Regn, regn och åter regn.

Igår var jag glad, då syntes för första gången på en evighet solen igen.
Det var ganska fint väder tillochmed.
Det gör den då rakt inte idag, regn, regn och ännu mer regn.
Det är så blött ute att bara man tänker på det blir man fuktig lite var stans.
Det är så ogästvänligt ute att tillochmed syd/nordkoreagränsen käns lockande.
Det är så grått så att blandar man ihop himlen med Mario med metallmössan på sig så är man förlåten.

Så ska det ju uppenbarligen börja storma något så djävulskt sen också.
Jag drar mig tillbaka till mina minnen från Gudrun, den där förra stormen ni vet och inte Schyman (även om likheterna är fler än skillnaderna).
Den kom från ingenstans, åtminstonde för mig då jag inte läst om det, under Optihack.
För er som inte vet vad Optihack var så var det åtminstonde det sämsta stora lanet jag varit på.
Vi var utanför Svenska mässan och hade precis ätit någonstans i närheten, troligtvis pizza då det var lan. Helt plötsligt kommer ett paraply i tvåhundraåttio km/h förbi, några takpannor ramlar ner från diverse tak och en skur av grus flyger rakt på oss.
En kompis började blöda på tre ställen i ansiktet.
Det är vad jag kallar vind det, man kunde liksom luta sig mot luften i säkert 45-gradig vinkel.

Men det hör inte hit.
Ge mig tillbaks min sommar som jag missade på tok för många fina dagar av på grund av jobb.
Ge mig glass som man vill äta på grund av värmen.
Ge mig surfshortsen att ha på mig.
Ge mig kjolklädda flickor.
Ge mig min sol.

#blogg