DayZ Alpha är som våld i hemmet
Spelet slår mig på käften gång på gång, men jag återvänder alltid. Igår spelade jag med två vänner på en privat server. Vi hade redigt med utrustning, och jag gav mig ut på tältjakt för att sätta upp ett "base camp".
Precis när jag hittade två tält slocknade servern, till synes för evigt. Den har i skrivande stund varit nere i sexton timmar. All utrustning och alla vapen är förlorade för gott. Blä.
[ia=1048470; medium]
Glädjtårarna blev vanliga tårar två minuter efter att bilden togs.
Ryzen 9 5900x & RTX 3070 Ti | Nintendo Switch | PlayStation 5
PSN: DocPjotor | Steam: Gorrsnus
Det är nervositeten för vilket öde som väntar ens karaktär som är grundpelaren i spelet
Dayz är det spelet jag absolut lagt mest timmar i, det är någon bitterljuv paranoid känsla att klara livhanken i Chernarus. Och inget går som man försökt förutse!
Men det kommer onekligen mentala örfilar ibland, så som raderade karaktärer och bra servrar som försvinner.
Vågar själv därför inte lägga arbete på basbyggande innan det är lite mer stabilt. Som tur är så brukar det vara riktigt kul när man väl vant sig med tanken på att man fick börja om med samlandet från kusten efter att ofrivilligt fått sätta livet/karaktären till
Men det kommer onekligen mentala örfilar ibland, så som raderade karaktärer och bra servrar som försvinner.
Vågar själv därför inte lägga arbete på basbyggande innan det är lite mer stabilt. Som tur är så brukar det vara riktigt kul när man väl vant sig med tanken på att man fick börja om med samlandet från kusten efter att ofrivilligt fått sätta livet/karaktären till
Att geara upp en ny karaktär är bland det roligaste som finns i DayZ. Däremot är det inte så kul om man måste börja om på grund av tekniska orsaker. Förra söndagen blev jag till exempel ihjälslagen av dörren på en parkerad bil. The joys of alpha, antar jag.
Ryzen 9 5900x & RTX 3070 Ti | Nintendo Switch | PlayStation 5
PSN: DocPjotor | Steam: Gorrsnus