Hatar du livet? Köp ett spel på Steams roguelike-rea
Hatar inte livet men det blir aldrig lika kul som när man var 6-16 typ.
Livet är vad man gör det till.
Jo, men rent statistiskt så skrattar t.ex. de allra flesta extremt mycket mindre i vuxen ålder. Och de flesta längtar ofta till dagar sedan länge borta...till minnena, till de nya upplevelserna, till tiden där man slipper tänka på t.ex. räkningar.
Personligen förstod jag aldrig tjusningen med permanent död i spelens ungdom, inte heller bland mina vänner var det populärt att förlora timmar p.g.a ett litet skitmisstag. Det var verkligen allt annat än kul att spela om hela jävla Castelvania, Rygar, eller Ghost n´Gonlins för en sekunds ouppmärksamhet. Det handlar inte om utmaningen att undvika permanent död, utan konceptet för mig är som att att slänga pengar i sjön, bokstavligt talat... Totalt jävla meningslöst!
Antingen börjar jag bli gammal, slapp och lat eller så har en yngre generation av masochister upptäckt den här sortens spel tycker det här är ett skithäftigt, nytt och coolt koncept... Möjligt att det är en kombination av båda delar.
Jävla hipsters stämmer rätt bra.
Jag tycker att det förhöjer upplevelsen avsevärt men det är såklart olika från person till person. Gillar man att bara leka runt så är inte perma-död så intressant antar jag.
En spelomgång med perma-död går jag in för mycket mer än vad jag någonsin kan göra i en rälsskjutare (eller liknande följa-bana-med-checkpoints). Vill känna att ifall jag spelar dåligt så ska konsekvensen vara mer än att bara trycka på quickload.
Jo, visst kan det finnas en poäng med permanent död i vissa sorters spel. Vad jag talar om är den sortens "game over" som fanns på 80 och tidigt nittiotal, själv hoppas jag att den förblir död begraven och bortglömd, för gott. Var som sagt "sådär" kul att spela om 4-5 timmar p.g.a ett litet skitmisstag.
Personligen förstod jag aldrig tjusningen med permanent död i spelens ungdom, inte heller bland mina vänner var det populärt att förlora timmar p.g.a ett litet skitmisstag. Det var verkligen allt annat än kul att spela om hela jävla Castelvania, Rygar, eller Ghost n´Gonlins för en sekunds ouppmärksamhet. Det handlar inte om utmaningen att undvika permanent död, utan konceptet för mig är som att att slänga pengar i sjön, bokstavligt talat... Totalt jävla meningslöst!
Antingen börjar jag bli gammal, slapp och lat eller så har en yngre generation av masochister upptäckt den här sortens spel tycker det här är ett skithäftigt, nytt och coolt koncept... Möjligt att det är en kombination av båda delar.
Jävla hipsters stämmer rätt bra.
Ja de har haft det för soft helt enkelt. Nu har de ju frivilligt börjat kräla i lera i "Tough Viking" också medans vi som manglades i skogarna under värnplikten står och skakar på huvudena
Ja jävlar, på min tid...
Åkte jag lastbilsflak med full stridsutrustning i 20 jävla minus för att göra ett skyttetest, sätta upp ett satans tält och ligga i skogen en vecka och det i mitten av januari OCH mot min vilja! Men men, man ska ju inte klaga allt för mycket, slapp ju i varje fall att cykeltolka.
Kortfattat, det var fan inte bättre förr!
Hatar inte livet men det blir aldrig lika kul som när man var 6-16 typ.
Livet är vad man gör det till.
Jo, men rent statistiskt så skrattar t.ex. de allra flesta extremt mycket mindre i vuxen ålder. Och de flesta längtar ofta till dagar sedan länge borta...till minnena, till de nya upplevelserna, till tiden där man slipper tänka på t.ex. räkningar.
Jag hör inte till dem tyvärr och den typen av statistik som du talar om kan inte appliceras generellt på 'vuxna' eftersom livet inte är uppdelat på det sättet.
Jag har inga bekanta som passar in på det du säger så jag tror mer att det där handlar om hur en tonåring föreställer sig att det är att bli 'vuxen' än om fakta.
Hatar inte livet men det blir aldrig lika kul som när man var 6-16 typ.
Livet är vad man gör det till.
Jo, men rent statistiskt så skrattar t.ex. de allra flesta extremt mycket mindre i vuxen ålder. Och de flesta längtar ofta till dagar sedan länge borta...till minnena, till de nya upplevelserna, till tiden där man slipper tänka på t.ex. räkningar.
Jag hör inte till dem tyvärr och den typen av statistik som du talar om kan inte appliceras generellt på 'vuxna' eftersom livet inte är uppdelat på det sättet.
Jag har inga bekanta som passar in på det du säger så jag tror mer att det där handlar om hur en tonåring föreställer sig att det är att bli 'vuxen' än om fakta.
Nej, denna data kommer från psykologiska undersökningar, och är inte taget från luften. Barn skrattar extremt mycket mer, och är mer lättroade av sig.