Min spelarkarriär del 1

Jag köpte min första dator hösten 1987. Det var en ZX Spectrum 48k. Den kostade mig 700 kronor, men då fick jag med en kasse med spel. Spelen kom på kassettband och man kopplade en vanlig bandspelare till datorn. Ibland fick man reglera volymen för att kunna ladda spelet, särskilt om det var en dålig kopia vilket det ofta var. Spelen installerades inte utan laddades bara tillfälligt in i datorn men försvann när man stängde av.

Det var vanligt med plattformspel på den tiden, de flesta var rent djävulusiskt svåra. Textäventyr var också vanligt, vilket är begripligt med tanke på datorns kapacitet. Jag tror att det första spel jag provade på var Colossal Adventure. Ett annat textäventyr som låg i kassen var Rebel Planet som jag vill minnas till och med hade lite bilder. Jag ägnade mycket tid åt dessa textspel eftersom de inte var så stressande att spela. Plattformspelen var så svåra att jag bara blev arg och frustrerad.

Jag tyckte bäst om äventyrsspel eftersom det var de enda spel jag trodde jag klarade av. Men så var det inte. Faktum är att jag aldrig i hela mitt liv klarat av ett helt äventyrsspel utan hjälp. Spel som jag däremot faktiskt lyckades spela igenom är till exempel Highway Encounter, ett spel där man skall lotsa ett led med robotar förbi fiender och hinder, Starquake där man springer omkring i ett grottsystem och letar prylar samt skjuter monster och Head over Heels som jag inte klarade helt men nästan.

Redan på den tiden gick jag in för spelandet och prenumererade till och med på en engelsk Spectrum-tidning, Crash. Tyvärr var det svårt att få tag i spelen de skrev om, eller spel överhuvudtaget, vilket ledde till att jag köpte allt jag kom över och det mesta var skräp. Sedan började jag drömma om en Commodore 64.

#blogg