Ungefär som chokladasken, då?
Jag känner mig lite smått deprimerad, men det är ingen fara. Det är väntan på den där första slurken av kaffe på måndag morgon som är värst. Så fort doften av java sprider sig på mitt mörka kontor, försvinner det första motståndet inom mig. Därefter är veckan igång och humöret på topp. Jag tror visserligen inte att det är kaffet. Snarare är de malda bönorna en flytande form av sockerpiller. Det är bara min hjärna som behöver höra ljudet av strömbrytaren till bryggaren för att initiera startsekvensen inför veckans tankearbete.
Helgen blev som väntad lugn och faktiskt helt underbar. Familjens hund var galnare än någonsin och därmed har det blivit en hel helg offline. Fredagen blev startskottet med ett biobesök. Nu har jag äntligen kunnat avhandla Tropic Thunder, en film som borde ha haft premiär här i Sverige för över en månad sedan. Jag hade höga förväntningar men blev faktiskt nöjd. Det är något med herrarna Stiller, Black och Downey Jr som gör att försvarsmuren mot fjantig humor raseras bit för bit. Stämningen var lite småfnissig i biosalongen men framåt mitten märktes det att alla kunde släppa loss och bara njuta.
Tropic Thunder fungerar för att den är så brutal mot sina måltavlor. Hänsynslösa filmbolagschefer och självupptagna skådespelare får sig välförtjänta smockor mellan varven. Precis som väntat var det Downey Jr som stal showen.
Mest skratt blev det faktiskt efter filmen. Jag och min flickvän var på väg ut ur salongen, fulla av skratt. Både jag och hon hade många scener att diskutera och skratta åt och vi bubblade av energi. Biobesökarna strålade samman med utsläppet från flera andra filmer och vi märkte tidigt att några hade utsatt sig för en viss skitfilm om en korsriddare. Medan vi tryckte oss fram i kön till utgången fick vi höra följande guldkorn:
?Ja, det var ju då han tjänstgjorde hos den där Alladin... eller, öh, var det Saladin??
Med mitt humör på topp och alla murar raserade brast det för mig fullständigt. Jag bröt ihop totalt och skrattade högt, varpå min flickvän också krampaktigt försökte hålla tillbaka en skrattattack. Vi försökte trycka oss in ett hörn och undvika alla blickar men det var för sent. Mannen som hade yttrat meningen hade sett oss och det hade även resten av hans familj. De tittade på oss undrande och jag fick hålla tillbaka lusten att skratta ännu högre och peka på dem.