Sjukdom och sporer
Min teori om möjligheten att skjuta upp sjukdomar i stressiga situationer har visat sig fungera i praktiken. Arbetsveckan blev en mardröm på alla sätt, men någonstans kände jag att en helg på tre dagar skulle fixa allt igen. När torsdagen led mot sitt slut kom allt på en gång. Feber och en underlig känsla i skallen, ungefär den känsla som kommer när man har läst en bok i alldeles för många timmar utan vila. Midsommarafton spenderade jag i sängen och sillen med tillhörande nubbe blev utbytt mot köttbullar och makaroner med tillhörande mineralvatten. Bättre lycka nästa år.
Spore Creature Creator är det som har snurrat mest på min dator. Jag köpte det till min flickvän och hon har blivit helt frälst. Det är intressant att se någon som vanligtvis håller sig borta från spel bli fastnaglad framför skärmen. Själv har jag också skapat några filurer, men jag är lite besviken på att systemet inte är mer flexibelt. Jag skulle vilja se en version där fysiken är mer naturlig och det faktiskt blir omöjligt för skapelsen att ta sig fram om jag som designer klantar mig. Fast det är lite tidigt att döma spelet nu. Det kan ju hända att mitt trehövdade gröna monster inte är så bra designat när det väl ska ut i världen och leta mat. Vilken plåga att behöva vänta tills september.
Att min flickvän tycker om spelet är återigen ett bevis för Will Wrights storhet. På något sätt lyckas han alltid locka en målgrupp som spretar åt alla håll och hans idéer är alltid originella. Jag tror visserligen det blir svårt för Spore att hävda sig mot exempelvis The Sims 2, men om det finns någon rättvisa i världen borde nykomlingen kunna locka över i alla fall några ur samma målgrupp.