Teh end. Nästan.

Skägg.
10 Chambers
Teh end. Nästan.

Jag springer. Lucasarts får vänta, jag hinner helt enkelt inte. Mafia 2 framför Telltale-Monkey Island? Så får det bli. Med tanke på allt kämpande för att få till 2K-sloten, och att deras bås också inrymmer actionrollspelet Borderlands (som visar upp sig och sin nya tecknade remake för första gången på ett bra tag) samt förstås Bioshock 2, är valet lättare.

Sista dagen. Alltid psykotisk. Ett par små kakor, ett par halva koppar kaffe och vatten är vad som går ner under hela sista mässdagen. Kollegan MIchael sms:ar om gratislunchen i mediacentret. Mitt svar blir torrt och stressigt och skickas mitt under Splinter Cell: Conviction-visningen: "Ingen lunch för mig."

Avatar, Assassin's Creed, Aliens vs Predator, R.U.S.E, Order of War, Operation Flashpoint: Dragon Rising, Final Fantasy XIV, CMR: DIRT 2, Lost Planet 2, Dark Void, Singularity, Mafia 2, Borderlands, Splinter Cell: Conviction, Batman: Arkham Asulym, Alan Wake, Just Cause 2, Mini Ninjas, Battlefield: 1943 och Saboteur är spel jag rakt av kommer på jag kikade på eller spelade igår. Det var garanterat en handfull till. Supreme Commander 2 och Monkey Island är två jag missade. Det finns fler av dem också.

Jag kollar på mitt schema för dagen. Det ser ut som tre schizofrena personer gått bärsärk med varsin bläckpenna på det. Virrigt; noteringar om rum, ändrade tider, överkryssade slotar, kom ihåg-noter. Ringer Robban på Microsoft. Ingen slot på Alan Wake. "Phhfft, vet du hur många visningar jag tjatat mig och glidit i på?" tänker jag inte riktigt. Men nästan. Jag går dit halv fem, mässans sista visning inne i det trånga Remedyrummet är nåt före fem. Jag glider fram i kön, påpekar hur viktigt det är, är noga med att ha "PC Gamer"-namnskylten väl synlig och ser viktig ut. Ett känt namn hjälper. Ett tag ser det illa ut - tjejen släpper in oroväckande många andra. Yes! Kommer in. Spelradion/Level-Johan står alldeles bakom mig och blir näst siste person in. 21 personer är rekord i rummet säger Remedykillen och ger mig ett visitkort. "Kitos" säger jag skitfyndigt. Han reagerar knappt utan säger "Varsågod". Fast på finska då. Efteråt tar han ett foto på oss att minnas rekordet med. Alan ser bättre ut än på presskonferensen i måndags. Fortfarande tycker jag det är för skarpa övergångar mellan film och spelande, mellan lugnt och action. För lite Twin Peaks och för mycket Alone in the Dark. Lite stackato. Men stämningen verkar finnas där, och stora delar av spelet ska bestå av lugna, utforskande passager i motsats till ficklampestriderna mot bilar och besatta Bright Falls-bor. Och berättarröstens överdrivna, lätt fåniga stil vi alla reagerade negativt på på presskonfan blir alltmer ett medvetet, kanske rentav charmigt, drag av utvecklarna för att levandegöra klischén av återberättad roman. Tänk noir, deckare, hjälte och tv-seriekänsla. Mörk mansröst. Ge mig talltoppar, en körsbärspaj, nåt sågverk, bländande vyer och lite av den där coola bullet time 2.0 bara, så bli det nog bra det här.

Jag fotar. Det är svårt att ta bra foton inne på en mässa. Ojämnt ljus. Människor på rad eller i klump. Bilderna blir ofta intetsägande. Försöker ta lite bilder ur udda vinklar snabbt. Sista kvarten och jag sticker ner och forcerar Into the Pixel - den årliga fotoutställningen med motiv ur spel, utvalda av en jury att representera det fatum att spel är konst. Inramade och uppsatta längs ett par väggar i Concourse Hall, den passage som förbinder mässhallarna South och West. Vackert, våldsamt, kreativt. Spel är konst. Också.

Jag skär i köttet. Saddle Ranch för tredje dagen i rad, men för första gången på länge är vare sig jag eller Level-Pär helt nöjda. (Jo, vi tvingade med kollegor Victor, Pär och Johan också.) Burgarna är bättre, försök inte bättra på nåt som inte behöver förbättras och så vidare. Alla servitriser/-örer på SR ser tokbra ut och är oerhört serviceinriktade. Tjejen ikväll och vi kom lite fel från början. Vi har väntat i 50 minuter. Hon ska ge oss en kväll vi sent ska glöma säger hon och förväntar sig troligtvis sex unisona "Wohoooo!". "Vi är trötta" säger vi, och hon ler lite snett. En timme senare gnäller vi lite om dricksen och fryser. Jag tackar Ezio och drar på mig hans t-shirt utanpå min egen. Sunset-idyllen har fått sig en törn. Burgare nästa gång.

Jag dricker kaffe. X-men har precis piskat Magneto på teve och jag bloggar. I rummet i jämte, Micke och Affe. Affe chattade med Aftonbladetläsare förut. Under förmiddagen har vi funderat på att dra till nöjesfältet Six Flags, men vädret i L.A. den här veckan har inte varit som det brukar - det vill säga stark sol. Istället har moln dominerat och det har till och med regnat ett par dagar. Idag pissar det ner ena stunden och skiner sol nästa. Receptionisten överhörde mig prata med några andra motellgäster när jag hämtade min dagliga dos av donuts, kaffe, juice och frost flakes och sade på sin latinoengelska: "Not a go' idea." Han trodde de hade stängt idag. Hmm. The Google. Jag ringer. Nej, de har öppet. Attraktionerna stängs vid regn och öppnas vid uppehåll. Vi velar. Är hungriga, funderar på shopping, bio, mat, promenad. Ett par timmar går. Affe bloggar, jag bloggar, Micke webcamar med fru och dotter. Elisa har medelhavsblå ögon, blont hår och målar på glas med vattenfärger. "Oj! Kolla vad fint!". Tokcharmigt.

E3 är slut för i år. Ni vet hur man kör, kör, kör i full fart, jobbar järnet, har andan och adrenalinet ständigt uppe i i halsen, för att sedan tycka sig höra ett "poff!" när luften går ur? E3 är precis så. Från galet stirrande och svettpärlor i pannan till ett totalt lugn och ett sorgligt avsked. Trapporna man går nerför, vänder sig om, fotar "See you next year - June 15-17th 2010". Fotar varandra utanför Convention Center. Man gillar ju det här, och ett avsked är oftast det. Sorgligt.

PC-scenen på årets E3, eftertänksamma analyser, fler bilder och definitivt mer om spelen kommer det mer av senare. Kanske lite ikväll här, d.v.s. i morgon bitti för er, kanske i morgon förmiddag här, det vill säga i morgon kväll för er, och förstås i det kommande numret av den där tidningen.

Inte "tack för i år" än alltså. Men nu ska vi ut och göra stan en stund. Jag gissar på kött, milkshake eller cola, kanske några foton, kanske nåt par jeans, skor eller skjorta, förhoppningsvis 3D-bio ("Up", var det så?) och säkert nåt mer. Senast kvart över sade vi. Ska se om Affe klarar det. Jag är skeptisk.

Ps: nu är klockan 24 över. Ds.

#blogg


signatur
1
Skriv svar