En dikt om kläder
En dikt om kläder, inte jag som skrivit, utan Göran Greider. Men så jävla bra. Läsden. Det är värt det.
MINA KLÄDERS BEFRIELSERÖRELSE
Hela mitt liv har jag avskytt kläder:
de är mina motståndare
och de kläder jag faktiskt bär liknar snarare
ett slags uniform: jag har tjugo svarta t-tröjor
som bara jag kan skilja från varandra
och så en vit, liggande lika främmande
som en döende svan på garderobshyllan;
jag har sex, sju olika skjortor
sådana där vida luftiga timmerhuggarskjortor som ger mig frihet
(särskilt när jag verkligen hugger ved)
och jag kommer aldrig att äga åtta.
Jag har träningsbyxor på mig så att jag kan andas fritt
och tänka så fritt som jag vill.
?.
Jag har aldrig deltagit i modets diktatur, aldrig,
och kommer aldrig att göra det:
min kropp är fri, så fri den nu kan vara
i en ofri tid av allt renare kapitalism
där sjuåriga tjejer sexualiseras för vinsternas skull
och överfall sker för en jävla jackas skull:
kläder är så mycket våld.
Därför är mitt anti-mode paradoxalt nog också ett mode,
ett politiskt mode, själva
urkommunismens tvåhundratusen år
gamla mode, det kommer från sydafrikas havsstränder,
det kostar nästan ingenting, men det är en
solidarisk uniform, kollektivt individualistisk,
tillverkad i endast en uppsättning:
mina kläders befrielserörelse på väg nerför bergen.
Göran Greider
To swing is not to Wii.