Test: Gears of War

Du är Marcus Fenix, ärrad krigsveteran och dömd brottsling med en homoerotisk dragning till rustningar och kedjebajonetter. Tillsammans med din humanare kollega Dom ska ni utrota fienden, som heter Locust. De ser ut som människor som parat sig med sten. Mer än sin fysiska uppenbarelse har de även ärvt sin intelligens från stenar. Locust har i alla fall tröttnat på att bo i underjorden och vill nu dela ytan med människorna i någon form av harmoni, troligtvis med människorna som slavar. Alternativt skapa den ulitmata amerikanskfotbollsligan, inte vet jag och inte bryr jag mig heller.

Storyn försöker få dig att undra varifrån Locust kommer, varför de är arga och var i alla glödheta de får tag på sina kreatur. Men ganska snabbt tröttnar jag på storyn och koncentrationen riktas istället på att meja ner så många stenansikten som möjligt. Jag får erkänna att efter ett tag så blir även detta ganska tråkigt och då är det skönt att det finns en halvtaskig story att luta sig tillbaka på.

Missförstå mig rätt nu, storyn är helt okej men det finns alldeles för mycket hål och lösryckt information. Jag vet att det ska bli minst tre delar och i Gow2 får man en del svar. Jag tror att Gears of War skulle mått bra av en liten animerad film innan spelet á la Dead Space, alternativt en webserie. Detta hade gett lite mer grepp om storyn och även gett mer djup. Till exempel skulle vi ha kunnat få reda på varför Marcus sitter i fängelse när spelet börjar, eller hur vi stötte på Locust från början.

Rent spelmässigt så är spelet bra, du använder dig av skydd och flankerande rörelser. Rätt vapen till rätt situation löser mycket och funkar inget så kan man alltid hiva in en granat och hoppas på det bästa. Kort sagt kommer du spendera ca 10 timmar med avtryckarfingret i ett krampaktigt grepp om framsidan på xboxdosan.

Detta spel bör upplevas med en kompis för att göra sig själv rättvisa. Jag har testat att spela igenom Gears of War dels med en kompis och dels ensam.

Låt mig kräkas lite på solokampanjen. Maken till dålig AI var det mycket längesedan jag skådat. Din stridsparskamrat springer fel, går i döden (inte för dig utan mest för att han verkar tycka det är skönt med hett bly), tar skydd åt fel håll, ställer sig i vägen och vägrar att flytta sig samt helt enkelt bara ger upp och vägrar att röra sig innan du nått nästa check point.

Detta gör att du får mycket mindre hjälp än om du hade spelat med kompis, vilket i sin tur gör spelet en bra bit svårare. Din AI kompis ger nämligen fan i att rädda dig om du blivit nermejad.

CliffyB, I hate on you.

Efter denna kaskadspya så måste jag även ge lite beröm, spelet ser helt okej ut (3/5), ljudet får godkänt (2/5) och tidigare nämnda coop får mycket väl godkänt (4/5). Helt klart spelvärt, särskilt om du har en vän att spela det med.

Betyg solo: 2/5
Betyg coop: 3/5

Totalt Betyg: 3/5

#blogg