år.

Det är inget liv. Det är slöseri med min tid och mitt liv.

Jag är lyckligtvis på god väg ut ur hamsterhjulet och har som ambition att aldrig någonsin behöva lyfta ett finger för någon annan, såvida jag själv inte vill göra det, efter att jag fyllt 40 år. Om allt går som jag vill så kommer jag att ha gett mig själv 25 år extra tid till mitt liv.

Men, om ni hade haft sysselsättning som gav er något, då hade ni inte upplevt "jobb" som en smärtsam affär, eller?

Vad innebär det att äga sin egen tid? Om jag ger dig en rimlig månadslön för att göra precis vad du vill, vad kommer du då att göra?

Svårt att spekulera om ett scenario som inte går att uppnå, sådana yrken existerar nämligen inte.

Jag är övertygad om att det finns många som tror sig ha hittat en sådan sysselsättning. Folk som tror sig ha hittat ett arbete som tillför någonting och gör deras liv bättre. Är glad för deras skull att de lyckats övertyga sig själva men jag är minst lika övertygad att alla dessa personer skulle kunna ta sig en funderare, sätta sitt liv i perspektiv och se hur menlöst det hela är.

Arbete och min hobby = samma sak

Skulle aldrig kunna välja ett liv utan ett jobb och en arbetsplats att gå till. Det är helt enkelt TRÅKIGT att inte jobba och arbeta.

Några av mina närmare kompisar har jag träffat via mina arbetsplatser och jag gissar att jag kommer träffa flera i framtiden pga just arbetet.

Är det tråkigt att inte jobba för att du saknar aktivitet eller för att nästa arbetsuppgift ligger allt för nära för att du skall kunna stämpla ut helt och göra precis vad du vill?

Har hittills inte mött en enda individ som i slutet av semestern uttryckt sin glädje över att äntligen få hoppa in i eländet igen.

Jag har många ggr tyckt att det skall bli kul att komma tillbaka till jobbet efter semestern, det är lite som att jag också tyckte det var kul att komma tillbaka till skolan efter sommarlovet. Detta betyder inte att jag hade tråkiga semestrar eller lov direkt, utan mera att det helt enkelt har varit kul jobb.

Det är bara en tidsfråga innan de flesta av oss går arbetslösa. Robotarna kommer att ta över arbetsmarknaden och sen kommer de att göra sig av med oss.

Nu är det högst individuellt vad man tolkar "äga sin tid" som.

Men för min del innebär det att jag inte har en massa åtaganden, förväntningar eller krav på mig och jag behöver inte heller befinna mig på en arbetsplats i x antal timmar varje dag för att jag ska kunna leva ett bra liv. Jag är kort och gott fri att utnyttja min vakna tid, mina dagar och nätter precis som jag själv behagar.

Vad hade gjort med en rimlig lön och inget jobb? Precis det jag själv vill, när jag vill och hur jag vill inom de ekonomiska begränsningar som jag har.

Det är frihet för mig.

Jag tror dock att det endast fungerar kortsiktigt. Jag menar, jag har haft jobb som jag upplevt som väldigt bra i form av stimulerande arbetsuppgifter, bra kollegor, bra arbetstider osv.

Men till slut så tröttnar man, jobbet blir understimulerande och du fastnar i det där "hamsterhjulet" och världens bästa jobb blir det där vanliga kneget som man måste gå till eller förväntas utföra för att det är någon som "äger" dig och din tid.

Självklart finns det folk som nöjer sig eller som har stimulerande arbeten trots att de varit fast på ett och samma ställe i tio år eller längre. Men jag vågar nog påstå att de tillhör en minoritet.

Så fort du börjar tänka något i stil med: "om jag bara hade haft lite mer tid så hade jag hellre..." så vet du att du inte tillhör dem.

Jag tycker det är intressant hur du använder uttrycket "bra liv" i det här sammanhanget. Vad är det för något? Du vill inte gå till jobbet och du vill ha en helt kravlös tillvaro. Det låter fruktansvärt tråkigt. Jag tror din bästa chans att uppnå lycka i livet är att vinna på lotto.

Jag vet inte var du bor men om jag har vägarna förbi dina trakter någon gång så kan du få träffa en.

Jag jobbar med min hobby och tycker helt ärligt att det är kul att gå till jobbet.

Jag tror att du missförstår mig.

Jag är inte ute efter att ha ett tråkig liv utan ambitioner, drömmar eller målsättningar att sträva mot, tvärtom. Med dessa så kommer givetvis krav och åtaganden men de ska inte vara ett krav för att jag ska kunna upprätthålla min levnadsstandard.

Vinna på lotto vore väl trevligt men föga troligt, så tur och önsketänkande låter jag svenssons syssla med. Jag har en handlingsplan för ett ekonomiskt oberoende.

Kul för dig. Det gjorde jag också i flera år, det slutade med att jag hatade min hobby och slutade jobba med det.

Kom gärna tillbaka om, säg fem år, och berätta hur det går

[quote=phi]

Tror du inte man kan jobba med sin hobby i mer än 5 år utan att tröttna eller?

det gör ni per definition naturligtvis inte alls. vilket gäller om det så är kaninhoppning ni sysselsätter er med.

Jag är inne på mitt nionde år nu (med ett kortare uppehåll för sjukskrivning och arbetslöshet).

Och jag lovar att återkomma om fem år och korrigera er negativa inställning till arbetslivet.