Familj, barn och spel
@Thomas Arnroth skrev i sin senaste krönika om hur livet, men även spelandet förändras när man får barn. Själv så sitter jag ju i småbarnssitsen igen vilket gör att krönikan kom i precis rätt tid.
Spel kommer alltid nog vara en hobby men i takt med att livet förändras så måste även hobbyn följa med. Som yngre hade jag inte så mycket att tänka på. Ja, förutom skolan, kompisar och tjejer. I sitt perspektiv var detta nog mycket, men när man tittar på det i backspegeln så var det livet rätt okomplicerat. Du gick i skolan, kom hem åt middag, gjorde lite läxor och sen kunde du spendera resten av kväll till att spela. Universitetslivet fungerade på liknande sätt men med en högre insats då poängen var nödvändiga att klaras av för att inte CSN skulle dra in ens finanser.
Nu sitter jag här med en bebis på två veckor och har även en till dotter på fem år. Detta gör att prioriteringarna blir helt annorlunda. Kan jag spela? Jo det kan jag, men det handlar mer om bit size spel och snabba sessioner på max en timme. Dessutom måste det vara ett spel jag bara kan släppa handkontrollen och gå ifrån. Som det är nu så spelar jag lite när äldsta dottern har gått och lagt sig, men är då även on stand-by i fall den minsta behöver mat, blöjbyte eller annat som kan hända. Men det som förändrades mest när vi fick vårt första barn var tidsaspekten. Inte längre kunde man göra vad man vill, när man vill. Du var och är tvingad att förhålla din egen tid och din hobby tid till resten av tidspusslet i familjen. Innan dess kunde jag ju i stort sätt spela när jag ville, men nu var det som bäst inklämt på en timme i slutet av dagen. Men då med lågt till inget ljud på TVn och ständigt bebisberedskap. Utöver detta så måste man ju också vårda resterade delen av sin relation till sin partner och ja, spelande hamnar verkligen långt ned på prioriteringslistan.
Detta må låta som att skaffa barn dödar allt vad spelandet heter. Men det handlar snarare om att spelandet förändras. Detta är inget negativt utan snarare bara en del av livet och att växa upp. Sen får man givetvis inte glömma att det är fantastiskt att kunna spela med sina barn när de blivit äldre.
"Writer and Fighter"
Amen brother! Hörlurar, tangentbord och möss med så lite klick som möjligt, spel som har korta gameplayloopar (som gärna kan pausas/sparas, dö checkpointsystem!) och insikten att man klarar sig med 6 timmars sömn.
Amen brother! Hörlurar, tangentbord och möss med så lite klick som möjligt, spel som har korta gameplayloopar (som gärna kan pausas/sparas, dö checkpointsystem!) och insikten att man klarar sig med 6 timmars sömn.
Man klarar sig med mindre än 6 timmars sömn också. Har jag hört...
Däremot får man lägga sig i tid på söndagar så man orkar med fram till fredag när man ska sitta uppe igen.
Dagens sanning...stämmer helt in på mitt liv med. Har 2 barn nu...blir inte mycket spelande. Blir inte bättre av en icke spelande fru och att man precis flyttat till ett hus.
Mitt andra intresse "dykning" har dött helt...Man får inte mycket egen tid.
Spelande måste ändå vara en ganska bra hobby i barnavseendet - i motsats till dykning som kräver ännu mer tidsinsats innan "belöningen" är där.
Dagens sanning...stämmer helt in på mitt liv med. Har 2 barn nu...blir inte mycket spelande. Blir inte bättre av en icke spelande fru och att man precis flyttat till ett hus.
Mitt andra intresse "dykning" har dött helt...Man får inte mycket egen tid.
Jag tränar ju BJJ också, så det gäller att ta vara på den träningstid man får. Men ja dykning kan nog bli svårt överlag då det säkert kräver mer tid och även längre pass när du väl är borta, du får satsa på att ta upp de igen senare i livet.
Nu äger inte vi hus, men har kompisar som köpt hus och de säger alla att de inte kunde föreställa sig hur mycket mer jobb det blev än "bara" äga en lägenhet.
"Writer and Fighter"