Diskussion: Läskigaste spelet någonsin
Jag måste ändå säga att SOMA är riktigt jäkla läskigt.
Visst har det partier som påminner om Amnesia då du måste smyga runt och förbi olika monster du möter och handskas med förvirrad AI. Detta kan resultera i några billiga "game over" vilket skapar en viss frustration i längden.
Dock förser spelet dig med sådana spektakulära miljöer, enastående grafik/ljussättning och djupa etniska livsfrågor som bygger en tät inlevelsefull atmosfär av rädsla och nyfikenhet som varar hela vägen till slutet.
Jag har aldrig varit så passivt skräckinjagad tidigare i min långa skräckspelskarriär.
SOMA rankar jag väldigt högt på min lista också i modern tid, även Alien Isolation var fantastiskt.
Bakåt Re3 Nemesis, Silent Hill, Fear 1, Condemned, Penumbra, Dead Space 1. Finns många fler och äldre titlar men ja kommer inte ihåg alla klassiker just nu
Blir tyvärr inte skrämd av spel eller film alls längre Brukar prova att spela mitt i natten med hörlurar, det blir mer atmosfäriskt men aldrig så man får rysningar.
Kommer ihåg när man som liten grabb spelade Scarabaeus, som var ett 3D-spel som fanns på C64, det tyckte man var rätt otäckt!
Ser fram emot skräck i VR, måste nog till det för att man ska känna något i nerverna.
Måste har överhypat Amnesia i skräck för jag tyckte inte de var så läskigt. Annars har jag min lilla lista.
Alone in the Dark (PC-CD) [1992]
Jävlar vad gammalt det var. Måste tillläggas att jag inte var så gammal när jag spelade detta. Minns att jag och brorsan knappt kunde sova efter att vi spelat det. CD-versionen rekommenderas då musiken och ljudet är mycket bra.
AvP [1999]
Som marine var man lämnad åt sitt öde. Alla aliens var de lurigaste fienderna man stött på, kommer från allahåll och kanter, snabba som fan, dödar en på 1sek och dödar man dem så riskerar man att själv dö snabbt. Det spelade ingen roll om man hade smarguns, miniguns, granatkastare, rörelsemätare mm. Varje gång rörelsemätaren pep så gick pulsen upp!
Silent Hill 2 [2001]
Ångest över tid. Fy fan vad detta tog hårt på en. Monster som man inte riktigt vet vad de är eller hur man dödar dem.
FEAR [2005]
Jävlar vad den där lilla tjejen jävlades med en i diverse syner, ljud och fiender. Efter ett tag tror man att synerna man ser inte kan skada en men vips, så dör man. Riktigt roligt actionspel också.
Dead Space 1 och 2
Kanske inte ett skräckspel i sig utan ett väldigt stressigt obehagligt spel. Dör man dör man riktigt jävla hårt. Fienden som ser ut som något ur The Thing med intressant AI. Dagisbanan i 2an är bara störd på så många sätt. Glöm att 3an ens finns.
Intressant, då nästan alla de spel du listade fick mig att gäspa. Vad som är läskigt måste verkligen vara riktigt individuellt helt enkelt.
Tycker nämligen själv att Amnesia och Outlast var ruggiga.
SOMA faller min röst på. Det är nog nära på det enda spelet som jag någonsin upplevt som genuint "läskigt". Till skillnad från blodtörstiga mutanter, elaka utomjordingar, galna yxmördare och dylikt, så var SOMAs existentiella skräckscenario betydligt svårare att distansera sig ifrån.
Phantasmagoria det var ett spel som jag sket ner mig på. Var alldeles för liten för att ens spela. Många jobbiga minnen men när man klara ut det till sist så var man väldigt nöjd. Tog mig aldrig till 2:an. Jag var redan skadad för livet.
Ohhh, riktigt otrevligt spel. Jag gillade även "föregångaren" THE 7TH GUEST. Grym stämning.
Spelade även PHANTASMAGORIA 2: A PUZZLE OF FLESH.
Xbox Series X
Dolby Atmos 7.1.4 Home Cinema 104" screen
Jag tycker att förvandlingen av lägenheten i #Silent Hill 4: The Room var väldigt obehaglig. I början av spelet var den en slags fristad, men ju längre man spelade desto farligare blev den.
Jag håller med!
Tryggheten man kände i rummet där man "alltid var säker" togs sakta ifrån en!
Det lilla hålet in till grannlägenheten där en liten kanindocka låg på sängen och nästa gång jag tittade in hade den satt sig upp och tittade rakt emot mig….ugh, jag ryser bara jag tänker på det.
"AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER."
Spelat mängder av skräckspel men håller fortfarande FEAR som det mest skrämmande, spelar om det någon gång om året men blir ändå inte härdad. Den stora skillnaden mot spel som Amnesia (sömnpiller imo) är givetvis att man i kontrast inte stod försvarslös, istället var protagonisten i FEAR en supersoldat, det blir en lite större utmaning att skrämma en spelare som kan försvara sig.
Project zero 2
Bland det ruggigaste jag spelat. Inte det bästa skräckspelet överlag, då jag tycker det kan vara lite småtråkigt efter ett tag. Men riktigt ruggigt.
Dead Space 2
Gillar första spelet riktigt mycket. Men tycker att 2:an är roligare och att komma tillbaka i en scen från 1:an gav riktig obehagkänsla.
Silent Hill 2
Ett spel som trots allt är så gammalt åldrats riktigt bra. Staden är riktigt ruggig med otäcka scener och en fantastisk handling.
Alien isolation
Första halvan är riktigt bra. Körde det tyvärr på ps3 som är en usel version rent tekniskt.
Alien är troligtvis världens otäckaste monster. Hjärtat slår volter när man hör honom komma med sina tunga steg.
Tyvärr kändes spelet alldeles för långt.
FEAR 2005 var riktigt mysigt på sin tid.
Ett spel som var riktigt läskigt för mig fast det nog inte var tänkt att vara det var Another World/Out of this World för jag hade ingen aning om vad jag skulle göra, fattade inte kontrollerna och atmosfären var riktigt mystisk och inte ett dugg hjälpsam.
Jag slänger ut en joker, Stalker Shadows of Chernobyl.
När man är ute på natten och hör dem äckliga hundarna springa runt och härja.
Likadant med Bloodsucker nattetid, du hör den springa runt men ser den inte förrän den är "in your face".
Håller med Stalker spelen är väldigt obehagliga nattetid
Resident Evil var skitläskigt tycker jag. Men jag var väldigt skräck-amatör också ska tilläggas. Men RE hade en mix av krypande läskighet, ovisshet och några riktiga hoppskrämslar (min översättning av jumpscares). Så låg en tung mystik i bakgrunden som liksom gjorde allt lite lite värre. Lägg till att det speltekniskt var nåt helt nytt jämfört med vad jag sett tidigare så har man en ordentlig spelupplevelse.
7th guest när man var liten parvel var väl första skräckspelet på allvar. Får instämma i original AvP - gud vad man längtar efter ett riktigt bra Alien-spel igen. (men roligast var ju att spela facehuggern när man väl kom dit och sedan urartade det rätt snabbt).
Det där med förväntan och det man inte ser är löjligt effektivt. Pipandet från proximity grunkan synkas med pulsen.
Sedan förtjänar väl ändå en viss del - you know what part I mean - i Half-life 2 ett hedersomnämnande även om "skräck" kanske ändå inte riktigt är känslan man upplevde.
och i alla sammanhang värda namnet förtjänar Vampires The masquerade Bloodlines ett omnämnande, lite beroende på hur man spelade det förvisso, men buggarna var definitivt scary.
Jag slänger ut en joker, Stalker Shadows of Chernobyl.
När man är ute på natten och hör dem äckliga hundarna springa runt och härja.
Likadant med Bloodsucker nattetid, du hör den springa runt men ser den inte förrän den är "in your face".
Första bloodsuckern är något jag aldrig kommer glömma.