Lönnmördade - ett sätt att leva?

När något som Assassin Creed härjar i det vilda så vaknar en lätt sugenhet i kroppen. Det är ett av de spel som jag riktigt ser fram emot. Jag har aldrig riktigt varit en tredjeperson, men nu på senare tid har genren väckt starka känslor i min gamer. Spel som HItman, och Splinter Cell lockar mer och mer. Men jag har aldrig kommit till skott, vilket å andra sidan är riktigt bra. Då det är bättre att spara de få riksdaler jag har kvar.

Att införskaffa ett nytt verktyg för att kunna använda dessa fjärran världar är en mödosam och känslosam resa min gamer gör, inte bara när det kommer till att prioritera saker, men även när det gäller de nödvändiga sakerna. Jag har inte ätit på tre månader.

Nu skojar jag bara. Men skämtosido så är det ett evigt lidande, tills den dagen det brummar en ny maskin här bredvid mig.

Men åter till spelen; jag är mycket glad över hur lite tid jag spenderar nu, känns som att jag laddar korgen full med speltid när de riktiga vildingarna släpps lösa.

Nu räcker det, blev inte mycket, med i allafall någe, ska ladda mina batterier för yttligare ett kvällssHiFt ala ByGgMaX.

#blogg