GP tolkar 16-bits eran!

Skriv svar

2009-03-22 01:03

Permalänk

kebbe

Medlem

Medlem sedan: okt 2007

Offline

GP tolkar 16-bits eran!

Jag kommer att blogga mer aktivt på den nystartade:
http://kebbe.wordpress.com/
Följ mig gärna där om du gillar mina texter!

---

Mats Lernby är nog inte ett namn som många av er känner igen. Nämnda person är en skribent, mer specifikt spelskribent för Göteborgs Posten och har stått bakom många pinsamma sätt att förmedla sin åsikt.

I dagens GP så var det dags igen och Lernby gav sin tolkning av 16-bits eran i sin recension av SEGA Mega Drive: Ultimate Collection. I sin text så visas inte bara Lernbys totala brist på kunskap inom journalistik, utan även dennes totala brist på kunskap att göra rättvisa jämförningar.

SEGA Mega Drive: Ultimate Collection finns till Xbox 360 och Platstation 3 och innehåller 49 mer eller mindre klassiska spel från nämnda 16-bits era i spelhistorien. Vore då inte det mest logiska vara att jämföra detta spel med liknande spel på marknaden? Tydligen inte, då Lernby totalt ignorerar Mega Man 9, Sonic: Mega Collection, Super Street Fighter II Turbo HD Remix och liknande nylanseringar av gamla spel. Istället jämför han dagens släpp så som Killzone II, Gears of War II, Little Big Planet och kanske till och med Grid. Givetvis nämns inga av de nämnda titlarna i recensionen, det vore idiotiskt. Referenserna finnes istället i det slutgiltiga omdömet med motivering i kombination med recensionens inledning.

"Nu finns alla spel på en skiva. Alla spel som fanns när man var ung. Det är nostalgi. Och ett uppvaknande, det var bättre förr. Grafiken är usel, musiken pinsam och spelkänslan noll.Man blir förvånad över att man faktiskt suttit natt efter natt och försökt komma vidare. Funkar, men endast som påminnelse om att utveckling är bra."

I detta utdrag ur Lernbys recension så visas min poäng tydligt. Jag kan förstå att någon skulle påstå att spelkänsla saknas om denne inte är berikad med intryck från dessa spel. Detta eftersom jag själv till viss del är oförmögen att relatera till de spel från nämnda era, vilka jag spenderat ytters lite tid med. Mina första staplande steg i spelvärlden skedde på PC vid fem års ålder och delades av mycket co-op i det briljanta SNES-spelet Teenage Mutant Ninja Turtles IV: Turtles in Time. Vad jag däremot inte kan förstå är hur en person med påstådd erfarenhet av dessa äldre spel, kan sitta och slänga ur sig detta påstående.

När jag idag spelar Turtles in Time så bringar spelet fram underbara minnen från nötande i nivåerna. Spelkänslan är inte försvunnen. Grafiken känns inte "usel" och ljudet slår det mesta som finns ute i dagsläget. Jag ser det inte som en brist att spelet inte präglas av en krystad HD-grafik med ett rockigt soundtrack som skall visa hur hårt spelet är. Är det så jag minns mitt Turtles? Är det så Lernby minns sitt Ecco the Dolphin? Utan en riktigt anledning så känner jag att svaret är nej.

Jag är inte heller förvånad över att jag satt och nötte spelet med en god vän. Saknande av sparfunktion och oändligt liv gjorde att varje liv räknades och genomtänkt spelande var ett måste. Dog man får många gånger så var det bara att sätta sig ned och försöka igen. Så enkelt var det och nötande var någonting av ett måste. Spelen var inte sämre, de ställde bara mer på spel och krävde mer av personen som spelade. Jag är inte alls förvånad över att jag ville klara av spelet. Mer förvånad är jag över att Lernby sitter och nöter igenom Watchmen: The end is nigh i dagsläget, endast för att få sin dos av HD och emo-rock.

Ett intressant inslag i recensionen är dock Lernbys tolkning av nostalgi. Han skriver bland annat att "Förfesten hos J blev aldrig sig lik efter det att han köpt sig en Megadrive" samt "Det är nostalgi" notera att detta är i positiv bemärkelse då Lernby uttrycker sig i form av goda minnen. Ur ett psykologiskt perspektiv så är det en basal försvarsmekanism att förtränga dåliga upplevelser samt minnas goda eller positiva. Positiva i detta fallet, skulle vara om spelen han spelade var så pinsamt dåliga att det blev komiskt. Nu är så inte fallet, utan han ar goda minnen från den tiden. Borde då inte "nostalgi" vara någonting positivt om det infinner sig under hans testspelande, istället för att han tänker "Aah, tänk när jag gillade detta skräp"? Motsägelser haglar tätt i Lernbys text!

Åter till spelkänslan så måste jag faktiskt ställa Lernby frågan om hur man skall tolka spelkänsla. Enligt denne skribent så försvinner spelkänslan när det inte finns Full HD-grafik med tillhörande HD-ljud. Är det alltså det audiovisuella som står för spelkänslan? Är det inte så att spelkänsla är en kombination av bra handling, god dialog, roligt gameplay samt grafik och ljud som passar till nämnda faktorer. Jag kan motivera min tolkning av spelkänsla, men kan Lernby detta?

Om jag tänker efter lite så var kanske denna recension ett avslöjande av Lernbys låga erfarenhet av spel och spelande. Upplevde han över huvudtaget spelen som fanns under -och 16-bits eran, eller inledde han sin spelkarriär med att köpa en Xbox i och med släppet av Gears of War? Han verkar nämligen ha svårt att motivera sin åsikt i recensionen, då denna består till större delen av en skriftlig tolkning av vad som troligen är påhittade minnen. I korthet så består recensionen av "Jag minns hur mycket vi spelade då, det var vackert. Fan vilket slöseri med tid på så dålig teknik!" och jag kan inte annat än att ställa mig frågande till om detta inte sades för att öka skribentens trovärdighet på samma sätt som när någon backar upp sin åsikt med "forskare säger". Jag blir i alla fall inte övertygad och jag tvekar på att du blir det.

Nu kanske jag har förväntat mig lite för mycket av GP. Deras recensioner brukar sällan bjuda på någonting trovärdigt eller välskrivet och tidningen är ökänd för sitt halvhjärtade intresse i spelmediet. Jag kanske borde vara inställd på att allt som skrivs kommer att vara omotiverat skräp som endast tar upp tid och plats. Framförallt så borde jag kanske vara inställd på att spelen som recenseras aldrig spelats igenom, utan att skribenten endast har varit i kontakt med spelet genom speltrailers och informationsrutan på baksidan. Det är fel av mig och jag kommer inte att göra om det, men nog måste man ändå kunna förvänta sig en motivation djupare än "utveckling är bra" när det gäller ett betyg så lågt som en tvåa.

Nej, jag skall kanske bara vara tyst och svälja den skit som Lernby krystar fram. 8, 16 och 32-bitskonsolerna hade ingenting att bjuda på. Spelkänsla är HD och allt äldre än denna generation är skräp. Så är det och så har det alltid varit, du har helt rätt, Mats Lernby!

#blogg

! Anmäl Redigera Citera

Skriv svar