Förlåt.

Den omedelbara sorgen har nästan lagt sig, men mina minnen blöder fortfarande friskt.Jag kan inte sluta se din kropp slitas sönder till ljudet av gevärsknallen, och jag kan inte sluta kräkas över vad jag utsatt dig för.Varje gång så känns det som om det är färdigt, men så vaktar man inte sina tankar, och så slår det till igen.

Du var så glad i bilen idag, över att få åka någonstans och se något nytt. Vad du inte visste om var väl att det skulle bli det sista du gjorde. Det enda som fanns i slutet på vägen var en stoppskylt, i formen av en gevärsmynning.

Jag är så ledsen för vad du fick utstå, så glad för den tid jag fick ha med dig, så förbannad för att jag aldrig lär mig att jag alltid skär mig på de relationerna jag bygger upp, oavsett om det är djur eller människor. Det blöder för mycket för att det ska vara värt att försöka.

Det var inte jag som satte pipan mot din nacke, men det var jag som pressade tillbaka avtryckaren. Förlåt Meche.

You can't put your arms around a memory

#blogg