På resande fot
Ljudet från metalldetektorn skär genom luften. Apparatens alla lampor blinkar i en sekvens och jag hoppar till. Min reaktion visar sig vara onödig. Säkerhetsvakten bara studerar mig och de andra bleka svenskar som står framför honom i alltför varma kläder. Han tittar på oss och sedan metalldetektorn och sedan vinkar han att det är ok att fortsätta ändå. Det känns lustigt efter alla irriterande säkerhetskontroller som har gjorts sedan resan påbörjades. Jag har tagit av mig skorna, plockat bort bältet ur byxorna, lyft ur min laptop, och lagt min deodorant i en genomskinlig påse vid så många stationer att det har påverkat mitt humör. Det var verkligen mycket trevligare att flyga före 2001.
Efter den mildare säkerhetskontrollen på plats bar det av i en minibuss. Vi skulle åka expressvägen till hotellet, en resa som tog oss genom grusvägar kantade med leriga skjul. Fattigdom är bara ett ord för oss svenskar. Minuterna senare förändras vyn avsevärt. Stora företagskomplex sticker upp ur smutsen och mitt i röran finns ett lyxigt hotell.
Jag har anlänt i Hyderabad, efter en resa som började 04.30 på morgonen och avslutades 04.40 morgonen efter. Huvudet är inte riktigt på plats och värmen gör att de få hjärnceller som är aktiva tvingas jobba i uppförsbacke. Jag längtar efter kvällen, solnedgång och möjligheten att sova.