Om du spelar är du inte längre min dotter

Medlem
Om du spelar är du inte längre min dotter

"Alltså jävla noob bot, kan ni sluta feeda eller?!".

Frustrerad och elitistisk kastar jag ur mig svordomar, den ena efter den andra, mot de mindre skillade spelarna. Klickar nästan otaliga klick i minuten, fullt fokus på Asus-skärmen, när det knackar på dörren. Självklart, som om de aldrig förstod, måste man ju spela med högsta volym dubstep skrålandes i öronen. Hallå, såklart liksom? "Emma, ska du inte gå ut? Det är ju sol ute idag. 14 grader men på altanen känns det som 30. Förresten, det luktar tonårskille här inne, kan du inte vädra? Du är ju tjej Emma. Vill du inte känna dig som en sådan?". Mamma har kommit in. Jag tror hon sa något. "Mmm. Vänta. Håller på att dö". Fan jävla feeders bot som gett guld till Sejuani som om det var hennes födelsedag. Så kommer hon mid. Låt mig farma för fan. "Men Emma. Jag pratar ju med dig, varför lyssnar du aldrig? Kan du aldrig göra något annat än att sitta framför den där datorn?" Shit, nu dog jag. Kan hon inte låta mig fokusera? "Som vadå, linda in mig i en filt på altanen för att kanske lyckas bränna mig på näsan?". Förstår inte grejen med att alla svenskar envisas om att det minsann är varmt nog att sola när det är 14 grader ute i April. Det är kallt, förstå det. "Du beter dig som en kille, Emma. Killar sitter inne och spelar hela dagarna. Vill du inte vara en tjej? Det känns inte som att du är min dotter längre".

Varje Söndag morgon var densamma. Idag bor jag givetvis inte hos mina föräldrar längre, men jag funderar mycket på förhållandet mellan barn, spel och datorer, och föräldrar.

Jag har egentligen alltid varit tjejen som går sin egen väg. Enda barnet, småstads-tjej, medelklassfamilj. Vägrade gilla varken blått eller rosa, jag skulle gilla grönt. Vägrade bli en i gänget utan hängde med alla. Älskade att spela läskiga zombie-spel med pappa innan jag visste vad en zombie var och älskade att leka med leksakshästar med neonfärgat hår. Idag sitter jag gärna och spelar och målar naglarna när jag väntar på respawn. Nog med jämförelser, det jag vill komma fram till är följande fråga. Vad är grunden till föräldrarnas rädsla över att barnen spelar datorspel?

Föräldrar som är rädda att spelandet gör barn feta, våldsamma och struntar i sina betyg. Jag köper inte det. Jag har haft vänner vars föräldrar valt att spendera sina fredagkvällar framför World of Warcraft istället för Let's Dance på TV4. Barnen? Varken överviktiga, våldsamma eller skolkare. Men de föräldrar som väljer Let's Dance med en pizza och en skål popcorn, de är livrädda för att ha deras barn framför skärmen. Speciellt om det är en dotter. För om hon spelar kommer hon bli en pojke. En fet, våldsam och skolande pojke.

#blogg


signatur

I don't suck, their team is OP.

Medlem
Om du spelar är du inte längre min dotter

Bra skrivet...

Medlem

Heh, känner igen mig.

"Fint väder ute jue"; Jamen perfekt att sitta och spela då.

Där var en period i min barndom där jag var ute hos kompisar nästan hela tiden OCH där jag var hela tiden hemma - så när jag fick frågorna "Du är nästan aldrig hemma" och "Du är nästan aldrig ute" så fick jag tanken "GODDAMMIT BESTÄM DIG".

Klagar på mitt spelande som kräver fokus men när styvfarsan är totalt inaktiv med TV-tittandet så var det iiiiiiiiiiinga problem -.-


signatur

PS3 Slim 320GB (1TB) | Wii U Premium | Xbox 360 250GB | X1 1TB | PS5 + Corsair MP600 Core 2TB | New 3DS XL + Katsukity's Capture Card | PS Vita 32GB | Ryzen 5800X3D, 32GB DDR4 3000Mhz, 240GB SSD, 4TB SSD (Kingston KC3000), Radeon 6700XT, 3TB+4TB HDD, B450M-DS3H | Nintendo Switch

Medlem

Kan inte direkt säga mer än att jag håller med!

Inte alltid, men en av grunden till rädslan över spelandet är att föräldrar inte alltid förstår sig på det hela. Jag känner väldigt många människor från just spel och det är riktigt go gemenskap.

Trots det så klassas man som osocial, mina föräldrar är vana vi detta laget, men finns ju så många fler människor som dömmer ut en.

Kan absolut inte ens tänka mig hur det är som tjej att var utsatt för sådant :/ Förhoppningsvis så blir det mycket mer förståelse!

Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver fast mina päron inte brydde sig så mycket om vad jag gjorde på min fritid när jag var yngre.

Dock så tycker jag att detta har blivit mycket mer accepterat av föräldrar på senare tiden att sitta framför datan då de förstår att det finns något socialt i det hela.

I framtiden kommer det säkert att vara i samma stil som att spela spel framför datan med familjen en fredagskväll som att kolla på Let's Dance med familjen som du sa!

Bra skrivet :^)

1
Skriv svar