Spelhöstar - stressfylld glädje
Om du inte redan visste det: julen är ett skämt. Muslimerna har bättre koll, årliga högtider ska firas i minst en månads tid. Spelvärlden må ha alstrat både #Messiah och #Diablo, särskilt religiös är den ändå inte. Likväl, från och med nyligen och fram till mitten av december är det ständig julhelg/ramadan/nirvana för oss spelknarkare. Stortitlarna står som spön i backen och när den ena höjdaren efter den andra ramlar in på ödmjuk recensents hallmatta kan livet te sig som... tja, om inte en dans på rosor så i alla fall en gratis simtur i Jolt-poolen.
Riktigt så enkelt är det dock inte. När nöje övergår till tvång tappar jag sugen. Upprepning och påtvingade göromål är satans påfund, en käftsmäll mot min kreativitet. Det har drabbat min läsning och mitt filmtittande; fem år efter avslutade studier ligger känslan av tvångets ok fortfarande tung på axlarna. Men, efter att ha pratat strunt om spel i fem års tid för er FZ-läsare infinner sig fortfarande en pirrande känsla i magen när ett nytt, spännande spel dunsar ner på hallmattan. Så jag är nog ändå ganska lyckligt lottad.
Välfärdsångest, som det heter...