Malign

ensam är jag värdelös men tillsammans är vi ingenting
och jag vet
att det är sent för mig
och det kanske
är för sent för dig
men oavsett hur malign situationen blir så kommer jag
inte låta den ta mig ifrån dig
jag måste bort nu, om så bara för en sekund
och jag
hoppas
att du stannar kvar nu för
jag vet inte om jag klarar att aldrig se dig som du var igen
när man plötsligt får ett panorama utav sitt tunnelseende
så verkar det som om alla meningslösa förseelser
är det enda vi har kvar
för jag vet att ensam så är du värd mer än något annat
och det gör det värt att dra efter nya andetag
för jag är hellre ingenting med dig än inte alls utan dig

För att roa alla som sitter på liknande mängder söndagsångest som mig själv så ska jag till allas enorma glädje börja lämna minst en text varje söndag här. Det kommer vara utkast till sångtexter, prosa eller vad jag nu får för mig att kasta ur mig.
Jag gör det mest för att det känns obehagligt att lägga upp det på ett så "öppet" forum, speciellt iom att jag länkade bloggen via min facebook. Tidigare har jag begränsat mig själv till att plåga mina bilddagboksvänner, och det har på något sätt alltid känts bättre.
Hursom, den här dedikerar jag inte alls.

#blogg