På turné
Ja, ungefär så har den senaste månaden känts, och det är en av flera anledningar till varför det varit rätt så tyst här på bloggen. Eller snarare stendött. Men, men. Så vad har jag då utsatt mig själv och andra för under de senaste veckorna tro? Vi tar det från början och börjar med en liten Lost-flashback, ungefär där bloggen tystnar, ca: 12 juni i nådens år 2008 et cetera:
Månaden kickstartar med att jag sätter mig på tåget från Uppsala för att frivilligjobba på festivalen Where the Action Is i utbyte mot ett stycke gratisbiljett. Min arbetsuppgift, visar det sig väl på plats, består av att vakta ett område om 4 x 4 meter som festivalens besökare av någon outgrundlig anledning inte får besöka. Alls. Att vakta en grind som därutöver inte en enda person på hela festivalen tycks visa det minsta intresse för kan tyckas smått onödigt... och det var det. Att vakta saker för sakens skull är inte det minsta kul, som säkert ett par tusen värnpliktiga vaktsoldater kan skriva under på. Lite action fick jag dock se, och kunde glad i hågen kika både på Queens of the Stone Age (som hade maginfluensa och var rätt kassa, vilket bara 24 timmar tidigare hade gett upphov till den här "Youtube-skandalen" i Norge!). Lite senare på kvällen gick dock Dave Grohl på tillsammans med hans Foo Fighters och fullkomligt rockade sönder Universitetsparken, så inga tårar spillda över den här kvällen inte. Lyckades heja på Dave och få ett hej tillbaka, när bandet körde in på festivalområdet också, så nu är jag nästan en semi-C-kändis. Jodå!
The Hellacopters anlände roligt nog via helikopter och blev skjutsade till scenen.
Därefter letade jag mig in med den sista T-banan till centralen och sov ca: 4 knaggliga timmar på Cityterminalen i Stockholms stenhårda golv (duh! det är gjort av sten...). Hoppade därefter trött som en full och vilsen hamster upp på ett krångligt virrvarr av byten och tåg och bussar och kanoter som enligt biljetten skulle ta mig till Jönköping och Dreamhack för PCG:s räkning tillsammans med resten av gänget. Det slutar naturligtvis med att jag somnar på tåget mot Nässjö och åker ungefär en och en halv timme för länge (och därmed missar alla mina byten). När jag inser detta ca. 11.28 på förmiddagen kastar jag mig sömndrucken ut på någon station mitt i skogen, skriker någonting i stil med "JÖNKÖÖÖÖPING!!!ÖHHH??? VA!" åt personalen, varvid en snäll konduktör pekar mot ett regionaltåg som just börjat rulla på motsatt sida av spåret. Kastar mig över dit och sjunker ihop, utmattad efter 14.5 meters språngmarsch, och lyckas när tåget rullar ut kasta ett öga mot tavlan som visar tågtiderna och ser att nästa tåg hade gått först 6 timmar senare. Snacka om tur! Resten av helgen är mest ett enda stort virrvarr av neonljus, en Towlie-impersonation från Jocke Bennet (ni vet, "Wanna geeet hiiiiigh?"-handduken från South Park?) under bilresan hem och onyttig mat i olika stora mängder. Men kul var det, och kul hade vi!
Tompa rockar till Rockband.
Här någonstans slocknar jag fullständigt när jag kommer hem och sover i vad som känns som flera dagar och nätter. När jag vaknar upp igen har jag fastnat för World of Warcraft (för sisådär sjätte gången) och vet ärligt talat fortfarande inte riktigt hur det har gått till. En hel massa levlande har det i alla fall blivit, och jag dingar i skrivande stund level 35 vilken minut som helst. Att jag ständigt får sådana här små WoW-återfall typ 4-5 år efter spelets release är väl om något ett kvitto på att det är välgjort och tidlöst. Det har sagts förut, men det tål att sägas igen. Blizzard FTW! Nu är vi i alla fall ett gäng på 10+ som förgyller kvällar, helger, morgnar och i stort sett alla vakna minuter med instanser och XP samtidigt som vi snackar skit över Skype. Det är rätt värt, trots allt. En undead mage som jag döpt till Jorun, frost-speccad på PvE-servern Nagrand, blev det slut. Heja gärna om ni skulle kila förbi!
Midsommarfirandet i Azeroth är lite... annorlunda.
Mer MMO blev det i San Fransisco, där jag under veckan som gått kikade på och spelade den kommande andliga uppföljaren till City of Heroes - Champions Online. Resan bjöd på snålblåst och kyla väl där, försenade flighter och spexiga PR-människor som sig bör - men även intressanta samtal om MMO-genren med företaget Cryptics VD, en amerikansk Pride-festival (tänkt Stockholm Pride, men OVER TAH TOP och en hel massa haters som försöker stoppa dem till kravallpolisernas stora förtret). Det var ett något kaotiskt San Fransisco kort sagt. Men staden var riktigt vacker, och jag skulle verkligen inte säga nej till att återkomma som turist någon gång så att man får göra stan ordentligt, med allt vad det innebär att åka spårvagn och säga åt en taxichaffis att "följa efter den där bilen!" i biljakternas födelsestad. Förresten är Jack Black-flicken "Kung Fu Panda" helt okej och på sina håll riktigt rolig!
San Francisco - kallare än Sverige under veckan som gick, men def. vackrare. Visst?
Se där ja, det bidde ett blogginlägg i alla fall. Och för att återknyta till min inledning igen om turnéer så lyckades jag plocka upp Guitar Hero: On Tour i tah US and A och har spenderat stora delar av dödtiden på flygplatserna med det (till somliga amerikaners stora förundran: "What IS that? What is he DOING?"). Det fungerar förvånansvärt bra och bortsett från att det inte alls känns som att man håller i en gitarr, utan snarare som att man håller i en Nintendo DS Lite på sniskan, är det riktigt värt. Låtutbudet är i snålaste laget, men jag är nöjd ändå - ZZ Tops La Grange är med! Vet inte vad priset hamnar på i Sverige, men importerar ni det från USA, där det går på ca. 300 kronor är det verkligen värt pengarna. Såsom Bergsala håller på lär det väl landa kring 1000-lappen här. Isch.
Guitar Hero: On Tour till Nintendo DS - bättre än vad du trodde att det skulle bli när du först hörde talas om det!
Nu då? Devil May Cry 4 för hela slanten, inför recensionen, är planen. Tyskland och ett besök hos Sacred 2-teamet nästa vecka. Ny WoW-patch och mount från lvl 30 mm. hägrar på den fronten. Nörderierna och turnén fortsätter ett tag till med andra ord.
Hörs.