Inne!
Jo okej, den rubben var kanske inte världshistoriens bästa; på plats kunde det stått, eller kanske framme. Men eftersom en inte ansenlig del av jobbresande till USA består i hur mycket ens nervositet hinner frodas innan man når tullkontrollen, och att vi, känn på den här då, Fantastiska Fyran (jamen kom på nåt bättre själv då efter tre flyg på sammanlagt 15 timmar, yrsel och ingen mat eller dryck de senaste sex timmarna), nu har skaffat pressvisum - fick den duga. Ja rubriken alltså. Du kanske glömde bort det då den förra meningen blev som en tysklärares våta dröm.
"Ethernet." Sedär ett ord man inte hört på ett tag. Det representerar vårt nät på hotellrummet. Ett nät som väl verkar funka hyggligt med amerikanska mått mätt, men som för oss svenskar är som en resa fem, sju år tillbaka.
Bra: vi är igång.
Sådär bra: att bara en kontakt till nätet av fyra verkar vara igång, så vi får turas om.
Blött: golvet vid Tomas (FZ-Tompa och undertecknad delar rum; Affe och Skånepågens Martinsson slänger käft i det andra) säng. Min gissning som ägare till ett par krånglande bilar, är "läckande AC". Jaja.
Nu ska jag vältra min nakna kropp i duschen och sova en stund. Jag myser redan inombords med min själslige matsymbiot Affe, om hur vi ska gå bärsärk på frukosten i morgon bitti. Efter det får vi se om vi kan tjata oss in på Microsofts presskonfa, omkring vilken det har varit några turer. Typ brev (nej kids, inte mail utan brev, sådana som kom i postlådan på 80-talet och doftade av parfym ibland) som inte kommit, uppföljningsmail som inte kommit och hur var det nu med G4W - ska ni visa nåt där eller inte?
Morgondagen får utvisa. Hej USA och god natt. God morgon Sverige.
Ps: annars var det lite smålajbans när de ropade efter Alfred Holmgren i högtalarna på Arlanda. Nästan synd att vi var så rekordeliga och sade till att han inte skulle med (utan ansluter från Japan). Annars hade vi fått höra det ännu roligare "Mr Holmgren, you are delaying the flight." Ds.