Padd-nacke och digitala barn

Jag tycker ändå det är roligt och intressant hur snabbt världen ibland förändras trots att man tror man hänger med. Min generation fick höra att vi inte skulle sitta så länge framför datorn för att man inte skulle bli närsynt eller få musarm. Ett problem idag för barnen är tydligen padd-nacke. Alltså att de sitter böjt med huvudet över en läsplatta och får ont i nacken. Egentligen så är ju inte läsplattor de mest ergonomiska prylarna som finns. En Ipad t.ex. är ganska tung för ett barn att hålla i därav att de oftast ligger i knät på dem när de använder dem. Men det fick mig att tänka på en annan sak.

Jag vill ju att mina barn också ska få ta del av den fantastiska digitala världen som finns där ute. Men vart ska man som förälder sätta gränser. Mina föräldrar såg väl tvspel mer eller mindre som ett fritidsintresse som egentligen var lite så där "menlöst". Själv så ser jag de positiva sidorna av hur barn fakiskt kan lära sig av det. Givetvis finns det dåliga sidor också, men allt är inte så svart eller vitt. För mina föräldrar var det lätt att säga "Stäng av det där och gör något nyttigt istället", för dem var det totalt waste of time. Klart jag kunde få ha det som tidsfördriv, men det lärde mig inget eller var till någon nytta i deras ögon. Själv bollar jag nu med hur jag själv ska sätta gränserna. Det är viktigt att barnen leker ute också, och inte bara sitter inne framför tvn eller datorn. Det lutar lite åt att jag kommer spela med mina barn i första hand, alltså att de gånger de spelar så sitter jag med och själva så får de inte spela så mycket. I alla fall inledningsvis. Tror det är bra på många vis att engagera sig i sina barns fritidssysslor, men också kontrollera vad de spelar.

Sen andra problem jag som förälder kommer stöta på är det här med mobiltelefoner. Jag vet själv hur beroende man kan bli av det. Samtidigt ser jag också nyttan av det. Det är bra att kunna ringa sin dotter och se vart hon håller hus. Den lyxen hade inte mina föräldrar direkt, de fick gå efter skolans telefonbok och försöka spåra upp vilken kompis jag var hos. Men i någon del av mitt huvud så tycker jag kanske inte man ska introducera mobiler för tidigt heller, känns som när man väl öppnat den dörren så är det no turning back.

Men vi har också stora elefanten i rummet, och det är Internet. Jag har pratat om nätmobbing och allt konstigt man kan stöta på online. Givetvis kan du inte skydda dina barn helt från allt sjukt som är där ute. Däremot så är det min roll som förälder att hålla lite koll och lära mitt barn att sålla på internet, men även nätetikett (vilket jag också tycker skolan bör göra). Det handlar om att fostra en bra människa både offline och online, för ibland verkar det inte som dessa två personligheter går hand i hand direkt.

Varför tänker jag på det här? Datumet för vårt nästa barn är bara lite över en månad bort, så snart är vi där igen med blöjor och sena nätter. Men också en 6-åring uppfostra utöver det.

#blogg

Nä då har vi det också förstås, fan alltså...det är inte lätt!