Tillbaka

Var ett tag sedan jag skrev något här nu och även om jag saknat det och tänkt att jag skulle skrivs något så har det bara inte blivit av. Tiden har inte funnits där och när det har funnits tid så har inte orken och när både tid och ork funnits så har jag känt att jag varit tvungen att prioritera något annat ändå för att hålla ihop. Låter kanske lite väl dramatiskt med "hålla ihop" men det är så det känts sedan en lite dryg månad tillbaka då min far fick sin andra stroke på en vecka, en väldigt allvarlig sådan.

Under den första natten var det en fråga om han skulle överleva, sedan ett par dagar då frågan var om han skulle vakna och kunna andas själv och nu när han tagit sig igenom det är det en fråga om hur långt han kommer komma tillbaka. Det har självklart varit omtumlande, jobbigt, frustrerande, irriterande, ledsamt och en massa andra känslolägen omvartannat. Tankarna har ständigt vandrat iväg samtidigt som man ju varit tvungen att hantera vardagen vilket jag personligen faktiskt bara har sett som något positivt. Hade jag inte haft ett jobb att gå till tror jag att det hade varit betydligt jobbigare.

Har också blivit mycket runt själva situationen med pappa att göra också, mycket praktiskt. Helt plötsligt har vi barn fått finnas där som stöd för mamma hon som alltid tagit hand om oss. Hon har sovit över hos de av os som bor i Stockholm. Föräldrahemmet ska nu säljas, det har länge varit för stort, men nu kommer det vara på tok för opraktiskt. God man måste ordnas eftersom pappa inte kan hantera sånt nu. Sen har vi alla småsaker som räkningar, etc som måste ordnas. Hur ska man komma in i hans laptop med lösenordsskydd tex?

Så ja, det har funnits annat att lägga tid och kraft på helt enkelt så det som blivit över har lagts på annat för att orka med. Mycket av det har ju handlat om att göra så normala saker som möjligt för att på så vis kunna vara ett så bra stöd som möjligt när det behövs. Att göra det som laddar ens egna batterier för att kunna ge energi till andra. Det är har gjort att bloggen har fått ta en plats i baksätet, men nu hade jag iaf tänkt uppdatera den med samma frekvens som tidigare. Sen får man ju se hur det går med den saken, för är det något som den senaste månaden lärt en så är det ju att saker och ting kan hända när man minst ana det och vända livet mer eller mindre upp och ner....

#blogg

Tack så hemskt mycket för omtanken, värmer verkligen!

Vad gäller laptopen så kom vi in i den, men eftersom det var hans jobblaptop fick vi ta den till deras IT-support för lösenordsbyte helt enkelt.