Arnroths krönika – Är Grim Fandango en semla utan grädde?
Många nostalgiska upplevelser gör sig bäst i minnet. Youtube har tyvärr fått en del minnet att aldrig mer bli sig lika igen. Som den "episka" ritten till Wagners musik i Excalibur, eller alla "roliga" scener från Polisskolan-filmerna... Eller att jag på fullaste allvar minns Dark Angel med Dolph som en riktigt grym film tills jag gjorde misstaget att se om den för ett tag sedan. (Spoiler, den är inte grym...)
-With great moustache comes great responsibility!
Jag testade Grim Fandango för några år sen men det föll bort för min del pga cigarett-estetiken.
Däremot spelar jag för närvarande om Half-Life 2 igen på pc och njuter i fulla drag - drömmen vore såklart en trea som fortsätter utvecklingskurvan från ettan... Men tvåan håller riktigt bra ännu.
Aldrig hört talas om, dock 6 år vid den tiden är ju så med allt, spelade stötnisse åker hiss, som en galning kring 90-talet, att utforska alla lägenheter etc. Iyckades få igång spelet för ett par år sedan, kändes ju dock som skit..
Snackar vi Journalist eller Grim Fandango nu. Grim hoppas jag
talar väl om gubben såklart haha nah spelet faktiskt, aldrig sätt eller hört talas om, kanske man ska spela igenom det
Måste säga att jag älskade spelet "journalist", som förgyllde en månad i sommarstugan som ung tonåring. Jag kommer ihåg när Warcraft III precis släppts och jag funderade på om jag skulle köpa det till MAC eller PC. Farsans Mac fanns i sommarstugan, då hade jag kunnat spela direkt men knappast hela tiden när vi var hemma igen. PC:n stod hemma, och var tre veckor bort. Jag tog det till PC. Vet att jag tänkte att "äh, ja har ju journalist att lira". Det är ändå ett ganska gott betyg.
Jag är bara glad att andra får chansen att uppleva det nu, och även om jag är nostalgisk över det så vet jag gånger då nostalgin varit bekräftad sam obekräftad men FF7 visade mig att spel man en gång förälskat sig i kan slå upp som en gammal flamma igen och alla dess brister tycks smälta iväg istället, tills man är klar konstaterat att man önskat man kunde fått uppleva spelet helt på nytt igen, och lite sur över att spel sällan engangerar en så nuförtiden även om jag gillar att spela, jag vill ha fler last of us, red dead redemptions, men även nya ff7,8 och grim fandangos,
Om inte annat kan jag spela igenom ett gammalt spel för att se hur mitt gamla jag vs mitt mer aktuella jag värderade saker och ting efter mina egna erfarenheter och historia, där tycker jag nästan spel lyckas bäst när man spelar igenom ett nostalgiskt spel igen, Man ser hur man förändrats men oftast kan man också känna igen sig då som nu, för hur mycket vi än förändras under våra liv, så förändras vi ändå inte så mycket som vi tror,
vi blir i värsta fall mer cyniska för att världen inte är lika spännande längre jorden är inte hur stor som helst och vi vet rätt mycket om det mesta, jag är inte gammal alls, det skulle nog vara en skymf mot människor närmre 30 om jag sa att jag var det, men från dess att jag spelade ut grim fandago som liten 9 åring på engelska så kunde de senaste 15 åren lika gärna varit en livstid, och spelet påminde mig om att jag måste göra mer nya upplevelser igen, som att göra det där fallskärmshoppet jag drömt om sen ung tonåring:), och det har varken en film eller bok lyckats med hitills:), du sacrifierar inte ett utav dina bästa minnen du låter dig själv få lite mer insikt om vem du är idag;)
Bra krönika och jag förstår precis. Men Jag tycker ändå att det finns ett värde i av att peta i gamla spel då och då. Även sådana som man tidigare hade jätteupplevelser med. Det ska inte behöva förringa minnet alls tycker jag. Det borde kunna kännas som ett återvändande till ett tidigare hem. Och sådant brukar innebära blandade känslor. Jag tror det är en inställningsfråga.
Har jag drabbats av PMA? Positiv Mental Attityd.
Jag ville så väldigt gärna spela igenom detta när det först kom men hade ingen PC. När jag väl skaffade PC hade det gått så lång tid att det bara inte blev av, men spelet har alltid funnits i baktankarna.
Du känner avundsjuka mot mig som inte spelat det än, vilket jag kan relatera till. Själv är jag avundsjuk på dig som fick uppleva spelet i som du säger, rätt era. Att få ha det minnet!
Nu har jag hypat upp Grim Fandango ända sedan det kom 98 (jag var 15 år) men jag är ändå övertygad om att det kommer hålla måttet.