Glasburken som sprack

Medlem
Glasburken som sprack

Jag sitter i soffan hos min farmor där vi firar hennes födelsedag. Alla är här och vi har det trevligt, dricker kaffe och äter sju sorters bakverk. Medan jag plockar åt mig ett par extra kakor från ett fat med ett blom-motiv på lyssnar jag intresserat på det samtalsämne som förs. Själv deltar jag på intet sätt i samtalet utan observerar bara. Det är nämligen så att samma sak kommer upp varje gång en hyfsad skara släktingar är samlade i samma utrymme. Det är inte invandringen, inte melodifestivalen eller lokalt skvaller utan YouTube-klipp. En helt annan dag när jag satt i farmors kök och drack en kopp kaffe kommer jag plötsligt till en viss insikt när jag hör farmor prata i telefon med någon väninna och hon i jovialisk ton utbrister; "Lol, vet du vad Karin har gjort då?". Inte konstlat eller inställsamt sagt, utan helt naturligt. Insikten var då att min kultur är utsatt för appropriering.

Att hela släkten oavsett generation nu pratar YouTube-klipp som de levde sina liv på nätet styrker teorin. Internetlingot som fyller hela rummet. Alla spelar mobilspel och hänger på communitys. Människor som över en natt upptäckte allt roligt med nätet. Memes man inte hört på tio år kommer fram igen. En tonårig kusin pratar Flashback med en 70-åring. Två lattepappor upplyser varandra om sajter som "är helt galna". Alla försöker överrösta varandra med tips på de bästa och roligaste klippen på nätet och min fasters man, som är en väldigt snäll och fin människa, men en sådan som kommer hem från jobbet och ägnar resten av dagen åt att köra ved med sin traktor, blir nu den som är socialt utstött. Ty han har nästan inga klipp att tipsa om, för han har inte sett några. Jag skriver nästan eftersom han ändå har ett klipp, som han tar upp varenda gång;

"Har ni sett det här klippet med skedtricket? Det måste ni bara se"

"Ooooold" skriker alla i mun på varandra. "Dessutom var det vi som visade dig det klippet. Kolla in Hatten är din istället!"

Själv sitter jag där och äter mina kakor medan min panna svettas och jag tvingas lossa slipsknuten en aning. Eftersom jag varit på nätet så länge har jag redan bränt alla min glädjesynapser i hjärnan. Måste söka värre klipp för samma kick. Kattklippen har blivit utbytta för "Mannen som kör en upp glasburk i röven så den spricker" på repeat. Men det kan man ju inte tipsa farmor och släkten om. "Hör ni, strunta i Can I haz cheese nu, kolla vad som kan hända med de här två tjejerna och en kopp". Nä, det skulle inte bli bra. Jag får vänta tio år för det, sen har de också tvingats gå djupare in i internetdjungeln.

Fast jag undrar ju så klart, om det verkligen är så att det är de som approprierat min kultur eller om det egentligen är min kultur som approprierat dem. Att våran digitaliserade värld öppnade sin käft och svalde dem hela, tvingade de flesta att ingå för att livet ska fungera någorlunda smärtfritt. Det är inte längre möjligt att inte vara minst digitaliserad i light-version. Om man inte kör ved med sin traktor då förstås. Man undrar hur bisarrt det skulle vara om alla över en natt assimilerades in i den kulturen istället. Vilka däck är bäst på traktorn och vad händer egentligen om man tankar den med fel bränsle? Traktortermer som haglar vid varenda middagsbord.

Jag vet inte vad jag tycker egentligen. Det var väl oundvikligt. Känns som en era är över. Hatten är din är numera allmän egendom och tiden när du kan diskutera vapenrekyl i CS:GO med din farmor är här. Förkortningar som OMG och WTF finns helt plötsligt i var persons vokabulär. Esoteriskt har blivit exoteriskt. Jag mumsar vidare på min kaka. Är inte längre medveten om vad som sägs i rummet. Allt jag hör i huvudet är ljudet av en glasburk som spricker om och om igen.

#blogg


Burn in the light.

Glasburken som sprack

Det du ser är mänsklighetens förfall. Vi är alla delaktiga i det. Jag försöker hålla mig borta från datorn minst ett par timmar om dagen. Av någon anledning sker detta alltid när jag sover (?)


FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

1
Skriv svar