Pusselglädjen tillbaka

Jag är en rätt rastlös person. Inte så att jag har någon form av bokstavsdiagnos och har svårt att sitta still men jag tröttnar lätt på saker och ting. Ingenting ovanligt helt enkelt. Antar att det är därför som jag gillat spel så mycket hela mitt liv, det har alltid varit en sådan sak som kunnat stimulera mig tillräckligt mycket för att jag ska kunna sitta med det i timme ut och timme in. Antar att det också är därför jag trivs i stressade situationer som uppstår på jobbet. När saker och ting måste ske fort som attan är det kul, gärna så många saker på samma gång som möjligt.

Det finns emellertid en sak som jag alltid kunnat göra utan att ledsna som är av den lugnare typen och det är att lägga pussel. Tyvärr är det någonting jag inte gjort särskilt mycket de senaste åren men när jag var mindre såg jag alltid fram emot de längre ledigheterna då man kunde ta itu med något pussel med riktigt många bitar. Jag kunde sitta i timmar och leta efter någon specifik bit som av någon anledning tycks vara omöjlig att hitta. Eller så var det kul att bara sortera bitarna så att de skulle vara lättare att hitta längre fram.

Det var helt enkelt någonting jag kunde göra för att stänga ute allt annat och samtidigt vara helt lugn så därför var det väldigt kul att jag hittade tillbaka till det under påskhelgen ute på landet. Nu kan jag inte ta åt mig äran av det eftersom det var en syssling som tog fram pusslet men när det väl var framme så var det svårt att inte sätta sig där och lägga så mycket jag hann. Tror inte jag kommer kunna sitta där på samma sätt som jag gjorde när jag var liten. Jag kan det ju inte när det gäller TV/data-spel längre utan där tappar jag betydligt lättare fokus. Men bara att få en liten dos av det är mycket värt.

#blogg

Hehe, så illa är det inte för mig, men jag kan lätt se hur man kan hamna där