Återupplever F.E.A.R!
Jag hade nästan glömt hur grymt F.E.A.R är. Ett riktigt bra FPS vill jag påstå! Älskar den stämningsfulla storyn, den alltid lika närvarande skräckkänslan, det blytunga skjutandet och den mycket klyftiga A.I:n(om än lite åldrad). Inlevelsen växer ordentligt tack vare svängarna mellan just extremt tung action och krypande rädsla. Det finns faktiskt inte jättemånga spel där jag inlevelsemässigt slukats upp helt och hållet, klart finns det en del, men ganska ovanligt ändå.
På den tiden när det begav sig hade min dator problem att hänga med i svängarna, så det känns helt fantastiskt att kunna spela det med maximala inställningar. Känns nästan som någon sorts revansch. Nu jävlar spelhelvete, nu är jag det jag som bestämmer. Spelet håller mycket bra än idag cirka 10 år senare. Om ni aldrig lirat F.E.A.R så gör det!
På Final fantasy fronten har jag hoppat in i mina första onlinespel och skaffat FF-Vänner. MP delen funkar tyvärr inte bra alls. GPU:n i 3DS får verkligen arbeta hårt, FPS faller ganska ofta pinsamt lågt. Finns inga vettiga kommunikationsfunktioner att tala om, förutom fördefinierade textmeddelanden som i princip inte hjälper dig med mer än att hälsa på folk. Går visserligen att byta ut till egna ord och meningar. Tack vare detta känns det väldigt stelt på den sociala fronten. Jag vill och försöker uppskatta FF:E, men det är svårare än jag först trodde.
Ha en fortsatt trevlig kväll!
Over and out!
Fear och dess expansioner räknar jag som några av de bästa spelen sedan millenieskiftet. Har tvingat genom mig spelet i 23 fps (låst) de senaste åren då mitt system är drabbat av dem ökända PhysX-buggen, men det är ändå värt det. Som du skriver, rejält solid action i kontorslandskap blandat med den svåra bedriften att skrämma en beväpnad spelare.
Väldigt tragiskt hur den serien slarvades bort av Monolith, även med inblandning av John Carpenter i trean.
Första F.E.A.R och möjligtvis andra innan det börjar balla ur och tappa känslan, va riktiga grejer.
Även Condemned, första spelet... Helvete va man gick runt med fartränder i kalsongerna efter en runda Condemned.
Fear och dess expansioner räknar jag som några av de bästa spelen sedan millenieskiftet. Har tvingat genom mig spelet i 23 fps (låst) de senaste åren då mitt system är drabbat av dem ökända PhysX-buggen, men det är ändå värt det. Som du skriver, rejält solid action i kontorslandskap blandat med den svåra bedriften att skrämma en beväpnad spelare.
Väldigt tragiskt hur den serien slarvades bort av Monolith, även med inblandning av John Carpenter i trean.
Håller helt med om att det gick utför, kunde blivit en riktigt bra spelserie!
Första spelet med expansioner har den bästa shooter-känslan jag upplevt. Totalt sett är inte expansionerna lika grymma, men fortfarande helt klart värda att upptäcka.
Jag startar alltid med att skriva in fusk för att få ökad slow-mo-tid och alla vapen, då jag anser att det är hela grejen med striderna. Jag vill prova olika sätt att skjuta/spränga mig fram utan att vara begränsad. Jag vill bara sitta och njuta när kroppsdelar, damm och blod svävar fram så vackert.
Övriga spel i serien är inget att hänga i granen. Tvåan är som bäst ett dugligt spel, men trean har jag inte orkat ta mig igenom.
Det är fortfarande bra och atmosfäriskt. Rekommenderas för alla som inte spelat det.
HEMSIDA: www.iegocentric.com
SAMLADE KRÖNIKOR: https://goo.gl/F8yHUC
YOUTUBE: www.youtube.com/user/walteriego
FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego